RS demonstrerar, i november 2008, tillsammans med bilarbetare i Göteborg mot jobbslakten och för ett förstatligande av bilindustrin.
Saabs kris visar vad som händer när privata spekulanter ges fria händer att bolla med jobb och framtid.När bilkrisen bröt ut var IF Metalls svar att förhandla fram ett krisavtal som underlättade för arbetsgivarna att sänka löner och villkor.
Det som hade behövts var kamp för ett alternativ.
Bilarbetarna i Trollhättan vet 100 gånger mer än Victor Muller om teknik och produktion.
Idag ger media dagliga rapporter om Muller, den ryska oligarken Vladimir Antonov, olika kinesiska bolag, fastighetsaffärer, Europeiska Investeringsbanken o s v. Runt hörnet väntar alltid ytterligare några hundra miljoner kronor.
Krisen illustreras av att Victor Muller numera är både vd och ensam ordinarie ledamot i Saabs styrelse.
För att betala de försenade junilönerna ska Muller ha sålt ännu inte producerade bilar för 120 miljoner kronor till ett hemligt kinesiskt bolag. Ytterligare 300 miljoner kronor togs in via en försäljning av halva fabriken till ett fastighetsbolag.
Men detta kan bara betala de kortsiktiga skulderna. Vd:n för bilindustrins underleverantörer i Europa, Clepa, Lars Holmqvist är bland dem som har förespråkat en snabb konkurs.
Enligt media står nu Saabs hopp till dels Antonov, som lånar ut pengar via fonder i Karibien, dels till de kinesiska bolagen Youngman och Pang Da, som avvaktar ett ja från Peking för att gå in med mer pengar. De båda har redan betalat 400 miljoner kronor.
För att verkligen rädda jobben i Trollhättan och bland underleverantörerna, samt den tekniska kunskap som finns där, behövs en total omvandling av situationen. Det går inte att lita på spekulanter – och än mindre på regeringen som länge indirekt har flaggat för nedläggning. De centrala facken, IF Metall och Unionen, agerar hejaklackar för t ex Antonov.
Bara kamp underifrån för statligt ägande med demokratisk kontroll av de anställda och planer för produktion idag och en omställning till klimatvänlig produktion kan rädda jobben.
Per-Åke Westerlund
