År 1936 marscherade hundratals arbetslösa från sina hem i Jarrow till London. 75 år senare går vi i deras fotspår.
Varför marscherar vi? Svaret är: Vi har fått nog, det behöver inte vara så här.
Varför ska miljontals offentliganställda behöva strejka mot längre arbetstider, samtidigt som en hel generation tvingas samla ett växande antal avslagna jobbansökningar på hög?
Varför ska vi acceptera att studenter tvingas bo i husvagnar, när universiteten och högskolorna spenderat miljoner på att sälja sin ”profil”?
Vi får betala för en kris som vi inte bär ansvar för och det är inte första gången. Även på 1930-talet fick våra förfäder betala med arbetslöshet och sänkt levnadsstandard. Då som nu fanns det också ett motstånd.
Det är tillbaka till 1930-talets samhälle som högerregeringen vill ta oss. Därför har vi inget annat val än att slå tillbaka. Precis som ungdomar har gjort i Spanien, Grekland, Chile, Egypten, Jemen och andra länder.
Sedan februari då YFJ aviserade sin Jarrowmarsch har vi fått ett enormt stöd från fackliga organisationer, gräsrotskampanjer mot nedskärningar och kampanjorganisationer samt politiska organisationer.
YFJ stöds idag av åtta fackförbund: Unite, UCU, BECTU, CWU, TSSA, RMT, PCS och FBU.
YFJ:s medlemmar har intervjuats i tv, radio och tidningar. Vår marsch har uppmärksammats flitigt i sociala medier och detta är bara början.
Under marschen kommer tusentals att delta på lokala möten och demonstrationer, kulminerande i en stor demonstration den 5 november, när vi kommer till London.
Ankomsten till London markerar dock inget slut på kampanjen. Vi vill bygga en massrörelse som tvingar regeringen att lyssna och vi vill kämpa gemensamt med facken.
Ben Robinson
ordförande Youth for Jobs