Igår (24/9) gjorde Claes Arvidsson på Svenska Dagbladets ledarsida ett osedvanligt grovt och osakligt påhopp på mig och alla de hyresgäster i Dalen som sagt nej till ombildning. Precis som bostadsrättsföreningen och ombildningskonsulten på Kastanjegården i Dalen vägrar Arvidsson att acceptera att ett nej är ett nej. Detta efter fyra förlängningar och fem utlysta köpestämmor. Nu vill ombildarna ha mer tid – ytterligare tre månader – med hjälp av bland annat Arvidsson.
Svd försöker få det till att ”politisk huliganism” stoppat ombildningen. I sin iver att stötta ombildarna i Dalen och drar sig inte Arvidsson för förtal. Utan att kolla fakta försöker han av politiska skäl bortförklara att ombildningen inte fått tillräckligt stöd av de boende på Kastanjegården.
Fakta är att dagen innan köpstämman den 17 september lämnade den Lokala Hyresgästföreningen (LH) in sju återkallelser av fullmakt (som de samlat in de två veckorna dessförinnan). Därmed stoppades ombildningen. Ett sådant förfarande är både lagligt och brukligt.
Återkallelserna väckte stor harm från konsulten och bostadsrättsföreningens sida och LH upplevde stämningen som väldigt hotfull. På grund av detta sände de ut uppmaningen till medborgarvittnen att sluta upp den 17 september då stämman skulle fortsätta. Dessa medborgarvittnen uppträdde helt korrekt.
Svenska Dagbladet struntar i att granska ombildningsprocessen där bland annat patruller av ombildare knackar dörr sent på kvällen under pågående köpstämma, där LH:s representanter inne på stämman får höra att de ska få ett helvete här på gården osv.
Arvidssons artikel är angrepp mot alla motståndare till ombildningar i allmänhet. Han går också till angrepp mot det parti jag tillhör – Rättvisepartiet Socialisterna – och kallar mig ”trottarnas chefsaktivist”. Det är heller inte första gången som jag, som samordnare för Rädda hyresrätten och Sälj Inte Dalen, utsätts för påhopp från Svenska Dagbladets ledarsida. Svenska Dagbladets välavlönade ledarskribenter har länge bedrivit en kampanj för ombildningar som mycket skulle kunna kallas ”politisk huliganism”
Elin Gauffin
