Mörka moln drar in över svensk ekonomi. Enligt en färsk prognos från Nordea tvärbromsar ekonomin under sista kvartalet i år och nästa år stiger arbetslösheten till över 8 procent.Den inhemska konjunkturen har nått sin topp och den globala ekonomin saktar ner.
Såväl exporten som hushållens konsumtion, de två ben som de senaste två årens snabba BNP-ökning har vilat på, beräknas sjunka under nästa år.
”Mycket tyder dock på att även exporten kommer att dämpas framöver. BNP-tillväxten mattas därmed på bred front och vi räknar med stagnation nästa år… Även hushållens konsumtion har överraskat negativt under hösten. Den ökade osäkerheten om den ekonomiska utvecklingen och omslaget i stimulanserna förefaller ha större effekt på hushållens efterfrågan än vi tidigare förutsatt” (Nordea: Economic Research, den 1 december 2011).
Sjunkande ekonomisk tillväxt kommer omedelbart att märkas i ökad arbetslöshet. Orsakerna är bland annat att arbetslösheten är högre idag än vid krisen 2008, och att fler har otrygga och tillfälliga jobb. Dessutom har regeringens högerpolitik snabbt rivit ned alla de sociala skyddsvallar som ska hindra att en ekonomisk kris resulterar i snabbt ökad arbetslöshet och dramatiska klyftor. Och till skillnad från 2008-2009 hålls inte konsumtionen uppe via skattesänkningar.
En ny djupdykning för den svenska kapitalismen avslöjar att regeringen inte har något recept mot krisen och snart kommer finansminister Anders Borg att liknas vid ”kejsaren utan kläder”.
Statliga Konjunkturinstitutets senaste konjunkturbarometer, från den 24 november, visar att ekonomin redan tappar fart. ”Ljuset i tunneln har börjat slockna”, som Tord Strannefors, prognoschef på Arbetsförmedlingen, sa i november.
En stigande arbetslöshet betyder mindre skatteinkomster till kommuner och landsting. Många kommuner och landsting har redan aviserat nya nedskärningar med hänvisning till minskade skatteintäkter. ”I flera landsting kommer det med stor sannolikhet att krävas besparingar och risk finns också för skattehöjningar för att nå plusresultat”, menade Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) i oktober. Men då räknade SKL med att den globala skuldkrisen ”skulle klaras upp under ordnade former”, vilket var ett önsketänkande. Sedan dess har skuldkrisen förvärrats och världsekonomin stagnerar. Särskilt svår är krisen i Europa, dit 70 procent av den svenska exporten går.
Med hjälp av en väldig kreditexpansion och samtidiga skattesänkningar kunde hushållens konsumtion hållas uppe under krisåren 2008-2009. Priset blev dock ökad skuldsättning och en bostadsbubbla samt dramatiska klasskillnader, vilket har försvagat samhällsekonomin och motståndskraften mot en ny nedgång. För många hushåll blev 2011 ett förlorat år. ”Återhållsamma [läs rekordlåga] löneavtal i anslutning till finanskrisen 2008-09 tillsammans med högre inflation ledde till att reallöneutvecklingen under 2011 till stora delar var negativ”, konstaterar Swedbank och räknar med ”inga ekonomiska förbättringar i sikte för de flesta löntagarhushåll. För andra året i rad väntas en försämrad eller oförändrad ekonomi” (Swedbank i sin senaste prognos om hushållens ekonomi, daterad den 30 november). Samtidigt håller luften på att gå ur den extremt uppblåsta inhemska bostadsbubblan.
Det är genom att ta kamp nu som facken och löntagarna rustar för ett bistrare ekonomiskt klimat.
Bristen på opposition är regeringens enda verkliga tillgång. Socialdemokraternas tomhet återspeglas i att det enda Juhult & Co har att erbjuda är att på nytt vädja till regeringen om en gemensam krisuppgörelse, och det i ett läge där behovet av opposition och aktivt motstånd mot högerpolitik och kapitalism i kris är en skriande nödvändighet.
