Offensiv har besökt Samhall i Luleå och talat med de anställda om deras situation. De beskriver en rad försämringar, som följer den generella trenden, en ”tävling nedåt”, där vinst- krav pressar ned löner och arbetsvillkor.På Samhall i Luleå där man bygger liftar åt Liko träffar vi Conny Andersson, Hans Malmström och Ingela Brännvall.
– Samhall blev ett aktiebolag på 90-talet. Nu måste företaget gå med vinst, innan skulle man bara vara plus minus noll. Sen dess har det blivit försämringar, berättar de.
– De som inte har en fast placering kan få åka till olika ställen och jobba från dag till dag.
– Över sommaren får vi flera kortjobb, till exempel med att packa upp varor på Biltema eller Ica Maxi. Det är tunga jobb och folk med läkarintyg på till exempel utslitna ryggar kan skickas dit. Cheferna säger att de måste ut och prova.
Affärerna tar den här sortens jobb på anbud, och väljer då det billigaste. Hans Malmström tycker att det är jobb som hade kunnat gå till ungdomar. Han och de andra berättar även om fler tunga arbetsuppgifter.
– I Samhalls tidning ”Fokus” beskrivs trappstädning som något populär, men det är bland de tyngsta ar- betena du kan ha och där kan folk som är utslitna sättas in. Vi står till förfogande för den öppna arbetsmarknaden, men man frågar ju sig vad det finns för arbeten för de med funktionshinder?
Olika inskränkningar har genomförts.
Sedan ett par år har lönerna hyvlats ned. Sådant som att de anställda får grilla tillsammans på höst eller vår har tagits bort. Förut kunde man också få 250 kronor per år för att köpa ett bad- eller gymkort.
– Något som dock är väldigt bra här är att vi har friskvård som vi hoppas får vara kvar då det finns behov av det.
En annan sak som kommer upp är den negativa stämpeln som anställda på Samhall har. Företaget har med dyra pengar bytt logotyp. Ett skäl var att ändra på den stämpeln.
– Men den finns fortfarande kvar. Ibland tittar arbetsledare ned på oss, och på anställningsintervjuer upplever många att man blir stämplad som sämre för att man jobbar på Samhall.
De anställda beskriver också ett problem som orsakas av ”centralstyrningen”. När det från Stockholm bestäms till exempel vilka bilar som ska köras, innebär det att de ibland inte är anpassade för vinterförhållandena som finns uppe i norr.
Istället borde de som jobbar på golvet – och faktiskt har kunskap om verksamheten – få ta plats i sådan planering.
Kamp behövs mot dagens ”tävling nedåt” på arbetsplatser inom alla branscher, för rimliga löner och arbetsvillkor.
Johanna Evans
