Sverige går in i den ekonomiska krisens andra rond i ett betydligt sämre läge än 2008. Arbetslösheten har ökat och de som har jobb har oftare osäkra anställningar och lägre löner. Drastiskt sämre villkor för arbetslösa och sjuka är priset för de extrema skattesänkningar som Borg och Reinfeldt genomfört.Nu har nästa etapp av skattesänkningar, ”femte jobbskatteavdraget”, skjutits upp. På köpet stoppas de utlovade skattesänkningarna för pensionärer och en höjning av gränsen för statlig skatt.
Bakom högerregeringens prat om ”ansvar för landets ekonomi”, finns en stor oro för hur krisen kommer att slå. Storföretagen och bankerna är mer beroende av export och utlandslån än någonsin. Bostadsbubblan finns kvar och hushållens skulder växer ännu.
I propagandan för skattesänkningarna har hävdats att de skapar jobb, motiverar de som har jobb att arbeta mer samt stimulerar ekonomin. Men syftet har från början varit att en gång för alla minska den offentliga sektorns andel av ekonomin. Skattesänkningar för arbetande blev samtidigt kortsiktigt populära som en slags ersättning för obefintliga löneökningar. Tillsammans med krediter och lån har de hållit uppe konsumtionen.
Skattesänkningarna har hela tiden gett mest till högavlönade och rika. Den nu uppskjutna femte etappen skulle gett 189 kronor i månaden till den som tjänar 23 000 i månaden och 369 kronor till den som tjänar 60 000.
De fyra tidigare etapperna har sänkt skatten med drygt 70 miljarder kronor. Skatten har sänkts med 1 300 kronor i månaden för den som tjänar 20 000 i månaden och med 1 770 för löner från 29 000 kronor och uppåt. Slopad förmögenhetsskatt och sänkt fastighetsskatt gjorde att t ex riksdagens moderate talman Per Westerberg fick 1,3 miljoner i skattesänkning 2006-09.
Priset för de första skattesänkningarna 2006 betalades med höjda avgifter till a-kassan. En stor del av kostnaderna för resten har dolts av inkomster från statliga företag som privatiserats eller gett hög avkastning, samt av att exporten återhämtade sig efter 2009.
Den nya rundan av krisen, som nu inleds, kommer att ställa statens försvagade finanser i tydlig dager. Precis som i USA innebär tidigare skattesänkningar att högerpolitikerna påstår att stora nedskärningar är ”nödvändiga”.
Ekonomin vänder nu snabbt. Både USA och euroländerna är nära recession (krympande ekonomi) enligt investeringsbanken Morgan Stanley. Det bekräftas av andra kvartalets siffror, med nolltillväxt i Frankrike och 0,1 procent i Tyskland.
Även Konjunkturinstitutet har sänkta prognoser för Sverige till två procents tillväxt för 2012. Arbetslösheten väntas inte längre minska, utan som lägst ligga på 7,5 procent.
Bakom regeringens reträtt ligger också risken att förlora en omröstning i riksdagen om skattesänkningarna. Istället vill nu Reinfeldt odla kontakterna med Miljöpartiet, och kanske i ett senare krisläge även med Socialdemokraterna. Juholts kritiska retorik kan inte dölja att S i efterhand accepterat de tidigare skattesänkningarna samt tillsammans med M bär ansvaret för både de nya pensionerna och elmarknadens avreglering, som Aftonbladets Lena Mellin påpekat. Juholt kritiserar att regeringen tänker gå vidare med sänkt restaurangmoms, men i valet ifjol ville också S göra det.
Oppositionen i riksdagen är svag och stannar vid ord. I kommuner och landsting genomför Socialdemokraterna samma typ av nedskärningar som högerpartierna.
Det behövs en aktiv opposition underifrån. Aktivister och gräsrötter i fackföreningar, i lokala kampanjer mot nedskärningar, inom hyresgäströrelsen, i nätverk mot rasism och utvisningar m fl behöver samlas mot högerpolitiken.
Arbetare och pensionärer ska inte betala krisen – det finns mer pengar än någonsin i Sverige, aktieutdelningen slår rekord.
Demonstrationen den 14 september är ett viktigt steg i mobiliseringen av en verklig opposition mot högerpolitiken.
