För Spaniens del betydde det ytterligare nedskärningar på 15 miljarder euro (149 miljarder kronor) utöver ett tidigare nedskärningspaket på 50 miljarder euro (496 miljarder kronor).
Den spanska regeringens (socialdemokratisk) nya nedskärningar innebär att offentliganställda får sin lön sänkt med 5 procent i år och att det inte blir någon lönehöjning nästa år, vidare höjs inte pensionerna. ”Detta är en asocial politik och nu krävs det att vi går ut på gatorna”, var kommentaren från den fackliga centralorganisationen CCOO, vars ledare känner av pressen underifrån.
De första protesterna i Spanien äger rum på torsdag och den 2 juni planerar offentligfacken att genomföra en generalstrejk.
De drastiska nedskärningarna förvärrar krisen i Spanien, som redan har den högsta arbetslösheten av eurozonens 16 länder. Antalet arbetslösa beräknas till 4,61 miljoner (över 20 procent). Bland ungdomar är arbetslösheten 40 procent.
Inget euroland har förlorat så många jobb under krisen som Spanien. Bara under första kvartalet i år försvann nästan 300 000 jobb.
Över hela Europa är regeringarna i färd med att genomföra de kraftigaste nedskärningarna i de offentliga utgifterna i modern tid.
I slutet av denna vecka väntas den nya brittiska regeringskoalitionen av Tories (Moderaterna) och Liberal Democrats (borgerliga liberaler) lägga fram det första i en serie av nedskärningspaket.
Regeringarna försöker ursäkta nedskärningarna med att att man måste skära ned på grund av EU och den växande skulden – men skuldkrisen är en följd av kapitalismens svindlande affärer och kris, vilket har ska- pat ”den värsta skuldknipan i fredstid sedan den industriella revolutionen”, enligt Svenska Dagbladet den gångna helgen.
Skulderna är nu så stora att flera länder helt enkelt inte kan betala dem.
Den omöjliga ekvationen kan beskrivas med att en det är en svår väg att gå att ”Greklands statsskuld hotar att nå 150 procent av BNP. Det kräver ett budgetöverskott innan räntorna är betalda på 8 procent per år bara för att hålla skuldnivån intakt, enligt vissa ekonomers beräkningar” (Svenska Dagbladet den 16 maj).
Därför måste svaret bli:
- Vägra betala skulden – vägra nedskärningar.
- Förstatliga bankerna och masskamp för arbetarpolitik och arbetarregeringar med socialistisk politik.
- Stoppa EU:s och IMF:s lönesänknings- och nedskärningspolitik – kamp för ett demokratiskt och socialistiskt Europa.