Asylrörelsen i Stockholm, som febrilt försökte stoppa utvisningen, avslöjade redan veckan senare i Sveriges Radio att Fares fördes till fängelse nr 48 och vidare till högriskfängelset Faihae.
Fares Mahmud har nu fritagits och kunde från sitt gömställe i Syrien kontakta Asylrörelsen i Stockholm och berätta vad som hänt.
Azad Qamişloki, aktiv i Asylrörelsen i Stockholm och Kurdiska Framtidsrörelsen i Syrien, har tagit emot Fares berättelse och återger den:
– Efter att ha blivit förhörd av syriska migrationsverket förs Fares den 11 november till säkerhetsområde 48 i Damaskus, ett fängelse där han förhörs på nytt. Han tvingas skriva under blanka papper som sen fylls i med ”erkännanden”. Fares hölls fången i en liten cell med 33 andra fångar. Den 16 december kommer poliser till cellen, misshandlar Fares och sätter på honom ögonbindel. Han förs till Faihaefängelset och blir inlåst i en underjordisk källare.
Under en månad utsätts Fares för upprepad tortyr. Fares flyttas till slut till en liten cell där han hålls inlåst i 4 månader tillsammans med 55 andra fångar. De svälter och utsätts konstant för misshandel och förolämpningar. Efter perioden på Faihae flyttas Fares runt till fängelse efter fängelse, till centralfängelset i Deir ez-Zor, centralfängelset i al-Hasakah, ’Adra i Damaskus med flera.
När Fares transporterades i en av regimens bepansrade långtradare mellan Qamishli och Damaskus stannade de till slut och fritogs av Fria syriska armén i en vägavspärring. De ombads att ta sig till byarna längs den turkiska gränsen, återger Azad Qamisloki.
– Det finns många följdfrågor till Fares berättelse som vi i dagsläget inte kan få svar på då data- och telekommunikation stängdes ner i det område Fares befinner sig. Vi försöker få kontakt med honom. Vi vet vilken tortyr andra fångar utsätts för i den kända underjordiska källaren på Faihae; upphängning i armarna, elchocker och vattentortyr är vanliga. Cellerna Fares berättar om är inte stora. Man trycks in som boskap.
– Min far, som själv suttit där, brukade säga att ”sittandes kan man inte sträcka benen och ståendes kan man inte sträcka armarna”, berättar Azad Qamisloki.
Asylrörelsen i Stockholm sammanställer nu mer information och kommer att anmäla Sverige för utvisningen av Fares Mahmud till FN:s tortyrkommitté, CAT. Sverige är det land som dömts flest gånger av FN:s tortyrkommitté.
Asylrörelsen i Stockholm kräver nu att UD agerar och tar hem Fares Mahmud.
Mattias Bernhardsson, kommunfullmäktigeledamot för Rättvisepartiet Socialisterna i Haninge och aktiv i Asylrörelsen i Stockholm, menar att svenska myndigheter bär ansvaret för vad som hänt Fares Mahmud:
– Migrationsverket borde redan innan november ha stoppat alla utvisningar till Syrien med tanke på regimens terror. Att en politisk flykting skickas tillbaka är dessutom extra allvarligt. De syriska myndigheterna visste exakt vem Fares var och det var ställt utom allt tvivel att han skulle gripas.
– Jag var själv på plats på Arlanda den 8 november då syriska agenter presenterade sig som ambassadspersonal med ”diplomatisk immunitet” varpå de hotade flera av våra aktivister när de delade ut flygblad till passagerare. De var på plats för att övervaka utvisningen och för att försöka skrämma asylaktivisterna. Jag informerade Migrationsdomstolen och jouren på Migrationsverkets förvaltningsprocess om det inträffade direkt, argumenterade för att detta skulle ses som en ny omständighet och begärde att verkställandet av utvisningen skulle stoppas. Vad som skulle hända var uppenbart. Men de skickade honom ändå, berättar Mattias Bernhardsson.
Fares fru och barn tvingades leva gömda i Sverige fram tills Migrationsverket till slut gav efter för opinionen och stoppade alla utvisningar till Syrien den 30 januari 2011. Men de fick bara tillfälligt uppehållstillstånd.
Asylrörelsen i Stockholm kräver att Fares och hans familj samt alla syriska flyktingar i Sverige ska få permanent uppehållstillstånd.
rshaninge.blogspot.se