Min dotter ska börja i skolan! Det är ju inte förrän i höst den här stora dagen i hennes liv inträffar men för oss föräldrar är det som om det är nu. Ett surr av snack, rykten, skolbesök och oro sprider sig kring föräldragruppen ju närmare den 15 februari vi närmar oss – den sista dagen för skolvalet.Den skola jag själv började i för 40 år sedan syns inte till så långt ögat kan nå. Vårt skolsystem tycks oigenkännligt. Tillförsikt och stolthet. Så uppfattade jag vuxenvärlden inför min egen skolstart. Skolan var fysiskt en skola – den skola vi som bodde där gick i. Den var till för alla. Självklart uppfattar dagens snart 6-åringar föräldrarnas oro. Det står redan fullkomligt klart för barnen utan att de ens har börjat skolan, att det finns vinnare och förlorare, rätt och fel.
Det är otroligt beklämmande att gå på skolpresentationerna. Alla är där. Från rektor till vaktmästare presenterar de sig och försöker göra det bästa för – ”om det blir som vi hoppas – att ni väljer oss”. Det är skamligt att våra lärare och skolpersonal ska tvingas stå och försöka sälja sig. Alla skolledningar använder sig inte av charm. Biträdande rektorn på en av landets största grundskolor, som ligger på Södermalm, sa på skolpresentationen att på den här skolan är det många som slutar och få som bor nära som söker till. Vidare tyckte han att mobbning får man räkna med och något förebyggande arbete mot mobbning verkar inte skolan ha. Han talade sig också varm för stora klasser på uppåt 30 elever (för 6-åringar).
På en annan skolpresentation i Söderort lyssnar 150 genomsvenska föräldrar till rektorns tal på en mycket populär skola. Skolan tvingas av utrymmesskäl att hyra lokaler av en annan skola – en mångkulturell skola som har haft stora ledningsproblem. Utlokaliseringen har redan gjorts i ett år och för att förekomma invändningar från föräldrar bedyrar rektorn att ”det gick jättebra – barnen lekte inte ihop en enda gång”. Totalsegregering med andra ord, till och med när lokalerna delas. Och detta ses som positivt!
Förut skar klassgränserna mellan olika kommuner eller stadsdelar. Nu hackar de sönder varje bostadsområde parameter efter parameter – franskspråkig bakgrund: franska skolan. Kulturintresserade föräldrar: Kulturskolan. Föräldrar som inte gör aktivt val: stökig skola med sämre snittresultat. Och nu är tiden kommen för religionens stora revival. Några av de största skolorna i närområdet är Katolska skolan, Södermalmskyrkans kristna skola och Alzahraa Akademi. Samhället öser skattepengar på könsuppdelad undervisning, bönestunder och ”ordning och reda”.
Det finns inget mer hycklande än denna s k valfrihet. Den lilla glädjen nu är ett litet spratt från generationen det gäller. 07:orna är nämligen den största kullen på mycket länge. Deras mängd i sig har redan satt pseudovalfriheten ur spel och generat skolborgarrådet Lotta Edholm som överhuvudtaget inte har koll på läget. Ha ha ha! 07:orna svämmar över, de vägrar att låta sig splittras. De kommer att bli våra hjältar – de måste bli det! Som genom sin numerära styrka lyckas pressa fram en gemensam och bra skola för alla.
//Elin Gauffin, vice ordförande Rättvisepartiet Socialisterna, boende i Sandsborg.
