Vad är rasism? Sverigedemokraternas principprogram antogs i maj 2003, med vissa förändringar gjorda 2005. Här finns ingen hänvisning till olika ”raser”, men det har sin förklaring.
Rasismen har byggt på att det finns olika ”människoraser” som värderas olika. Det statliga svenska rasbiologiska institutet, som instiftades 1922, var ett av de värsta i att gradera vissa ”folkstammar” som värdelösa eller direkt farliga, medan de ”nordiska” beskrevs som överlägsna. Globalt var rasismen en bärande ideologi för imperialismens kolonier samt för att splittra arbetare och förtryckta inom och mellan länder. Socialisterna i den framväxande arbetarrörelsen var den kraft som utmanade rasismen, inte minst med parollen ”proletärer i alla länder, förena er”.
Sedan nazismen – en av de grövsta rasideologierna – besegrats i andra världskriget och koloniernas folk kämpade för sin frihet började rasismen att pressas tillbaka. Men det var inte förrän 1958 som Sverige bytte namn på sitt rasbiologiska institut.
Medborgarrättsrörelsen i USA på 1960-talet och kampen mot apartheid i Sydafrika under 1970- och 80-talen var viktiga milstolpar i kampen mot rasism. Arbetarkamp och politisk radikalisering bland ungdomar och studenter i en rad länder efter Frankrike 1968 bidrog starkt till att pressa tillba-ka rasismen ytterligare.
Det betyder inte att rasismen försvann – även om kamp kan pressa den tillbaka är rasismen en integrerad del av det kapitalistiska samhället. Rasismen ger de styrande möjlighet att försöka ställa grupper av arbetare och förtryckta mot varandra. Genom att vissa har sämre villkor försvåras den gemensamma kampen underifrån.
Rasismen betyder i korthet en medveten rangordning och/eller diskriminering av människor utifrån etnisk bakgrund (födelseland, utseen- de), språk, religion etc.
När Sverigedemokraterna bil-dades 1988 var ett av dess nyckelkrav att alla som kommit till Sverige efter 1970 skulle utvisas.
Partiet behöll också parollen ”Bevara Sverige Svenskt”, som var namnet på dess föregångare.
Under senare hälften av 1990-talet tog partiet bort 1970-kravet ur sitt program. Det ingick i en internationell trend att tona ner vissa krav för att kunna få fler röster i valen. I Sveri-ge var Ny Demokrati en föregångare för SD när man kom in riksdagen år 1991.
Dessa rasistiska partier slutade (till skillnad från nazistgrupperna) att använda rasbegreppet. Istället tog begreppet kultur över som ett kodord för ”ras”.
De rasistiska partierna i Europa vill förknippa invandring med stora ekonomiska kostnader och med kriminalitet. De kräver allt hårdare lagar mot invandring och att utländska medborgare ska stå utan rättigheter.
Samtidigt försöker de framställa sig som annorlunda och kritiska till de etablerade partierna, samt att de försvarar respektive lands etniska majori-tet. Dansk Folkeparti säger sig försva- ra danskars rätt till äldreomsorg och engelska BNP talar om jobb till britti-ska arbetare.
Sedan början av 2000-talet har dessa partiers politiska angrepp allt mer riktats mot muslimer. Det var därför inte överraskande att SD:s ökända debattartikel i Aftonbladet i höstas pekade ut islam som ”vårt största utländska hot sedan andra världskriget”.
Sverigedemokraternas principprogram är bara 4 sidor långt. På det utrymmet finns begreppet ”nation” i olika former nämnt mer än 50 gånger, medan ”kultur” uppträder närmare 40 gånger.
SD:s huvudbegrepp är ”den nationalistiska principen”. Denna förklaras så här: ”Den viktigaste faktorn i ett tryggt, harmoniskt och solidariskt samhälle är den gemensamma identiteten, vilken i sin tur förutsätter en hög grad av etnisk och kulturell likhet bland befolkningen.”
Om nu Sverigedemokraterna lämnat rasismen bakom sig – vad är då ”etnisk likhet”? Och hur ska den ”etniska likheten” uppnås?
SD:s invandringspolitiska program ger tre svar. SD vill att ”invandringen av personer från kulturellt av- lägsna länder begränsas till ett minimum”. Partiet tror att det ”kan bli nödvändigt med ett tillfälligt totalstopp för icke-västlig invandring”. För de ”etniskt olika” som redan finns i Sverige förordas ett ”generöst bidrag till återvandring”, under förutsättning att den som lämnar Sverige avsäger sig medborgarskap och uppehållstillstånd.
För säkerhets skull understryker SD att ”Sverige är svenskarnas land”. Är detta något annat än en modern variant av 1970-regeln som visar att Sverigedemokraterna förordar ”etniska gränser”?
Vilka frågor som är SD:s viktigaste råder det inget tvivel om (se faktaruta till vänster). Partiets program är helt i linje med andra rasistpartiers runt om i Europa. Dessa partier pendlar ständigt mellan våldsam rasism och försök att putsa ytan.
Att SD är ett rasistiskt parti som utgör en fara för alla arbetare, ungdomar och kvinnor råder det inga tvivel om.
Per-Åke Westerlund
Sverigedemokraternas rasism ▼
I Sverigedemokraternas invandringspolitiska program finns ett detaljerat program för att begränsa invandringen:- Alla uppehållstillstånd ska vara tillfälliga.
- Flyktingar som saknar pass eller id-handlingar ska avvisas direkt.
- Det ska vara kriminellt att gömma flyktingar.
- Flyktingar ska inte få kontanta bidrag och tillåtas utföra enklare sysslor på förläggningen.
- Flyktingar som väntar ska förpassas till en zon utanför EU.
- De som inte är svenska medborgare måste vara 24 år för att få gifta sig. De måste ge ett större bidrag till staten.
- Den som behöver tolk ska betala det själv.
- Invandrarföreningar ska inte få bidrag.
- Kristna högtider ska firas i skolan, där kyrkan ska spela en större roll.
- Slöja och turban ska vara förbjudet under yrkesutövning.
- För att bli svensk medborgare krävs 10 års väntan, därefter ett medborgarskapstest inklusive en lojalitetsförklaring till Sverige.