Rasistiska Sverigedemokraterna (SD) är representerade i alla Skånes kommuner.En effekt är att SD:s politik har smittat av sig på etablissemangspartierna, med Moderaterna i spetsen.
Som bekant driver Moderaterna i Vellinge sverigedemokratisk politik och i Malmö lovade Anja Sonesson (M) nyligen att gå till val på kravet om flyktingstopp i staden.
I kommunfullmäktige är Sonesson flitig med att belysa hedersförtryck, men hon vill inte tala om det mest utbredda som drabbar hbt-personer utan använder precis som SD frågan för att försöka fiska röster bland de fördomsfulla.
Symtomatisk för SD:s politik är försöken att ställa omsorg, hälso- och sjukvårdspolitik mot integrations- och flyktingpolitik.
Den minimala sjukvård som papperslösa erbjuds samt hemspråksundervisning hamnar ofta i skottluggen när SD debatterar budget i kommuner och landsting.
Frånvaron av modersmålsundervisning skulle enligt etablerad forskning försvåra än mer för de invandra- re som har svårt att lära sig svenska, med ytterligare exkludering av svaga grupper från arbetslivet och det socia-la livet som följd.
SD argumenterar för att färre flyktingar och invandrare skulle resultera i mer resurser till vård och omsorg, men färre flyktingar har aldrig inneburit mer pengar till välfärden. Istället har attackerna på skola, vård och omsorg genomförts parallellt med attackerna på flyktingar och rätten till asyl.
Sverigedemokraterna var snabba med att attackera Region Skånes förslag till utvecklingsstrategi, som an-tyder att det krävs ”ökad invandring av personer i arbetsför ålder” för att klara den ökande försörjningsbördan som en växande andel ålderstigen befolkning innebär.
Själva har SD ingen lösning på den framtida arbetskraftsbristen, utan förbannar istället att den offentliga sektorn måste byggas ut i takt med en växande skånsk befolkning.
SD:s retorik är helt i linje med de borgerliga partiernas förklaringsmodell av arbetslöshet som ett problem på individnivå.
Liksom högern individualiserar samhällsproblemen, använder SD en liknande strategi för att beskylla invandrare för massarbetslösheten, vars verkliga orsak ligger i kapitalismens historiska kris och den globaliserade kapitalismens oförmåga att möta behovet av inkomst och arbete åt alla.
För att göra sin politik rumsren kryddar man den med typiskt populistiska förslag som krav på utdrag ur belastningsregistret vid anställning inom vården, krav på drogpolicy i före-ningar och alkolås på kommunens bi- lar. Även om förslagen i sig förefaller vara harmlösa syftar de till att normalisera och avdramatisera partiets rasistiska politik.
Sverigedemokraterna i Skåne går konsekvent emot alla typer av offentliga satsningar på kultur och oberoen-de konst. Man vill, liksom de övriga borgerliga partierna, att kulturen ska kommersialiseras, vilket skulle innebära att endast den kultur som kan visa på ekonomisk lönsamhet kan exi- stera. Detta motiverar man med att skattepengar inte ska satsas på ”kulturverksamhet som medborgarna inte uppskattar”.
Däremot är man för skattefinansiering av ”sådant som bär vårt kulturarv”. Vems kulturarv talar man om och vilken kännedom har Sverigedemokraterna om medborgarnas kul-turintresse?, kan man fråga sig. Det är ingen slump att man sällan lyckas definiera begreppet ”svensk kultur”, eftersom det inte existerar en homogen sådan. Däremot kan Sverigedemokraternas kulturarv hittas inom nazismen och partitoppens kultur liknar mest politrukernas och kapitalägarnas.
Arbetarklassens kulturarv är däremot gemensam kamp mot de kapitalägare och det etablissemang som SD försvarar, för demokrati- och välfärdsreformer.
Det oberoende kulturskapandet, som SD liksom borgarna nu försöker attackera, har självklart spelat en viktig roll i denna kamp.
Sverigedemokraternas motstånd mot arbetarrörelsen blir än tydligare när man i Landskrona har lagt fram en motion om att avskaffa bidrag till föreningslivet knutet till Folkets Hus. I skånska Svedala vill partiet till och med riva Folkets Hus.
Man försöker på detta sätt bedra de minst medvetna, genom att framställa sig som försvarare av medborgarnas intressen.
Opinionsundersökningar visar att Sverigedemokraterna tappat mycket av sitt väljarstöd på senare tid och de har legat under riksdagsspärrens 4 procent i flera månader.
Även i SD:s paradkommun Landskrona, där man fick 22 procent av rösterna i förra valet, har man backat.
SD och andra rasister har desperat försökt använda den uppmärksammade dödsmisshandeln av en äldre dam på Hemköps parkering för att hetsa mot invandrare i allmänhet.
Precis som under tidigare försök att manifestera rasismen i Malmö och Vellinge, stoppades SD:s val-kick-off i Landskrona för ett par veckor sedan av ett stort antal landskronabor. Även om Sverigedemokraterna nådde vissa valframgångar i Skåne i förra valet, tyder de många protesterna mot rasisterna på att ett kraftfullt antirasistiskt motstånd håller på att växa fram i Skåne.
Sverigedemokraterna är svurna fiender till arbetarrörelsen.
Den rasism man sprider försöker splittra arbetarklassens kamp för att slå tillbaka nedskärningar och jobbslakt.
Etablissemangspartierna genomför de försämringar för arbetare, pensionärer och ungdomar som i takt med ett ett ökat missnöje skapar en grogrund för rasismen.
Därför måste kampen mot rasismen även riktas mot all högerpolitik och samtidigt lägga grunden för ett nytt arbetarparti.
Ammar Khorshed
