Torbjörn Lodén är en av landets främsta experter på kinesisk kultur och en pådrivare för att flera ska lära sig kinesiska. Hans senaste bok är dock tyvärr en manual för hur svenska företag och politiker ska ursäkta sina nära band med den kinesiska diktaturen.Bokens tema är nämligen att ”…kampen för ett bättre samhälle präglat av social rättvisa måste vara en kamp inte emot marknadsekonomi utan för grundläggande mänskliga rättigheter, ett oberoende rättsväsen, fria medier, ja kort sagt för demokrati.”
Han erkänner visserligen att kapitalismens återkomst i Kina inte har fört med sig demokratiska rättigheter. Han är också medveten om att riktningen de senaste åren snarast har varit att diktaturen skärpt sitt grepp. Han nämner exempelvis konstnären Ai Weiwei – ”nyligen inspärrad i Peking på grund av sin politiska frispråkighet”.
Torbjörn Lodéns förra bok, Från Mao till Mammon, gavs ut av Ordfront och behandlade den kinesiska regimens uppmuntran av kapitalism och nationalism. Den här boken, Kinas vägval, kommer ut på det liberala näringslivsförlaget SNS. Lodéns auktoritet vad gäller Kina används här för att understryka att med införandet av ”privat företagsamhet och marknadsekonomi… förbättrades rimligen förutsättningarna för att införa demokrati”.
Men trots att Lodén även nämner de ökade sociala klyftorna handlar hans program om företagens behov – ”friare” rättsväsende och media samt ospecificerade demokratiska rättigheter. Inga krav på fackliga rättigheter, inte ens krav på rättigheter för politiska organisationer och partier.
Boken tar inte upp de hundratusentals massprotesterna och strejkerna. Arbetare och fattiga på landsbygden är de som idag utmanar regimen medan multinationella och kinesiska kapitalister är allierade och sammanflätade med de styrande i Peking.
Boken blir direkt ursäktande för den så kallade ”kommunistiska” diktaturen. Lodén refererar till att kommunistpartiet inte vill ha någon fri och öppen diskussion om Mao Zedong och regimens historia.
Han fortsätter: ”Det är svårt att säga att de haft fel. Det finns i det kinesiska samhället en uppdämd och undertryckt vrede mot Partiet och mot Mao Zedong, som om den släpptes fri mycket väl skulle kunna ta sig destruktiva uttryck. Men ändå är det nödvändigt att lyfta på locket.”
Det är, skriver Lodén, ”…också viktigt att komma ihåg att alternativet till det nuvarande styret inte självklart är en demokratiskt vald ledning som är beredd att utveckla de demokratiska arbetsformerna och värna de mänskliga rättigheterna… Vi ska inte idealisera det kommunistiska styret men inte heller blunda för att det finns ännu värre alternativ.”
Det ger familjen Wallenberg och andra svenska kapitalister den perfekta ursäkten för att fortsätta sitt täta samarbete med diktaturen. Istället för att försöka formulera ett alternativ till dagens regim sprider man oro över vad som kan hända om den störtas.
Arbetare och socialister världen över ingår lika lite som kinesiska arbetare i deras ekvation. Vi måste ge fullt stöd till arbetarkampen och sprida lärdomarna från tidigare kamp för demokratiska rättigheter och ett slut på slavarbetet.
Inga demokratiska förbättringar har någonsin givits uppifrån, från kapitalister eller diktaturer. De är ett resultat av massornas kamp och revolutioner. I Kina idag är kampen för demokratiska rättigheter helt och hållet sammankopplad med kampen mot kapitalisternas utsugning. Det innebär att huvudrollen, precis som i de avgörande ögonblicken i revolutionerna i Egypten och Tunisien, spelas av arbetarklassen.
I kontrast till de politiska delarna är de inledande avsnitten i Lodéns bok mycket intressanta. Här förklaras grunderna i det kinesiska språket – som har en rikare skriftlig historia än andra språk – liksom konfucianismen och kortfattat även imperialismens erövringskrig mot Kina på 1800- och 1900-talen. Här har Torbjörn Lodén unik kunskap – till skillnad från när han ska agera som ”näringslivets” rådgivare.
Per-Åke Westerlund
