Är lösningen på kapitalismens kris utbildningar för att tackla vad Tommy Waidelich på sin svengelska kallar ”mismatchen” mellan de lediga jobben och de arbetslösas bristande kompetens? Knappast. Ändå är bristyrkesutbildningar vad LO-Tidningen kallar ”den skarpa skiljelinjen” mellan Anders Borgs vårbudget och de alternativbudgetar som har presenterats av S och V.”Mismatchen” var också det enda Waidelich hade att komma med när Borgs vårbudget las fram. Detta har nu konkretiserats till ett förslag om en partssammansatt ”kompetenskommission” för beställning av mer bristyrkesutbildningar.
Förutom detta innehåller S-budgeten ingen annan grädde på moset än lite bidrag till sommarjobb och kurser, fri entré på statliga muséer och ett stimulansbidrag till sänkta terminsavgifter i kommunala musik- och kulturskolor – och så lite pengar till forskningsinvesteringar, exportrådgivare och exportstöd.
Hur ett växande ”reformutrymme” på 20-25 miljarder kronor, enligt samma beräkningar som Borgs, ska användas i framtiden, väntar S med att specificera till höstbudgeten. På Leif Pagrotskys utlovade översyn av skattepolitiken kan väntan bli ett år. Först i S-budgetens långsiktiga inriktningar antyds vissa korrigeringar av alliansens politik, som att investera i klimatomställning och miljöteknik, höja kvaliteten i skolundervisningen, ersätta Fas 3 med plusjobb, ta bort utbildningsförbudet i den s k ungdomsgarantin och avvisa en halverad restaurangmoms.
Mot ännu fler skattesänkningar, utom dem man redan har accepterat och kanske även ett femte jobbskatteavdrag, vill Waidelich ställa ”investeringar för framtiden”. Inte ett ord sägs om den dramatiska krympningen av statens och kommunernas andel av BNP, och därmed även av kvinnornas arbetsmarknad, i vårbudgeten. Om ”bra jobb i välfärden” ska tolkas som en utbyggnad av skola, vård och omsorg eller bara som det ”program för generationsväxling i välfärdsjobben” man talar om framgår inte.
Den ”översyn av avregleringarna”, som Håkan Juholt har väckt vissa förhoppningar om, riskerar att ”bli en tumme”. I vårbudgeten tonas det ned till en ”förstärkt övervakning av elmarknaden” och ett nej till nya nättariffer samt vissa åtgärder mot tågkaoset. På den punkten sägs dock bara att tågen ska gå i tid, spårutrymmet fördelas bättre och en återföring av underhållet till Trafikverket ”prövas”. Samtidigt som man i övrigt ojar sig över riskkapitalbolagen lugnas kapitalägarna med ett fortsatt S-ja till vinst i skattefinansierad skola, vård och omsorg.
Något måste man i alla fall föreslå. Alternativbudgeten upprepar därför Juholts löften om åtgärder mot barnfattigdomen och en utvärdering av det nya pensionssystemet.
Då Juholt och Waidelich annars lägger sig platt för de idag helt absurda överskottsreglerna för statsbudgeten liksom för fortsatta privata vinster i ”välfärden” och de dramatiskt sänkta skatterna för de rika kommer S tyvärr aldrig hitta någon väg att finansiera en skola, vård och omsorg enligt behoven. Inte heller för de nödvändiga investeringarna i infrastruktur och klimatomställning eller återställd trygghet i a-kassa, sjukförsäkring och pensioner.
Vänsterpartiet, som nu backat lite från de rödgröna valkompromisserna, föreslår ett ökat utrymme till ”världens bästa välfärd utan privata vinstintressen” genom lätt modifierade budgetramar, med balanskrav över en hel konjunkturcykel i stället för varje år, samt att bara avskrivningarna för statens investeringar och inte hela beloppet ska belasta budgeten det år de görs. Det lär inte räcka långt.
Trots en hygglig analys av finanskrisen betygar V sin lojalitet till systemet genom att naivt föreslå ökad konkurrens mellan mindre banker, inte en nationalisering av storbankerna. Inte med ett ord erkänns den egna skulden till de nedskärningar som ”utarmat” välfärden, samtidigt som V ”utan tvekan” intygar behovet av ”betydande budgetkonsolideringar” inom eurozonen. Vad som framförallt lyser med sin frånvaro är allt som andas av klasskamp för rättvisa och socialism.
