Sedan Dansk Folkeparti bildades 1995 och Pia Kjærsgaard tog över ledningen, har man intagit en starkt rasistisk position och likt SD profilerat sig kring hets mot invandrare och muslimer, samt en reaktionär kriminalpolitik.
År 2001 tog sig Dansk Folkeparti in i folketinget (Danmarks riksdag) och har sedan dess agerat stödparti åt högerregeringen bestående av Konservative Folkeparti (K) och Venstre (V, liberaler). På så sätt har DF även fått ett formellt inflytande över den dans- ka politiken, när stödet till högerblocket har betalats med en radikalt åtstramad flyktingpolitik och en agg- ressiv politik mot etniska minoriteter som redan befinner sig i landet.
DF:s formella inflytande över lag- stiftningen hotar nu den danska rasismparagrafen (motsvarar lagen om hets mot folkgrupp) när regeringen nu säger sig vilja försvaga densamma, för att möjliggöra för rasistiska uttalanden likt Langballes (DF) tidigare nämnda.
Ett annat av Dansk Folkepartis förslag, som drivits igenom av regeringen, är rasistiskt grundade restriktioner i familjpolitiken, som i praktiken innebär att danska medborgare tvingas att flytta utomlands vid giftermål med en utländsk medborgare som är under 24 år gammal. DF nöjer sig inte med detta, utan vill nu höja åldersgränsen till 28 år. Liksom politikereliten i andra europeiska länder har den danska regeringen riktat attacker mot romerna, en historiskt sett utsatt och sårbar minoritet. Regeringen har beordrat en upptrappning av de kollektiva deporteringarna av romer som har genomförts med massiva poliskommenderingar under året.
– Skickar vi inte hem dem så visar vi att Danmark är ett ställe där man utan vidare kan slå läger i parker och övergivna hus, med den åtföljande kriminalitet det finns risk för, motiverade justitieminister Lars Barfoed (K) utvisningarna.
För ett par veckor sedan sa Danmarks statsminister Lars Løkke Rasmussen (Venstre) att 29 invandrartäta ”ghetton” ska rivas, eftersom ”danska normer om förtroende, jämställdhet, rättsskipning och respekt för offentli-ga myndigheter saknas” i stadsdelarna.
Dansk Folkepartis parlamentariska inflytande avspeglar sig kanske allra mest i den unikt inhumana flyk- ting- och asylpolitiken som högerregeringen genomför helt enligt rasist- partiets diktat.
Ett talande exempel är att Danmark sedan invasionen av Irak 2003 endast tagit emot 18 kvotflyktingar från landet, trots att landet var en aktiv militär deltagare i den USA-ledda invasionen, som nödställt flera miljoner flyktingar. Nyligen infördes dessutom ett poängsystem för flyktingar, som nu tvingas att klara kultur- och språktester för att få möjligheter till uppehållstillstånd. Det är utan tvekan en politik som avser att försämra möjligheterna för de allra mest utsatta att kunna söka asyl i Danmark.
Även om Sverigedemokraterna hittills inte har haft någon formell makt över riksdagens beslutsfattande, är risken uppenbar för att deras retorik smittar andra etablissemangspartier.
I Danmark är det inte enbart högern som anammat Dansk Folkepartis rasistiska politik. Rasismen och is- lamofobin har till och med fått ett genomslag bland partitoppar till vänster. Socialistisk Folkeparti-profilen (Vänsterpartiets systerparti) Villy Søvndal är flitig i sina islamofobiska och rasistiska uttalanden.
På sin blogg skriver han bland annat att inte bara unga med invandrarbakgrund är diskriminerade, utan att även unga danska flickor diskrimineras av unga män med annan etnisk bakgrund.
Förutom att ha givit stöd åt högerns ekonomiska politik, som han kallar ”ansvarsfull”, har han uttalat stöd för Dansk Folkepartis förslag om en 28-årsgräns för giftermål med utlänningar. Dessutom har Folkeparti skandalöst nog tillsammans med Socialdemokraterna stött förslaget om ”gettorivning” och gått steget längre när man krävt utegångsförbud för vissa ungdomar i problemtyngda områden.
Men det är varken rivning av bostäder, stigmatisering av minoriteter, fler poliser eller utegångsförbud som kan motverka kriminalitet och segregation. En socialistisk politik grundad på klassanalys pekar på att grunden till problemen är social och att lösningen kräver ekonomiska insatser.
Det är inte rivningar utan massiva bostadsbyggnadsprojekt som krävs. Istället för fler poliser och utegångsförbud krävs verkliga lösningar som rätten till arbete, bostad och en god utbildning, liksom utökade möjligheter till vettiga fritidsaktiviteter för de unga. För att uppnå detta, krävs klass-enighet och gemensam kamp över etniska gränser.
Varken S eller SF visar på en verklig väg framåt.
Det politiska etablissemanget i Danmark har helt kapitulerat inför Dansk Folkepartis rasistiska politik och har samtidigt inga lösningar på de sociala problemen. Redan från början bjöds rasistpartiet in i värmen av borgerligheten, vilket i ett historiskt och internationellt perspektiv är föga förvånande.
Resultatet är entydigt. Dansk Folkeparti har konsekvent vuxit i betydelse och dess politik har penetrerat hela samhällsklimatet. Även om det svenska politiska etablissemanget bedyrar att det inte tänker inleda några som helst samtal med Sverigedemokraterna, visar erfarenheter från vårt grannland Danmark att det inte finns några som helst garantier för att parti-ets rasistiska politik inte kan sätta sin direkta eller indirekta prägel på det formella beslutsfattandet eller över den politiska debatten i ännu större omfattning.
Att de svenska och danska etablissemangen inte har några som helst medel för att bekämpa rasistisk politik är uppenbart, då det är missnöjet mot deras egen politik som göder rasismen.
En verklig antirasism är därför helt beroende av att kampen samtidigt riktas mot den asociala högerpolitiken.
Ammar Khorshed