I onsdags förra veckan deltog arbetare i hela Grekland i en stor generalstrejk i ilsken opposition mot ett nytt ”åtstramningspaket”. Strejken drabbade både den offentliga och privata sektorns alla delar och lamslog flygplatser, hamnar och stoppade all kollektivtrafik. I Aten demonstrerade över 200 000, troligen 300 000, i den största fackliga protesten någonsin.De planerade skoningslösa nedskärningarna, som beräknas uppgå till 30 miljarder euro (289 miljarder kronor), vilket inkluderar lönestopp och nedskärningar, pensionssänkningar och fastighetsskattehöjningar, kommer att genomföras av den ”socialistiska” Pasokregeringen i utbyte mot ett omfattande räddningslån på 110 miljarder euro (1 060 miljarder kronor) från EU, IMF och Europeiska Centralbanken i ett försök att ta itu med Greklands stora statsskuld.
Nedan följer en nedkortad version av ett pressuttalande som gjordes den 6 maj av Xekinima (CWI i Grekland):
Gårdagens magnifika mobilisering i Aten och andra grekiska städer var oemotsvarad. Detta var den största fackliga mobiliseringen sedan militärjuntans fall 1974. Generalstrejken och massdemonstrationerna genomfördes för att skicka ett budskap om motståndet mot de åtstramningsåtgärder som den grekiska regeringen, IMF och EU kommit överens om.
Allt fler arbetare förstår att dessa åtgärder inte har någonting att göra med ”det grekiska folkets intressen”, vilket regeringen påstår, och att de istället har som mål att tvinga grekiska arbetare att betala regeringens skulder till de grekiska och de utländska bankirerna. Dessa skulder skapades genom en medveten politik av fortsatt överföring från statsbudgeten (genom skattelättnader och andra åtgärder) till kapitalisterna för att maxime- ra deras vinster.
Gårdagens magnifika respons från arbetarklassen måste representera början på en ny omfattande kamp. Det är möjligt att omkullkasta regeringens, IMF:s och EU:s planer!
Den historiska gårdagen svärtades dock olyckligtvis ner av de tre Marfinbankanställdas tragiska död. Vi uttrycker vår stora sorg och samtidigt stora vrede över händelsen.
Det övergripande ansvaret för gatukonflikternas upptrappning ligger naturligtvis till att börja med på den ”socialistiska” Pasokregeringen, därför att den politik den tillämpar leder till fullständig instabilitet i samhället och till följd av det ett helt oundvikligt våld. Ansvaret ligger lika mycket på Marfinbankägarna som tvingade sina anställda att jobba under generalstrejken under stora risker, då banken låg längs med demonstrationsvägen och sammanstötningar med polisen förväntades inträffa. Samtidigt förefaller det inte ha funnits något adekvat brandskydd i eller några nödut- gångar från bankbyggnaden.
Dessa fakta frikänner dock inte förövarna. Vi fördömer på det mest avgörande sätt den kriminella oansva- righeten hos dessa så kallade ”antistatliga” anarkistgrupper. En del av dessa grupper förklarar sina aktiviteter med referenser till anarkistisk ideologi. En del utgörs helt enkelt av hemliga polisagenter som medvetet agerar som provokatörer – något som gott och väl bevisats genom omfattande fotodokumentation.
Dessa gruppers agerande utgör bästa tänkbara tjänst åt den kapitalistiska staten, som de hävdar att de vill förstöra! Staten utnyttjar dessa gruppers handlingar för att rättfärdiga statlig repression.
Den centrala frågan för arbetarklassen just nu är: Hur ska kampen utvecklas?
Grekiska arbetare och pensionärer vet att regeringsåtgärderna innebär en sänkning av levnadsstandarden för den breda befolkningsmajoriteten med 20-30 procent. Det är värt att förlora 5, 10, 15 dagslöner för att slå tillbaka dessa nedskärningar och arbetarna är villiga att göra det. Villkoret för detta är dock att den fackliga rörelsens och vänsterpartiernas ledningar manar till en sådan beslutsam handlingsväg.
Enligt vår uppfattning är de förslag som borde ställas av vänsterparti-erna och den organiserade arbetar- klassen följande:
- Det omedelbara utlysandet av en 48-timmars generalstrejk, om nödvändigt med upprepade generalstrejker, kombinerat med strejkaktioner från olika skikt inom arbetarklassen. Detta behöver kombineras med byggandet av aktionskommittéer som är demokratiskt valda på gräsrotsnivå.
- För arbetsplatsockupationer inom till exempel massmedia, hamnarna, på buss- och tågstationer m m, styrda på grundval av demokratiska beslut tagna av arbetare på allmänna möten. Dessa ockupationer borde kombineras med långvariga ockupationer av högskolor och blockader av riksvägar genomförda av småbonderörelsen.
- För enade massmöten genomförda av vänsterpartierna, vilka borde stå under funktionärer och skydd mot provokativa anarkistaktioner och provokatörer.
- Det centrala politiska kravet måste vara att de som har orsakat krisen ska betala för den. Detta innebär betalningsvägran av skulden till bankirerna i Grekland och utomlands och för ett förstatligande av bankväsendet under arbetarnas kontroll och styre, som ett omedelbart första steg.
- Denna kamp måste ha som mål en samordning med arbetarkamp i resten av Europa, där man idag ser på den grekiska rörelsen med hopp och förväntningar. Vi måste, till att börja med tillsammans med arbetarna i södra Europa (Portugal, Spanien m fl länder) och Irland, som står inför samma attacker, kämpa gemensamt för att omkullkasta EU- och IMF-politiken, mot det kapitalistiska Europa och för ett arbetarnas Europa, en europeisk socialistisk konfederation.
Vänstern måste, om den ska kunna vara konsekvent i enlighet med sina principer och deklarationer, öppet, klart och tydligt klargöra att det kapitalistiska systemet är inhumant och barbariskt. Samt att den enda vägen för arbetarna mot ett bättre liv är genom kamp för ett förstatligande av alla storföretag under arbetarnas kon- troll och styre, det enda sättet att få till stånd verkligt produktiva investeringar i syfte att få slut på arbetslöshet och fattigdom och planera ekonomin i enlighet med samhällets behov i dess helhet.
Kampen för störtandet av marknadens diktatur, avskaffandet av kapi-talismens barbari och kampen för ett alternativt socialistiskt samhälle, baserat på arbetardemokrati, måste bli vänsterpartiernas banér. Detta kan inspirera arbetarklassens rörelse under den turbulenta tid vi gått in i, i Grekland, Europa och globalt.
Pressuttalande från Xekinima (CWI Grekland)
