Mycket pekar mot en uppgörelse i god tid innan regeringen senast den 4 november lägger fram sin proposition om den svenska krigsinsatsen i Afghanistan. Med ord om att även den civila insatsen ska prioriteras och en ny tidpunkt för en ”översyn” av truppernas krigsföring kan sannolikt även Miljöpartiet och Vänsterpartiet göra upp med regeringen.
– För att nå en sjupartiuppgörelse behöver alla röra på sig, sa Mona Sahlin efter träffen med Reinfeldt.
”Det är en klar markering om att Socialdemokraterna är beredd bryta upp från den rödgröna uppgörelsen om att de svenska trupperna ska börja dras tillbaka redan till våren 2011 och att Sverige militärt ska lämna senast våren 2013. Sahlin ringar nu in 2014 som ett viktigt årtal” (Dagens Nyheter den 21 oktober).
Regering och försvarsmakten har entydigt sagt att trupperna inte ska börjas dras bort under nästa år. Det görs bland annat med hänvisning till den så kallade Kabulkonferensen i juli i år, där de imperialistiska makterna drog upp planerna för det framtida Afghanistan.
På konferensen i Kabul (Afghanistans huvudstad) i somras enades de länder som har trupper i Afghanistan om att de inhemska säkerhetsstyrkorna ska ha fullt ansvar för landets säkerhet år 2014, samtidigt som man betonade att detta inte betyder att de utländska trupperna dras bort. Så sent som i augusti sa Natos generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen att: ”Även efter det att Afghanistans egna styrkor tagit över säkerhetsansvaret [2014], kommer Natotrupper att finnas kvar i landet.”
Upptrappningen av kriget märks också i att svenska förband utför allt fler stridsuppdrag med stöd av amerikanskt bombflyg. Och under valrörelsen enades högeralliansen och de rödgröna om att skicka två ambulanshelikoptrar till Afghanistan, ”som i praktiken förstärker den svenska insatsen med 29 personer från och med april nästa år” (Expressen den 17 oktober).
Försvarsmakten har länge kampanjat för fler svenska soldater till Afghanistan. ”Försvarsmakten föreslår en ökning från ca 500 till ca 615 befattningar från andra kvartalet 201”, skrev man i ett brev till regeringen i mars i år.
Kriget i Afghanistan, som nu har gått in på sitt tionde år, skördar allt fler offer. År 2010 har redan blivit det blodigaste i sedan USA:s invasion år 2001. Afghanistan är ett av världens farligaste, fattigaste och mest korrupta länder.
Barnadödligheten är högst i världen och hälften av alla barn under fem års ålder lider av undernäring.
Afghanistan är efter Sierra Leone det land i världen där det är allra mest riskfyllt att som kvinna föda barn. Situationen för Afghanistans kvinnor har drastiskt försämrats under de senaste åren, menade Human Rights Watch (HRW) i en rapport som gavs ut i november i fjol.
Afghanistan styrs av krigsherrar, knarkhandlare och korrupta marionetter. Den inhemska armén och poliskåren är en spökarmé som leds av befälhavare som blåser upp styrkornas antal för att få vapen och pengar. Efter tio år av krig är talibanerna är starkare än någonsin efter 2001 och landet står inför ett blodigt sönderfall. Alla löften om att invasionen och kriget skulle öppna vägen till fred och framåtskridande i Afghanistan har visat sig vara tomma ord.
Trots att både politiker och militä-rer säger att kriget inte kan vinnas militärt fortsätter den USA-ledda allian- sen sitt krig för att om möjligt stärka sin ställning inför en eventuell uppgö-relse med talibanerna.
År av krig och terror har försvårat varje strävan att ena de afghanska massorna, men icke desto mindre finns bara ett alternativ till fortsatt våldsamt förfall och det är massornas självorganisering i Afghanistan och i dess grannländer, samt en fortsatt kamp i Väst för att alla utländska trupper ska dras bort.
Per Olsson
RS / Offensiv kämpar för ▼
- Stoppa kriget och ockupationen av Afghanistan.
Omedelbart tillbakadragande av alla utländska styrkor. - Nej till talibanernas terror och religiös extremism.
- Det afghanska folket måste självt få bestämma sin framtid – allt stöd till varje strävan att bygga en afghansk kamprörelse och försvarsstyrka som kan förena massorna i en gemensam kamp mot alla former av förtryck, terror och våld.
- Kamp för en demokratisk och socialistisk federation i Afghanistan, Pakistan och södra Asiens länder.