650 heltidstjänster ytterligare försvinner från SAS, enligt det senaste räddningspaketet. Det är ingen plötslig kris som SAS nu står inför, inte heller oväntad, trots att Maud Olofsson sa för ett år sedan att hon trodde på SAS affärsplan.I början av 2009 fick SAS 1,3 miljarder kronor i extra kapitaltillskott från den svenska staten och nära 5 miljarder kronor ytterligare från övriga ägare. Förra årets resultatredovisning vi- sade dock att dessa kapitaltillskott haft föga verkan: med sina 3,4 miljarder kronor slår SAS förlustsiffror för år 2009 nytt bolagsrekord. Detta, tillsammans med en begäran om 5 färska miljarder kronor, har väckt undran över om inte SAS sockrade lägesrapporten för ett år sedan.
Innan man presenterade rekordförlusten, lyckades dock SAS ledning utverka löften om ytterligare kapitaltillskott från både den svenska regeringen och de norska och danska.
Samtidigt gör den svenska regeringen ingen hemlighet av att man vill sälja ut SAS, så snart bolaget har blivit ”konkurrenskraftigt”.
De 650 heltidstjänsterna betyder betydligt fler bortskurna jobb. Förra veckan lämnade bolaget ett varselbesked på 505 personer till Arbetsförmedlingen – bara för SAS i Sverige.
De ny varslen kommer mot bakgrund av kraftiga personalminskningar som har gjorts tidigare och betyder att bolagets mål för uppsägningar ökar från de 3 000, som var beskedet förra året, till 4 300.
Sju av de tio senaste åren har SAS gått med förlust. Man har länge konkurrerat på en marknad där flygbolagen bjuder under varandra ifråga om försämrade arbetsvillkor, framförallt för kabinpersonalen.
År 2007 ledde detta till en strejk bland kabinanställda i Sverige, vilket gav en tillfällig respit och bland annat bibehållna matraster. Men i samband med kapitaltillskottet från ägarna år 2009, gick även de SAS-anställda i Sverige med på att frysa sina löner, och piloterna accepterade lönesäkning med 20 procent.
Men varje eftergift har följts av nya varsel och krav på ytterligare försämringar av de SAS-anställdas villkor.
Svaret på detta måste bli att facken i Norge, Sverige och Danmark tar gemensam kamp för att kräva att SAS istället för att vältra över kostnaderna för företagets olönsamhet på de anställda tar tag i problemen där de verkligen finns, det vill säga på ledningsnivå.
Facken måste ta strid mot regeringens planer på att sälja ut flygbolaget.
Ulrika Waaranperä
