Den svenska högerregeringen har axlat rollen som EU:s ordförande i en tid av historiska kriser för kapitalismen och dess rovdrift på miljön. Att Anders Borg på sitt allra första möte som ordförande för EU:s finansminstrar drev på för ännu hårdare nedskärningar i Lettland som ett sätt att skydda svenska banker är en beklämmande signaturmlodi som bäddar fsör sociala explosioner.– Det här blir min tid i världspolitiken, säger Reinfeldt och drömmer om att glansen från ordförandeskapets alla EU-möten ska stärka regeringens ställning inför nästa års val.
Om Irland i början av oktober trots krisen åter skulle våga rösta nej till det nya Lissabonfördraget om ett centraliserat EU med president, utrikesminister och mäktigare institutioner, lär dock fiaskot för både EU och dess ordförandeskap bli kapitalt.
Till skillnad från på Göran Perssons tid som EU:s ordförande våren 2001 hålls stats- och regeringschefernas två toppmöten numera långt från alla demonstranter i Bryssel och Luxemburg. Det hindrar inte att det ska hållas 114 EU-möten i Sverige, varav 11 informella ministermöten triggar till storsatsning från polisen. 971 miljoner kronor har regeringen budgeterat för denna EU-cirkus.
Först att mötas av protester blir det informella ministermötet i Stockholm den 15-17 juli om en ny femårsplan för en harmonisering av EU:s polis- och asylpolitik, kallad Stockholmsprogrammet (läs mer i Offensiv nr 853). Enligt sin ”vision om området för frihet, säkerhet och rättvisa” som publicerades den 10 juni vill EU-kommissionen, precis som Reinfeldt och Tobias Billström, att Stockholmsprogrammet ska ”garantera en flexibel invandringspolitik i linje med arbetsmarknadens behov, som samtidigt stöder invandrares integration och tacklar den illegala invandringen”.
den ”frihet” man talar om gäller inte flyktingar. Som Aktion mot deportation slår fast är det ”friheten” för EU att upprätta flyktingläger utanför Fort Europas gränser för att i stället kunna välja ut de som bäst passar arbetsgivarna på EU:s arbetsmarknad, ”inte gamla, sjuka eller traumatiserade”. Under tiden skärps jakten på de ”illegala” flyktingarna.
Mot detta anordnar Aktion mot deportation en demonstration, med samling på Södermalmstorg den 15 juli kl 17.00, där kraven på asylrätt måste kombineras med krav på en amnesti för de papperslösa i hela EU.
Regeringen Reinfeldt har tillsammans med Frankrike och Tjeckien i EU:s sittande ”ledartrojka” enats om att peka ut ekonomin och klimatet (inför det globala toppmötet i Köpenhamn i december), som de mest prioriterade områdena. När det gäller ekonomin lär EU enas om en viss skärpt kontroll av finansmarknaderna. I övrigt kan skarpa motsättningar väntas mellan dem som i stil med Reinfeldt och Borg predikar för en snar återgång till strikt budgetdisciplin med massiva nedskärningar och and-ra, som i stil med den franske presidenten Sarkozy vill skjuta upp detta av rädsla för nya massprotester och inte drar sig för att hylla den ”franska modellen”.
Även i klimatfrågan kan ett an-nalkande fiasko förutses för den föreslagna utsläppshandeln och andra marknadsmetoder.
Under det svenska ordförandeskapet ska också en ny tioårsplan förberedas för EU:s nyliberala Lissabon- strategi, d v s om ett Lissabon II för fortsatta avregleringar av EU:s inre marknad och konkurrenskraft, som ska klubbas våren 2010.
Samma marknadsmetoder präglar både en ny Östersjöstrategi och EU:s fortsatta utvidgning till alla stater på Balkan via ”stabilisering och associering”. Närmast står Kroatien, medan stötestenarna är fler för Makedonien, Serbien och framförallt Turkiet.
EU:s imperialistiska tentakler innefattar också det östliga partnerskapet med Ukraina och relationerna med andra f d ”sovjetstater”, liksom Unionen för Medelhavet och en ny Afrikastrategi, ett nytt ramavtal med Kina och planerade partnerskapsavtal med ett stort antal länder i Afrika, Karibien och Stilla havet etc.
Den svenska regeringen är en särskilt varm företrädare för Lissabonprocessens ”externa dimension” inom ramen för nya handelsavtal och partnerskap. En serie toppmöten planeras under halvåret med Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika.
Efter valet av Barack Obama tar nu också den transatlantiska dialogen ny fart om det imperialistiska samarbetet mellan USA och EU i krishärdar som Afghanistan, Pakistan, Mel- lanöstern, Iran och Afrika.
I avsaknad av ett stort toppmöte som i Göteborg i juni 2001, kan förhoppningsvis oppositionen mot hela denna utveckling i stället samlas bakom Septemberalliansens demonstration när riksdagen öppnar efter som- maren den 15 september. ”Vi vägrar betala kapitalismens kris – för jobben, välfärden, klimatet och asylrätten”, blir temat.
Detta kan sedan bilda upptakten till en het höst med demonstrationer i Göteborg, där EU:s försvarsministrar möts den 28-29 september och finansministrar den 1-2 oktober, och i Umeå, där konkurrenskraftsministrarna möts den 14-16 oktober.
Arne Johansson
