Inför valen 2004 var entusiasmen stor och festivalstämning rådde i Montevideo när det stod klart att vänsterkoalitionen Frente Amplio hade brutit det mer än sekellånga regeringsmonopolet som högern inne- haft. Löftena om stora satsningar på fattigdomsbekämpning och en radikal omläggning av den ekonomiska politiken infriades emellertid aldrig, även om en del viktiga reformer som gagnar de fattiga har genomförts.
Frente Amplio genomled en tung vecka i mitten av september. Genom publiceringen av en biografi över FA:s presidentkandidat Mújica avslöjades det hur han kallat Argentinas expresident Kirchner för ”drummel” och sagt att ett argentinskt parlamentsparti, los Radicales, bestod av ”kukar”. Trots att hans enkla språk, fullt av svordomar, är väl känt och en faktor bakom hans popularitet, orsakade dessa grodor en skandal som utnyttjats av högeroppositionen.
I borgerlig press har kriminalitet och presidentens personlighet varit de ämnen som upptagit störst utrymme i rapporteringen inför valet. Mújica anklagas för bristande professionalism och med patriotiskt färgade formuleringar frågar oppositionen sig re- toriskt huruvida Mújica är en ”värdig” representant för det uruguayanska folket. Välvilliga uttalanden har gjorts om den mer moderata, sittande presidenten Tabaré Vásquez, för att ge sken av att det är mer än vanlig dagspolitik som riskeras om Mújica intar presidentposten.
Den ministär som tillträder i händelse av en FA-seger innehåller flera personer som var aktiva medlemmar i Tupamarosgerillan under diktaturen. Den konservative senatorn Heber har anklagat Bonomi, som vid en FA-seger blir inrikesminister, för att ha dödat en polis under sin tid i Tupama- ros. Oppositionen ifrågasätter huruvida en regering där flera ledande element har befunnit sig i våldsam kon- flikt med polisen kan förbättra säkerheten på gator i tillbörlig utsträckning.
Bland arbetare är stödet för Frente Amplio alltjämt stort, tack vare de förbättringar av arbetsmarknaden och löneläget som FA har genomdrivit. Regeringen åtnjuter fackföreningarnas stöd.
Facken har blivit än mer servila nu när det är ”arbetarnas egna representanter” som sitter vid makten. Såväl politiska som ekonomiska aktioner har lyst med sin frånvaro sedan 2004.
Taxichaufförerna är de enda som har en mer radikal profil och som har kritiserat regeringen från vänster. De strejkade även i maj för att förbättra säkerheten i taxibilarna efter att ett flertal våldsbrott mot taxichaufförer hade ägt rum.
Det är politiskt omöjligt för Frente Amplio att genomföra regelrätta privatiseringar eller stora nedskärningar. Istället genomför de maskerade nedskärningar som de kallar för effektiviseringar.
Offentliganställda har vissa arbetsrättsliga garantier, vilket kostar pengar och därför föredrar FA privata ar- betsformer. Vid sjukhus och andra allmänna institutioner pågår en ständig överföring av verksamheter i riktning mot det privata. Privata aktörer konsulteras för städning, specialistbehandlingar och mycket annat. Detta är de flesta inte medvetna om.
Oavsett valresultat kommer flera grupper i samhället att behöva ta kamp för sina rättigheter och för sociala förbättringar.
Sten Axelson Fisk
Montevideo, Uruguay