Den nionde december spelade Timbuktu och Damn! på Kulturens Hus i Luleå. Helt enligt förväntningarna levererar Timbuktu och Damn! En fantastisk spelning med både old school-dunk och sambarytmer.Spelningen började med Felix Zenger, en finsk beatboxare. I början verkade det inte som något särskilt, men när han väl kom igång så märkte man att det här var något utöver det vanliga. I vanliga fall brukar jag vara för otålig för förband, men denna gång fastnade jag i det och tänkte knappt på att det faktiskt var Timbuktu jag var där för att se.
Till slut kom i alla fall Damn! ut på scenen och publiken vrålade till. Timbuktu, eller Jason Diakité som han egentligen heter och som en lite överförfriskad kille bredvid mig vrålade i tid och otid, kom sist ut i en röd mössa och ställde sig vid mikrofonen. Han öppnade lugnt med låten ”Dansa” och tillsammans med blåssektionen lyckades de skapa en otrolig stämning och jag var nog inte den enda som hade gåshud.
Han kickade sedan igång publiken med ”Allsång på gränsen”, som var aningen mer upptempo, följt av ”Dödsdansen” och det var ett fantastiskt drag, mycket tack vare nämnda blåssektion, men självklart också tack vare Timbuktus outtröttliga energi. Man kunde inte sitta still och jag tänkte att det var väldigt dumt att köpa en sittplatsbiljett.
Timbuktu kallade upp Felix på scenen igen och de gjorde en version på The Sugarhill Gang’s (de som gjorde klassikern av alla klassiker: ”Rapper’s Delight”) klassiker ”Jump on it!” från 1999, och fanns det någon som inte hade några svårigheter att sitta still innan, så fick de det nu. Och det var rätt tid för det, för efter old school-klassikern drog de igång några av sina egna klassiker, bl a ”Gott folk” och då ställde sig i princip hela salen upp från sina stolar och dansade. När ”Alla vill till himmelen” kom så sjöng majoriteten med och spelningen fortsatte med större delen av publiken dansandes och hade i sin helhet inte en lugn stund.
Jag är kanske lite partisk med tanke på att jag redan är Timbuktufrälst, men det var en fruktansvärt bra spelning. Han är en fantastisk liveartist och ger hundra procent hela tiden.
Trots att biljetten var lite dyr, så råder jag alla som är det minsta intresserade att se Timbuktu när man får chansen. Det är mycket väl spenderade pengar.
Josephine Landström
