250 000 offentliganställda på södra Irland deltog i en 24-timmarsstrejk den 24 november mot hotet om nedskär- ningar på offentliga löner med 1,3 miljarder euro (13 miljarder kronor) i budgeten som läggs nästa månad. Detta utöver lika stora nedskärningar av socialbidrag och offentlig service.Nedskärningarna kommer efter att låg- och medelinkomsttagare i den offentliga sektorn förlorat tusentals euro på grund av den nya felaktigt be- nämnda pensionsavgiften samt ökade skatter.
Regeringen och media ville att 24-timmarsstrejken skulle utmärka sig genom incidenter som visade upp en allmän fientlighet mot de så kallade ”priviligierade och omdaltade” offentliganställda. Flera arbetare som Socialist Party (CWI på Irland) talade med vid strejkvaktskedjorna runt om i landet var också oroade för en sån respons, vilket ger ett mått på omfattningen av den hets som kapitalistiska media bedrev. I verkligheten hörde emellertid sådana fientliga incidenter till undantagen och de uppvägdes mångfalt av stödet från dem som passerade förbi.
För många var det den första strejken någonsin och överallt tog gräsrotsmedlemmarna i facket steg framåt och tog över organiseringen av strejkvaktsscheman, plakat o s v.
Socialist Partys uppmaning till en 48-timmarsstrejk som uppföljning, innan budgeten läggs, kopplad till en kampanj för att få med arbetare i privata sektorn för kommande aktioner, fick åhörare bland arbetare som enats om att ytterligare handling krävs för att tvinga regeringspartierna Fianna Fáil och de Gröna att backa.
Den 3 december har utlysts som nästa strejkdag, men två fack behöver hålla medlemsomröstningar för att strejka igen.
Joe Higgins, ledamot i Europa-parlamentet för Socialist Party (CWI Irland), reste tillbaka från debatter i Bryssel för att ge sitt stöd till strejken.
Joe Higgins besökte strejkvakterna utanför James Connolly Hospital i Dublin och vid kommunförvaltningen i Fingal County och åkte sedan runt bland strejkvakter i centrala Dublin vid regeringsdepartement, muséer och gallerier. De strejkande uppfat- tade kontrasten mot andra politiker, som var emot strejken, och tackade för stödet.
Trots storstrejken och det stöd som uppvisades återvände de fackliga ledarna till samtal med regeringen. Peter McLoone, generalsekreterare i IMPACT (ett offentligfack) och ordförande i irländska LO, ICTU, har uttalat sig för ”tillfälliga” nedskärningar.
Nu diskuteras det om nedskärningar av semesterlöner, förlängd arbetstid, sänkt övertidsersättningen m m. Fackledningarna vill framställa det som att själva lönerna inte skulle sänkas, men det skulle innebära en katastrof för många offentliganställda, särskilt de som arbetar helger och nätter. Bristen på ledning och verklig kamp från facktopparna har lett till en viss cynism hos arbetare som tror att nedskärningarna är oundvikliga. Det beror inte på stöd för nedskärningar utan på bristen på alternativ och den konstanta propagandan i media och från de etablerade partiernas sida.
ICTU-ledningen är beredd att göra en rutten uppgörelse med regeringen, som kan leda till både sänkta lö- ner, sämre arbetsvillkor och förlusten av upp till 20 000 jobb. Krisens djup gör att regeringen och fackledningarna inte kan hitta på ett avtal som är möjligt att sälja till medlemmarna. Oavsett detta behövs det dock en mycket stark reaktion underifrån mot hotet om svekavtal.
Socialist Party driver nu kampanj för en 48-timmarstrejk med sikte på en gemensam 24-timmarsstrejk inom både den privata och den offentliga sektorn.
Michael O’Brien
Socialist party (CWI Irland)
