De massiva, folkliga protesterna mot den grekiska regeringens åtstramningar fortsätter med förnyad ilska. Men i onsdags (29/6) röstade regeringspartiet Pasok igenom nya försämringar, och sa ja till ytterligare ett sparpaket.I Svenska Dagbladet (SvD) kunde man i onsdags läsa Stefan Fölster (chefsekonom för Svenskt Näringsliv) hylla de kraftiga nedskärningarna och försämringarna som Pasok, EU och IMF har tvingat på landet. Han menade att den grekiska regeringen visst vidtagit åtgärder för att ”rädda landet”, och började med att punkta upp de åtgärder (läs: attacker) Pasok och premiärminister Papandreou har genomfört:
”• Lönerna inom offentlig sektor har sänkts med 15-30 procent.
• Pensionerna har sänkts med 10 procent.
• Anställda inom offentliga sektorn har minskat med 10 procent.
• 2 000 skolor har stängts.
• Skatten på bränsle, alkohol och cigaretter har höjts.”
Och mycket ska bli mer. För att EU och IMF ska kunna godkänna ytterligare lån till Grekland var det nödvändigt att sparpaketen röstades igenom i det grekiska parlamentet. Sparpaketet består av en rad försämringar för arbetare, sjuka, fattiga, studenter och även medelklassen. 22 miljarder euro (200 miljarder kronor) ska sparas mellan 2012 och 2015, bland annat ska lönerna i den offentliga sektorn sänkas med 800 miljoner euro (7 miljarder kronor) 2011, och uppemot 1 400 miljoner (13 miljarder kronor) ytterligare resterande år fram till 2015. Dessutom ska de offentliga investeringarna minska med 700 miljoner euro (6 miljarder kronor) i år (den nivån ska hållas framöver), stora neddragningar i det sociala välfärdssystemet ska genomföra samt mindre pengar anslås till hälso- och sjukvård: besparingar på 310 miljoner euro (2,8 miljarder kronor) i år och 1,43 miljarder euro (13,1 miljarder kronor) 2012 -2015. Och så vidare.
Att en grekisk kollaps skulle
få tuffa konsekvenser för världsekonomin i allmänhet och euron i synnerhet är den största anledningen till att EU, IMF och Europeiska Centralbanken (eller ”Trojkan”, som de tre numera går under som öknamn) sätter så hård press på den grekiska regeringen.
Detta sparpaket skulle bland annat innebära att hela en av fem offentliganställda förlorar jobbet, men enorma protester har varit en röd tråd genom händelseförloppen det senaste året. Generalstrejken som pågick mellan den 28 och den 30 juni var den första 48 timmar långa generalstrejken sedan 1992 och den 11:e generalstrejken sedan januari förra året (!).
Både under tisdagen och onsdagen samlades tusentals för att visa sitt missnöje mot regeringen och med sparkraven. Demonstrationerna har varit som störst under hela tisdagen och fortsatte under natten och vidare under onsdagen.
Sammandrabbningar mellan polis och demonstranter förekom under natten, och runt morgontimmarna använde polisen fortfarande tårgas mot demonstranter.
Atenbor vittnade då om att det ”sticker i halsen” av all tårgas som låg i luften i vissa delar av Aten, i synnerhet delarna runt Syntagmatorget där de största demonstrationerna äger rum, som ligger utanför parlamentet. Redan när omröstningen började på onsdagsförmiddagen (i slutändan röstade 155 parlamentsledamoter för regeringens sparkrav medan 138 röstade emot) ökade trycket bland demonstranterna på Syntagmatorget. 30 personer lyckades bryta igenom polisens avspärrningar och tog sig även in i parlamentsbyggnaden, men polisen stoppade dem väl inne i byggnaden.
På onsdagen efter att genomröstningen av sparkravet deklarerades gick polisen ut extremt hårt mot demonstranterna.
– Regeringen gick till val på en lögn. Och nu skjuter de på oss med farliga kemikalier, utan synbar anledning, rapporterar SvD att en kvinna sagt till TT.
Protesterna fortsatte också under onsdagnatten. Polisen försökte med våld driva bort demonstranterna från Sygmatorget, men protesterna var så stora att det var omiljligt. Även under torsdagen fortsatte de massiva protesterna utanför parlamentet då en omröstning skulle genomföras om hur tidsplanen för sparpaketet ska se ut.
Det är inte omöjligt att nyval utlyses, med tanke på de hårda protester som definitivt kommer att följa med genomröstningen av sparpaketet. Det skulle dock inte innebära någon reell skillnad om oppositions- och högerpartiet Ny Demokrati kom till makten, då de i grund och botten har samma intressen som Pasok, även om de har ställt sig emot det nya sparkravet.
De brutala attackerna på den grekiska massans levnadsstandard kommer inte att stå obesvarade. Arbetarrörelsen måste organisera ett program som innefattar en rad 48-timmars generalstrejker (och längre om nödvändigt), demokratiskt styrt av gräsrötterna, och samtidigt binda rörelsen till de arga ungdomarna på gatorna. Det skulle komma att stoppa Trojkan och framförallt Pasok från att fortsätta attackerna på arbetare och unga, och kanske även få regeringspartiet att falla.
Anna Löfgren
