Det senaste fyra åren har kraftiga nedskärningar genomförts på järnvägsunderhållet och detta har självklart fått allvarliga konsekvenser. Den senaste besparingen som är planerad för 2011 är en sänkning av underhållet med 177 miljoner kronor jämfört med i år, på en redan illa underhållen och eftersatt järnväg. Och ytterligare nedskärningar är planerade under de närmaste 10 åren, där Trafikverket beräknar att de kommer att ha tillgång till en miljard kronor mindre per år, jämfört med vad man faktiskt skulle behöva för att underhålla järnvägarna och hålla dem på dagens nivå.
Trafikverket varnar också för att man inte kommer att kunna undvika säkerhetsrisker med de nya besparingarna. Därför kommer man att tvingas dra ner på hastigheten och därmed försämra punktligheten för tågtrafiken ytterligare.
Trafikverket varnar också för mer kaos i tågtrafiken, precis som i vintras, med inställda, försenade och strandade tåg. Man menar också att flera järnvägslinjer kan komma att läggas ner helt på grund av att man inte har råd med att underhålla dem. Att man med neddragningarna inte ens har råd att hålla spåren på dagens nivå gör att järnvägens kvalitet hamnar i en negativ spiral.
När spåren förfaller i snabbare takt krävs mer akut underhåll, vilket bedöms vara upp till fyra gånger dyra-re.
År 2020 måste en mängd spår bytas ut och det finns en oro för att privata investerare inte ska känna att det är profitsäkert nog att investera i byte av spåren, vilket ökar risken för prisstegringar.
Misskötseln och underfinansiering gör helt enkelt en redan problematisk situation med avregleringarna ännu mer tydlig. Den senaste 10-årsplanen från regeringen med nedskärningar är dessutom framlagd under en period då behovet av järnväg beräknas öka med 30 procent, vilket är mest av alla trafikformer.
Ur miljösynpunkt skulle man också behöva ställa om stora delar av transportsektorn och det som idag transporteras långa sträckor i lastbil på motorväg till att gå på räls.
Vad som krävs är att facket protesterar högljutt mot nedskärningar, avregleringar och profitdrift som gör att vi kan förvänta oss snökaos för tågen varje år, med förseningar och säkerhetsrisker för både personal och passagerare. Det skulle krävas ett återför- statligande av järnvägen och snabba statliga investeringar i att rusta upp och bygga ut järnvägen. Det skulle också behövas att vinsterna och kontrollen över järnvägen ställs under demokratisk kontroll, för att på bästa sätt tillgodose både miljöns, resenärernas och personalens behov.
Kim Holmstedt