Efter tio år av blodigt krig i Afghanistan lyckades den amerikanska militären spåra och döda Usama bin Ladin, huvudansvarig för de brutala terrorattackerna mot USA den 11 september 2001.De förödande terrorattackerna mot USA användes av Washington för att ursäkta en exempellös militär upprustning och för att lansera ”Bushdoktrinen” (namnet efter USA:s dåvarande president George W Bush), vilken hävdade att USA hade rätt att gå ut i förebyggande krig och genomföra ”regimförändringar” runt om i världen.
Senhösten 2001 inledde USA, med svenskt stöd, sitt krig mot Afghanistan och mindre än två år senare startades Irakkriget. ”Kriget mot terrorismen” blev ett krig mot fattiga och de demokratiska fri- och rättigheterna.
Ett oräkneligt antal oskyldiga människor har fallit offer för detta krig.
Det var delvis med stöd från USA som bin Ladin kunde bygga upp det nätverk som blev al-Qaida.
Nu är bin Ladin död, men terrorhotet finns kvar. Våldet och förtrycket finns kvar och kriget mot Afghanistan fortsätter.
Som socialister var vi motståndare till bin Ladins reaktionära politik och terrorism.
Den masskamp som nu sveper över Mellanöstern och Nordafrika visar vägen framåt samt undergräver ställningen för både imperialismen och bin Ladins efterföljare.
Den 2 maj kom beskedet om att amerikanska elitsoldater dödat Usama bin Ladin. Vid sin död befann sig bin Ladin i den pakistanska staden Abbottabad som är en garnisonsstad.
Att bin Ladin sköts ihjäl i ett residens beläget i ett välbärgat område som främst bebos av pensionerade officerare och med en militärakademi inte långt därifrån visar att delar av den pakistanska staten, inte minst underrättelsetjänsten (ISI) och pensionerade officerare har samarbetat med al-Qaida, bin Ladin och talibanerna.
Räden som dödade bin Ladin kommer att följas av upptrappade försök från USA-imperialismen att spåra upp och döda sina politiska motståndare. Denna politik för ”riktade mord” stöds entusiastiskt av exempelvis General David Petraeus, före detta befälhavare för de amerikanska trupperna i Afghanistan och den blivande CIA-chefen. Det Petraeus kallar ”hot pursuit” (en skoningslös jakt tills man spårat och förgjort motståndaren) var en del av USA:s upptrappning av Afghanistankriget och krigsaktiviteter i Pakistan. Samma tillvägagångssätt går nu igen i Libyen där USA vid ett flertal tillfällen försökt döda Gaddafi. USA-imperialismen lever i föreställningen att genom att döda en person försvinner alla problem.
Det var masskampen i Tunisien och Egypten som fällde Ben Ali respektive Mubarak. Inte bin Ladin som sa sig vara motståndare till dessa regimer. De senaste månadernas kamp i Nordafrika har tydligt visat att det är massrörelse och inte bin Ladins terrormetoder som visar en väg framåt. Terrorismen och dess metoder visar ingen väg framåt, utan uppstår snarare ur nederlag och desperation.
Marxister och socialister gav aldrig något stöd till bin Ladins och al-Qaidas politik och grymma terroraktioner.
USA-imperialismens stöd till de islamistiska krigarna i Afghanistan under 1980-talet bär dock sitt ansvar i att forma det ”Frankensteinmonster” som man länge har jagat.
USA:s stöd och uppbackning till korrupta dikatorer i Mellanöstern och strävan att agera ”världspolis” har också bidragit till att bin Ladin kunnat få stöd.
bin Ladin använde sig av metoder som inkluderade massterror som mördade tusentals människor och orsakade en enorm förödelse. USA-imperialismen och andra imperialistiska makter använder sig av liknande metoder. Regeringarnas statliga terror dödar oskydiga och riktas främst mot fattiga samt bidrar till att den onda våldsspiralen snurrar allt fortare.
