Socialdemokraterna gjorde förra veckan höger om vad gäller Sveriges insats i Libyen, en insats som är till för att skydda imperialistiska intressen förklädda i tal om ”mänskliga rättigheter”. S vill gå längre än högerregeringen och utöka den militära insatsen. Vilken väg socialdemokraterna ska ta efter katastrofvalet och med den nya partiledaren Håkan Juholt har varit en stor fråga. Många har säkerligen haft illusioner och hopp om att partiet ska gå vänsterut med Juholt. Vilken väg S går är nu tydligt markerat då man vill utöka den militära insatsen i Libyen och därmed verka som värre krigshökar än högerregeringen.
Alla partier i riksdagen förutom SD gjorde upp om den svenska insatsen i Libyen. Sveriges insats skulle vara i tre månader och Socialdemokraterna var tidigare emot att den insatsen ska förlängas. Nu har de gjort en kovändning och marscherar rakt högerut.
Urban Ahlin, Socialdemokraternas utrikespolitiske talesperson, och Peter Hultqvist, Socialdemokraternas försvarspolitiske talesperson, har en artikel publicerad i DN den 18 maj.
I denna artikel beskriver man hur de vill att Sveriges fortsatta insats i Libyen ska se ut.
Artikeln innehåller en del prat om civila insatser, bistånd o s v. Men den mest häpnadsväckande delen handlar om att man vill förlänga den militära insatsen efter tre månader om FN efterfrågar det. De kritiserar även regeringen för att de ”begränsar” engagemanget. I artikeln skriver de att de vill pröva ”alternativa vägar för mer relevanta militära insatser”. De vill fokusera på att upprätthålla vapenembargot och att bidra med marina stridskrafter ser de som en möjlighet. Att bidra med till exempel transportflygplan är också ett alternativ de för fram.
”I den händelse att vapenvila proklameras och om FN så begär bör Sverige vara berett att bidra med fredsbevarande trupp.” Det vill säga att de vill skicka fler svenska soldater till Libyen för att säkra västimperialismens makt och ekonomiska intressen i landet och hela regionen. Socialdemokraternas artikel får säkerligen vapentillverk- are och direktörer att jubla. Den svenska vapenexporten är den största i världen sett till antal invånare, och Sveriges deltagande i olika krigszoner i världen möjliggör fler feta kontrakt för vapentillverkarna.
De talar även om civila insatser och bistånd. Men viljan att bredda den militära insatsen längre än vad högerregeringen uttalat sig om visar tydligt vilken riktning S vill gå i.
Som Offensiv förklarat handlar Natos insats inte om att skydda civilbefolkningen. Insatsen är till för att skydda imperialismens makt och intressen i landet och hela regionen som har skakats av folkmassornas uppror. Det är en insats för att kväsa revolutionerna i Nordafrika och Mellanöstern. Det finns inga exempel i historien då ett militärt ingripande från väst har främjat demokrati och mänskliga rättig- heter. Invasionen av Irak till exempel gjordes i namn av att störta dikatorn Saddam Hussein, som man tidigare stött så länge han var väst trogen. Irak är nu ett sönderslaget land och civilbefolkningens livsvillkor har inte förbättrats, i många fall är det tvärtom.
Socialdemokraternas kovändning visar tydligt vilket borgerligt parti de är som även de vill springa imperialismens intressen och gynna storföretagen. S kan inte svänga åt vänster och bli den massrörelse och arbetarparti som de en gång har varit. Behovet av ett nytt arbetarparti, med en antikapitalistisk plattform, är skriande – och behovet blir än tydligare med Socialdemokraternas krigshetsande.
Johanna Evans
