På Volvos underleverantör IAC har personal sparkats för att sedan komma tillbaka som bemanningspersonal till mindre än hälften av sin tidigare lön.Volvos kris fortsätter och under vissa perioder producerade Volvo bara under två dagar i veckan. Stoppdagarna är nödvändiga för Volvo PV för att minska överproduktionen. För många underleverantörer är det också ett sätt att spara pengar. En av huvudvinnarna på dessa stoppdagar är IAC.
I mitten av förra året varslade IAC 75 personer, varav 43 fick sluta. Några fick nya jobb under uppsägningstiden. De flesta av dessa fick jobb hos Manpower som IAC sedan hyr in. Idag jobbar cirka 100 personer från Manpower på IAC för att de ska kunna klara av produktionstakten.
Situationen är lik den på Lagena då arbetarna skulle förlora jobbet för att bli återanställda genom inhyrning. Arbetare får lägre lön och sämre arbetsvilkor genom att jobba för bemanningsföretag, samtidigt som bemanningsföretaget slipper betala för utbildning av anställda eftersom de nya Manpoweranställda redan har minst ett års erfarenhet.
I det långa loppet är inhyrda inte lönsamma, men med dagens kortsiktiga vinstplanering kan IAC spara in pengar på stoppdagar. Då är inte företaget skyldigt att betala ut löner för Manpower. IAC har under bilkrisen inte bara sänkt löner utan varslat arbetare när de saknat arbetskraft.
Allt detta har skett med fackets tystnad. Fackklubben har fortfarande inte gjort något uttalande om det som sker på fabriken. De som jobbar på Manpower får ingen lön de dagar de inte jobbat och tjänar bara ”garantilönen”, som motsvarar halva lönen för en IAC-arbetare.
– När jag fick A-kassa fick jag runt 9 500 kr, men nu jobbar jag ”heltid” och fick bara ut drygt 7 000 kr i lön. Man känner sig som en vara. Jag gör samma jobb som när jag slutade, men då fick jag 18 000 kr och kunde säga ifrån! Nu har jag ingen bra lön och vågar inte säga ifrån – detta är 2000-talets slaveri!
Det säger en före detta anställd som nu jobbar för Manpower.
Idag är de flesta med fasta stationer på fabriken från Manpower. IAC-arbetare jobbar däremot i farligare områden, det är nämligen dyrare att betala Manpowerarbetares försäkringar. Att ha inhyrda vid bandet gör det lättare att göra rationaliseringar utan protester, då de som protesterar inte blir beställda av IAC. Det har lett till att arbetsbördan per person har ökat.
De flesta som jobbar för Manpower är unga som varken känner till sina rättigheter eller är fackligt organiserade. Oron över att inte bli beställd är stor då Manpower anställer tre månader i taget och blir man inte beställd av ett företag får man ingen förlängning, det vill säga man blir arbetslös. De inhyrda arbetarna är därför de mest slitna och pressade i fabriken.
Nu måste arbetare på både IAC och Manpower protestera tillsammans mot företaget och kräva rätt till heltid och bra fördelning av arbetsuppgifter då en del av uppgifterna är slitsamma och oergonomiska.
Om fackföreningen eller fackklubben inte är beredda att protestera måste arbetarna göra det vid sidan av facket som sopgubbarna och arbetarna på Lagena. Så länge arbetarna håller tyst kommer attackerna mot arbetssituationen att fortsätta.
Kaan Özsan
tidigare anställd på IAC
