Det fullständiga haveriet för kärnkraftverket i Fukushima har även fått en del borgerliga politiska ledare att dra i nödbromsen.
Samtidigt handlar det om tillfälliga och taktiska eftergifter. Det grundläggande är att de stora energibolagen ser möjligheter till fantastiska vinster från nya kärnreaktorer, d v s så länge de inte själva tvingas ta det fulla ansvaret för eventuella haverier och problemen med slutförvar, transporter, och uranbrytning.
Vi kommer med all säkerhet inom kort att få se näringslivstoppar och politiker som på nytt framhåller kärnkraftens fördelar och varnar för att en avveckling av kärnkraften kommer att få katastrofala ekonomiska konsekvenser.
Men faktum är att de tekniska förutsättningarna för att ställa om energiproduktionen aldrig har varit större. Priset för att producera vindkraft har sjunkit dramatiskt under de senaste tio år- en. Med de enorma vinster de svenska elbolagen gör år efter år, skulle det inte vara något problem att snabbt bygga ut både vindkraft och andra förnyelsebara energikällor.
Den i särklass största vindkraftparken som planeras i Sverige är Markbygden utanför Pi- teå. När den är färdigbygd kommer den att leverera 8-12 TWh elkraft, vilket motsvarar två till tre reaktorer av Barsebäcks storlek. Kostnaden beräknas till 50 miljarder kronor. Samtidigt uppgick enbart Vattenfalls rörelsevinst under förra året till cirka 30 miljarder kronor. Detta räkneexempel visar att det skulle vara möjligt att klara av en utbyggnad av annan slags elproduktion.
På kort sikt skulle det förutom vindkraft även finnas en potential för en ganska stor utbyggnad av biobränsleeldad kraftvärme.
Samtidigt gör marknadens kortsiktighet att utvecklingen av nästa och nästnästa generation elproduktionsanläggningar är eftersatt. Solenergin är ett exempel.
Detta är fortfarande ett relativt dyrt sätt att producera el på, men produktionskostnaderna har mer än halverats under de senaste fem åren. Om en nämnvärd del av elbolagens vinster satsas på denna och andra tekniker som befinner sig under utveckling, skulle chanserna för snabba teknologiska genombrott öka.
De riktigt stora möjligheterna finns när det gäller att minska förbrukningen. Detta gäller särskilt i Sverige, där elförbrukningen är 2,3 gånger så stor som genomsnittet i EU. Potentialen för att minska förbrukningen är stor. Idag är det möjligt att bygga hus så att energiförbrukningen för uppvärmningen är en bråkdel av det som är normalt i dagens bostäder.
Den kanske allra största potentialen finns inom industrin. En studie av 30 små och medel- stora företag i Örnsköldsvik, Oskarshamn och Ulricehamn som gjordes vid Linköpings Universitet för några år sedan visade att industrierna kunde minska sin elförbrukning med hälften genom att byta ut föråldrad utrustning och optimera processer.
Än mer skulle det gå att spara om det fanns en medveten samordning och planering av ekonomin.
Möjligheterna finns att klara elförsörjningen utan kärnkraft – i Sverige och internationellt. Det stora hindret är kapitalismens ständiga jakt på kortsiktiga vinster. Detta blir särskilt tydligt inom en del av ekonomin där investeringar och forskningsinsatser har tidshorisonter på flera tiotals år.
Kärnkraftshaveriet i Japan, liksom de ständiga prisrekorden på el i Sverige, visar att detta ekonomiska system är och kommer att vara oförmöget att lösa de grundläggande problemen inom energisektorn.
Hans Larsson