Offensiv har träffat Haitham Dabbagh som var jagad av den syriska regimen på grund av sitt politiska engagemang och som satt fängslad 1996-97.
– Hafez al-Assad (fadern), Bashar (sonen) och Baathpartiet (den heliga anden) styr fortfarande Syrien, berättar Haitham inledningsvis.
– Ännu har läget inte ändrats och de styr som om de fått uppgiften av en helig makt. De fattiga i Syrien är de som betalar med sitt blod.
Undantagstillståndet har enligt den syriska regimen avskaffats, men hur är det med det? Vad är det egentligen som händer?
– Enligt lag har folket i Syrien haft rätt att demonstrera. Men den rätten har bara funnits på papperet, undantagstillståndet sedan 1963 har stoppat alla demonstrationer och möten med fler än fem personer.
– Efter att Bashar al-Assad sagt att undantagstillståndet var borta, ville folket testa. Och det visade sig i praktiken vara tvärtom. Förtrycket hade hårdnat ännu mer. Mer våld och fler gripanden. Nu har folk verkligen tröttnat på presidentens lögner. Och det finns bevis, t ex har stridsvagnar, artilleri och pansarvagnar skickats till Daraa och Doma för att slå ned på de massiva protesterna. De har sparkat in dörrar och gripit folk, både politiska och människorättsaktivister.
Vad händer nu i Daraa, där protesterna inleddes?
– I Daraa är problemen stora. Det finns knappt elektricitet, vatten eller telefon och detta har skapat en desperation hos folket. Men närheten till Jordanien, som gränsar till Daraa, har gjort att folk kunnat hålla kontakt och exempelvis informera internationell media. Men det värsta är att det saknas mat i Daraa. Det finns ingen välling till barnen.
Hur är landets ekonomi? Vilka är det som styr?
– Ungefär 70 procent av landets BNP läggs på militären, som i sin tur använder vapnen för att slå ned folket. De stora resurser som militären tar i anspråk skulle kunna användas för att tillmötesgå folkets behov. Militären är så korrupt att vissa höga officerare stoppar uppemot 80 procent av pengarna i egna fickor. Resten går till att köpa vapen och att ge lön till de tvångsinkallade soldaterna.
– Det finns 17 olika delar av säkerhetspolisen och detta innebär 17 olika maffiagrupper. De kontrollerar landet med terror och har makten över den syriska militären.
– Det finns antydan om att militären är splittrad, enligt media. Regementen har tagit ställning för folket och vill inte öppna eld mot demonstranter. ”Republikanska gardet”, som leds av Bashars bror, Maher al-Assad slaktaren, är en elitstyrka som enligt utsaga skjuter både mot folket och soldater som inte vill skjuta mot demonstranter. Stridsvagnar, artilleri och maskingevär används mot folk och hus i Daraa. Regimen försvarar sig med att den vill skydda folket mot terrorister och islamister.
Hur kommenterar du regimens påståenden?
– Jag säger att de är lögner. Demonstranter som viftat med olivkvistar för att visa att de är obeväpnade och inte har vapen, har dödats av regimen. Och regimens krypskyttar och beridna soldater dödar även de tvångsinkallade soldaterna, för att försöka utså splittring mellan soldaterna och folket. Regimen försöker även underblåsa religiös sekterism.
– Hittills har över 500 personer dödats i bara några av de mest drabbade områdena, exempelvis Daraa, enligt människorättsorganisationer.
Tusentals saknas och det finns tusentals sårade som inte vill söka vård på grund av ett myndighetsbeslut som säger att sårade ska tas till militärsjukhus.
– Om man förs till ett militärsjukhus och myndigheterna har samlat in tillräckligt mycket information om personen i fråga, blir det antingen fängelse eller så skjuts man ihjäl. De ihjälskutna begravs sedan i en omärkt grav i hopp om att ingen får veta något.
– De största konflikterna äger rum i Daraa, men hela Syrien har rest sig. Efter det som hänt i Daraa kommer inget att bli sig likt igen. Det är antingen vi eller Bashar, säger Haitham.
Men vad tror du om USA-imperialismen? Vari ligger dess intressen?
– USA vill ha kvar den sittande regimen, men de vill att regimen ändrar sitt arbetsätt och tankebanor så att man bättre kan tjäna imperialisternas syften. Syriens regim får miljarder dollar från Iran för att hjälpa Hizbollah i Libanon. Hizbollah har hittills inte uttalat sig om situationen i Syrien, som de har gjort när det gäller Tunisien eller Libyen. Vilket visar att det här är ett folkligt uppror och inte någon terrorgrupp som ligger bakom.
– Men detta är inte allt! Det finns ett politiskt beslut taget hos Hamas och Hizbollah om att konfrontera syrier i exil och stoppa deras kritik av den syriska regimen. Detta hände oss på demonstrationen i Göteborg, den 17 april. Då kom det fram folk och ställde krav på att ingen skulle nämna ”Herr president Bashar al-Assad”. Vårt svar var att vi skulle avslöja vad som händer, som i Syrien. Vi har inte flytt från Bashar för att munkavlas.
– I Syrien finns ett fåtal som har oerhört mycket, medan massorna på 22 miljoner invånare inte har någonting. De privilegierade kan räknas upp och är välkända. Det enda de tänker på är sina egna syften och intressen. Folket har inte längre något förtroende för regimen. I Syrien finns det många olika etniciteter och religioner. Det behövs en allians mellan dem för att på så sätt få slut på diktaturen. Som jag ser det är det arbetare inom industrin och de som brukar jorden, arbetslösa, ungdomar, elever och studenter som måste förenas.
– Men kampen måste ske utan inblandning från utländska imperialistiska krafter som har andra intressen, vilka styrs av profiter. För detta skulle innebära katastrof för oss liksom i andra länder. Imperialismen låtsas vara mäklare när det kommer till att ”frita” folket.
– Dagligen blir jag illa berörd av det som händer i Syrien, inte för att jag är nationalist utan för att jag känner med de människor som lider och får betala med sina liv.
Samma dag som intervjun ägde rum, den 29 april, rapporterades det att 62 människor hade dödats under dagen. Samtidigt hade 83 offer, som fallit för regimens terror under de senaste fyra dagarna, inte kunnat identifieras.
Amer Mohammed Ali