För 10 år sedan sålde Umeå kommun ishallen till hockeyklubben Björklöven för 3 miljoner kronor. På senaste kommunfullmäktige beslutade en majoritet att köpa tillbaka hallen för i praktiken över 60 miljoner kronor. Ett skandalbeslut som Rättvisepartiet Socialisterna röstade emot, tillsammans med Vänsterpartiet och några upprörda enskilda ledamöter från S.I debatten kunde vi visa hur vi för 10 år sedan varnade för att att ishallen riskerade att bli ett högriskprojekt som skulle landa i kommunens knä förr eller senare. Det är nu precis vad som skett. Trots att Björklöven fått en extremt gynnsam särbehandling av kommunen, har ekonomin för Arenabolaget AB (som ägs av Björklöven) gått stadigt utför. När hallen sål- des fick Björklöven t ex ett 20-årigt avtal där de garanterades indexreglerade bidrag på 6 miljoner kronor per år. Några sådana garantier har aldrig t ex äldreomsorgen fått och inte heller någon annan idrottsförening! Arenabolaget fick också som första priva- ta företag någonsin låna pengar i kommunens internbank. När en annan idrottsklubb i kommunen ville göra detsamma, fick de blankt nej.
Argumentet för att privatisera ishallen var att kommunen inte hade råd att rusta upp den. I praktiken är det nu ändå kommunen som bekostat investeringarna eftersom man nu tar över Arenabolagets skulder på drygt 60 miljoner kronor! Skillnaden är bara att man inte haft något som helst inflytande över vilka investeringar som gjorts. I debatten konstaterade också S-ledamoten Christer Lindwall att kommunen nu ändå måste investera minst ytterligare 20-25 miljoner kronor, då underhållet är kraftigt eftersatt. I debatten försökte man skräm- ma oss motståndare med att en konkurs kunde innebära att kommunen skulle stå utan hall. Bara struntprat. En konkursförvaltare skulle vända sig till kommunen med en förfrågan om att ta över. Så många alternativa användningar av en ishall finns ju knappast! Detsamma gäller den kylanlägg- ning som finns, det skulle bara vara för kommunen att ta över leasingkontraktet. Skillnaden mellan en konkus och ett återköp skulle bara vara att kommunen då skulle slippa att ta över en del av skulderna.
Sanningen är att kommunledning-en vill rädda ansiktet och förhindra en konkurs som skulle kunna skada Björklövens rykte. Därför köpte man tillbaka hallen. Det allra mest märkliga i sammanhanget är dock att kommunen, samtidigt som man nu står med en skuldsatt hall, ändå planerar att bygga ytterligare en jättelik evenemangsarena för uppemot 600 miljoner kronor. Även om det sägs att pri- vata företag ska stå för stålarna, riske-rar även detta att bli en affär som i slutändan hamnar i knät på kommunen – d v s det blir Umeås invånare som får betala.
Ingrid Eriksson
