Läget är helt förändrat i Tunisien, sedan en nordafrikansk intifada utan islamistiska paroller har tvingat diktatorn Ben Ali att fly landet.Runt om i hela Nordafrika och Mellanöstern skyndar sig nu andra EU- och USA-stödda diktaturer att lova sänkta matpriser och annat för att för- söka avvärja en spridning av revolutionen.
I Tunisien fortsätter kampen mot den nya övergångsregeringen. Denna lovar frihet åt politiska fångar, sänkta matpriser, yttrandefrihet och fria val inom sex månader, samtidigt som den för att ”säkra ordningen” velat behålla den gamla regimens ministrar på alla nyckelposter – med några ”oppositionsledare” som dekoration. Under trycket av nya gatuprotester har dock flera av dessa redan hoppat av.
Vad vi hittills har sett är bara den första, om än så spektakulärt segerrika, ronden i en fortsatt kamp som kommer att få enorm betydelse i hela regionen.
Inom EU, särskilt i Frankrike, och till och med inom den socialdemokratiska Socialistinternationalen, där Ben Alis parti RCD är medlem, paras nu skammens rodnad med en oro för fördjupad radikalisering.
