Regeringen avgår och kampen fortsätter. Ikväll (tisdag den 22 november) väntas nya stora demonstrationer i Kairo och andra egyptiska städer.Revolutionen i Egypten har gått in i en ny fas med sikte på att fälla det styrande militärrådet. Den revolutionära kampen i början av året – massdemonstrationerna, ockupationer av stadstorgen, strejkerna o s v – fällde diktatorn Mubarak. Mubarak gav upp och flydde efter att militären, sannolikt på uppmaning av Washington, drog undan sitt stöd till honom.
Mlitärledningen tog detta steg i syfte att avleda och desarmera revolutionen samt förhindra en fortsatt splittring av de väpnade styrkorna.
Den egyptiska militären äger och kontrollerar betydande delar av landets ekonomi. Med stöd av diktatur och uppbackad av USA-imperialismen har de egyptiska generalerna skapat ett ekonomiskt imperium och en maktställning som oundvikligen skulle komma i direkt motsättning med de förhoppningar som revolutionen har väckt.
Mycket snabbt stod det också klart att det nya styrande militärrådet såg som sin uppgift att se till att allt förblev vid det gamla. Det var i mycket samma regim, men utan Mubarak och några av hans närmaste. Oppositionella fängslades, strejker förbjöds och den nya konstitutionen gav militären fortsatt makt. De gamla undantagslagarna blev inte bara kvar utan skärptes i september.
Redan i maj samlades hundratusentals till en andra ”Vredens dag”, trots varningar från Egyptens militära härskare och från islamiska grupper som Muslimska Brödraskapet och fundamentalistiska Salafistgrupper.
Samtidigt gick allt fler arbetargrupper gick ut i strejk och organiserade sig i nya självständiga fack.
Protesterna i maj följdes av nya stora mobiliseringar i juni och juli. Svaret från militären var ökad repression och försök att skapa splittring. Att mycket förblev vid det gamla i kombinationen med den ökade repression avslöjade militären och stärkte kraven på en ”andra revolution”.
– Nio månader efter att militärerna tog över, har förhoppningarna från 25 januarirevolutionen krossats. Det brutala sätt som protesterna slagits ned på under de senaste dagarna har stora likheter med övergreppen under Mubaraks era, sa Philip Luther, tillförordnad chef för Amnestys Nordafrika- och Mellanösternavdelning, när Amnesty i tisdags presenterade sin rapport om militärstyrets svikna löften och övergrepp på mänskliga rättigheter.
De förhoppningar som revolutionen väckt finns kvar, vad som har förändrats är att massorna inte längre hyser något hopp om att militären ska kunna infria dessa förhoppningar.
Den gångna helgens protester och strider i huvudstaden Kairo markerar en vändpunkt, medvetenheten har förändrats. Nu utmanas militärrådet av massorna, som förenas i vad man inte vill ha – fortsatt misär och diktatoriskt styre.
”Generalerna sa att vi står på er sida och vi trodde på dom. Men nu vet vi att dom är inte våra partners”, sa en arbetare som demonstrerade i lördags till brittiska Guardian.
”Nu har myten om att militären var en del av revolutionen äntligen krossats, säger studenter som väller in på torget och ropar ’Frihet, horriya’” (Radions Ekot den 22 november). Samma dag rapporterade Svenska Dagbladet att: ”Detta är en fortsättning på 25-januari-revolutionen. Bittra demonstranter känner sig lurade och menar att det inte räckte med Hosni Mubaraks fall i februari för att Egypten skulle gå mot demokratisering”.
För massorna gäller det nu att samla rörelsen i demokratiska kommittéer lokalt, regional och på riksnivå, som kan försvara revolutionen, utgöra grunden till en ny demokratisk maktordning och splittra armén.
Med fortsatta massaktioner, inkluderat en generalstrejk, kan militärstyret falla, och därmed skapa nya förutsättningar för ett nytt Egypten – ett demokratiskt och socialistiskt Egypten.
