Massor av RS- och CWI-fanor i tåget
– Vi gick med i tåget för att demonstrera för klimatet. Vi hade inte
gått långt förrän demonstranter strax bakom oss plötsligt sprang i
panik,
och tåget stannade till. Kravallpolis hade omringat stället med
kravallbussar, berättar Amer Mohammed Ali, en av de 40 medlemmar i
Rättvisepartiet Socialisterna och CWI som greps av den danska polisen
på lördagen. Han fortsätter: – Ingen hade en aning om vad som triggat detta. Men vad som förmodligen hade hänt, var att polisen stått och väntat på att ta en del av demonstrationen, särskilt med tanke på den tid det måste ha tagit för att genomföra denna oerhört snabba insats. Några personer med speciella behov eller handikapp släpptes igenom, resten fick vänta. Förmodligen skulle det se dåligt ut i media om de frihetsberövar till exempel en synskadad eller en förälder med en barnvagn. Då satte vi oss ned för att visa att vi är fredliga.
– Men att resten skulle få gå visade sig vara otänkbart. Talkörer som "Let us go!" och "This is what democracy looks like!" ropades men utan effekt på polisen. Inte heller appeller från demonstranterna. Däremot nådde vi fram till demonstranter på andra sidan polismuren, som i solidaritet gick tillbaka till det omringade området, som nu såg ut som om demonstranterna var massmördare eller krigsfångar i en krigsfilm, berättar Amer Mohammed Ali.
– Flera personer ropade att polisen börjat omhänderta demonstranter och de som satt ner och gjort motstånd hade blivit attackerade med batonger. För att återigen visa på fredlighet ställde sig alla upp och för att bli gripna för någon okänd anledning. Alla blev tagna. Polisen handfänglsade alla med strypsnara bakom ryggen och vi sattes på marken i väntan. Marken var oerhört kall och det blev smärtsamt att sitta på marken efter bara några minuter. Där satt alla i 3-4 timmar. Bara detta var tortyr, men då folk behövde gå på toa blev situationen ännu värre. Väntetiden var lång, ibland över en timma. Att lägga på detta så var strypnarorna det brutala. På flera håll hördes det rop på polisen att man tappat känslan i armen, efter att ha ropat efter hjälp ett bra tag. Att inte få gå på toa och finna sig vid smärta gjorde att en hel del var tvungna att ställa sig upp. Och poliser som vägrat hjälpa dem, var snabbt på plats för att veva med batongen.
– Väl inne i bussen togs inte strypsnarorna av utan folk var tvungna att sitta där med fängslet på i flera timmar till. Jag satt i en av bussarna och blev inte släppt förrän kl 23:20 – över sex timmar med handfängsel. I bussen var polisen ytterst otrevlig och vid ett tillfälle örfilade en polis en av de fängslade. Där satt jag och undrade vad som hade gjort att vi alla blev tagna. Och under hela den perioden fick vi aldrig något svar på den frågan. Vad som hände var att polisen tog våra personuppgifter och bussade i väg oss. Allt som allt tog det åtta timmar för att vi skulle visa vad vi heter, berättar Amer Mohammed Ali.