Användningen av obemannade och dödliga drönare i Afghanistan och på andra platser har lett till massmord på oskyldiga civila.
Även tidigare har USA-imperialismen praktiserat det som nu kallas ”hot pursuit”. Efter den kubanska revolutionen försökte Washington flera gånger mörda Fidel Castro.
I dag motiveras denna politik främst av USA-imperialismens tillbakagång och försvagade ställning på världsarenan (även om USA fortfarande är den dominerande imperialistiska makten).
Medan USA-imperialismens propagandamaskin försöker skildra ”riktade mord” som ett tecken på framgång och en demonstration av makt ger dessa handlingar en bild av USA-imperialismens försvagning. Politiken reduceras till quick fix-lösningar (kortsiktiga, snabba lösningar) för att undanröja en ledare eller motståndare, utan några som helst lösningar på de underliggande problemen.
Det är ingen tillfällighet att räden mot bin Ladin kom i kölvattnet på den revolutionära våg som svept fram över Mellanöstern och Nordafrika. Vad USA ville visa är sin makt och förmåga att till sist förgöra sina motståndare, var än de befinner sig.
USA:s president Obama kommer naturligtvis att försöka utnyttja bin Ladins död till att stärka sin ställning och få förnyad popularitet. Utan tvekan kommer detta tillfälligt att stärka Obama och lika tillfälligt avleda uppmärksamheten från den fördjupade sociala, ekonomiska och politiska kris som plågar USA.
Den pakistanska regeringen har hävdat att man militärt inte var inblandad i räden mot bin Ladins residens, men uppger att man har delat med sig av underrättelser och information.
Trots det står det klart att delar av Pakistans militär och ISI har finansierat och stått i maskopi med bin Ladin och talibanerna.
Att USA-imperialismen har lyckats döda bin Ladin kommer sannolikt inte att bidra till att stärka dess ställning i Pakistan och andra nykoloniala länder.
I synnerhet kommer räden att leda till ett större motstånd mot Afghanistankriget, som mycket motiverats med att man ville infånga och straffa bin Ladin.
Den indiska regeringen har heller inte varit sen att försöka dra vinning av bin Ladins död. Enligt den indiska regeringen bevisar detta att ”Pakistan erbjuder en fristad för terrorister” och man efterlyser fler liknande militära operationer.
Samtidigt är det osannolikt att dödandet av bin Ladin kommer att följas av ett uppsving för al-Qaida i Pakistan.
Under de senaste åren har al-Qaida varit på tillbakagång. Efter terrorattackerna mot USA den 11 september 2001 var det 40-50 procent i Pakistan som gav stöd till bin Ladin.
Men efter att hans styrkor och talibangrupper har genomfört attacker i städerna och urskillningslöst dödat oskyldiga har stödet till bin Ladin rasat ned till 4-5 procent i de senaste opinionsundersökningarna.
Det kan dock inte uteslutas att al-Qaida-grupper på andra håll vinner stöd. Att bin Ladin har dödats är ett slag mot al-Qaida, men hotet om nya terrorattacker finns kvar. al-Qaida kommer att försöka hämnas.
Dödandet av bin Ladin har följts av en enorm propagandaoffensiv från USA-imperialismen – globalt och på hemmaplan.
Samtidigt kvarstår de grundläggande sociala problem och orättvisor samt våldsamma konflikter som är orsaken till uppkomsten av grupper som al-Qaida och talibanerna.
Fortsatt imperialistisk dominans, jordägarvälde och kapitalism betyder att organisationer som al-Qaida även i fortsättningen kommer att utgöra ett slags Frankensteinmonster för imperialismen.
Terror, våld och blodiga konflikter har sin grund i förtryck och klassorättvisor.
De fasor som kapitalismen och reaktionära krafter som al-Qaida och talibanerna representerar kan bara få ett slut om arbetarna och de fattiga tar strid för socialism.
Tony Saunois, CWI
2 maj 2011
