Uppslutningen till den
första dagen av en femdagars lärarstrejk (måndagen den 16 september) var
massiv, i genomsnitt 90 procent på riksplanet. Lärardemonstrationerna var också massiva, med 30 000 demonstranter i marschen i Aten och 10 000 i Tessaloniki! Även om de utgjordes av i huvudsak gymnasie- och högskolelärare, var blocken av anställda inom offentliga sektorn (socialtjänsten, pensionsfonderna, socialförsäkringsystemen, socialvården och universitetsadministration) också väldigt stora.
Fyra fackliga
federationer samordnade sina aktioner med OLME (gymnasielärarfacket) och
tillkännagav att de skulle vidta upprepade strejkaktioner mot varsel av anställda (vilket i slutänden
betyder uppsägningar).
Studentfackliga avdelningar var lika massiva på demonstrationerna, liksom grundskole- och privatskolellärarna. Fackföreningar som representerade anställda inom allmännyttiga bostadsföretag och utvecklingsdepartementet närvarade också med sina banderoller. Hundratals skolelever anslöt sig till lärarna i Aten och skapade en väldigt vibrerande stämning med sina slagord.
Demonstrationens storlek överträffade lärarnas förväntningar och visade på alla de strejkande arbetarnas mod och entusiasm.
Det första slaget är vunnet! Vi har dock en lång väg att gå framför oss och det enda vi säkert vet är att regeringen, tillsammans med de stora tv-kanalägarna och dagstidningarna, samt de repressiva styrkorna, kommer att intensifiera sina attacker mot dessa arbetare.
Lärarnas respons kan bara bli – som banderollen för lärarfacket från Kallitea, norra Smyrni och Moshato löd: ”Bröder och systrar, res er!” Samma styrka och uthållighet måste visas av arbetare tillhöriga andra fackliga federationer som har anslutit sig till kampen.
De viktigaste och mest omedelbara nödvändiga stegen på detta stadium i kampen lyder som följer:
• Alla skolor och andra arbetsplatser som deltar i strejken måste försvaras genom masstrejkvaktskedjor utanför varenda skola.
• Strejken måste utvidgas till samla alla inom utbildningsväsendet i total ”skolfront”, som aktivt och massivt drar med sig föräldrar, skolor och universitetsstudenter.
• Stora ansträngningar måste göras för att tvinga den fackliga ledningen för grundskollärarna (DOE) att lyssna på rösterna från gräsrötterna och de allmänna grundskollärarförsamlingar som med stor majoritet kräver upprepade femdagarsstrejker, längs samma linjer som gymnasielärarnas.
• Stegen för att bygga upp en strejkkassa för att stödja de mest utsatta arbetarna måste fortsätta att tas.
• Vi måste också
garantera – genom masskampanjer – att ADEDY:s 48-timmarsstrejk blir en
framgång!
Slutligen är det mest avgörande att de fackliga organisationerna som fortsätter att driva upprepade femdagarsstrejker bli så bred som möjligt, så snart som möjlig, och drar med sig fler skikt inom arbetarklassen. Lärarna och alla andra arbetare som är ute i strejk visat att rörelsen, det vill säga gräsrötterna, inte vill kämpa utan faktiskt kan kämpa! Samordning och upptrappning är vägen framåt för att bygga upp en kraft som kan sparka ut Trojkan och dess lakejer som styr oss!
Xekinima (CWI i Grekland) den 19 september.
————————-
Flygbladstext från Xekinima:
Obegränsad enad strejkfront krävs, till dess att regeringen faller!
Sedan den 16 september
har OLME (gymnasielärarfacket) varit ute i en femdagarsstrejk, som är tänkt att
upprepas i samband med lärarnas allmänna veckomöten, med målet att få
lärarfacket att utlysa en obegränsad strejk.
Detta beslut togs av stora majoriteter på lärarna allmänna rådsförsamlingar, då de inte har något annat sätt att försvara sig själva mot regeringens och Trojkans attack på det offentliga utbildningsväsendet.
Lärarna kämpar bland annat mot:
• Skolnedläggningar (sedan 2011 har 2 500 skolor stängts eller slagits samman inom grund- och gymnasieutbildningen).
• Avskaffandet av hälso- och de praktiska konstubildningarna – inom vilka tiotusentals studenter bedrev studier på statligt drivna skolor – gör dem exklusivt tillgängliga endast på privatskolor m fl privata utbildningsinstitutioner.
• Att samtliga eller så gott som samtliga av de varslade lärarna kan förlora jobbet.
• Tvångsomplaceringar av elever som fullständigt kör över tusentals familjers planer och ekonomi.
• En ny lag som omvandlar lycéerna (de högre gymnasieutbildningarna) till ett examineringsmaraton och kommer att leda till en ökning av antalet studenter som går ur skolan utan någon gymnasieexamen.
• En 60-procentig minskning av skolbudgeten.
Lärarna får inte lämnas ensamma i den här kampen; försvaret av den offentliga utbildningen angår oss alla. Om andra fackfackförbund och arbetargrupper följer det exempel OLME kan en mäktig strejkfront formas som är stark nog att knäcka regeringen och den politik som förs. Om motsatsen inträffar och dessa lärare förblir ensamma i sin kamp kan ingen känna sig optimistisk i fråga om resultatet. Historien har hittills bekräftat att inget grupp ensamt och enbart med sin egen kamp kan besegra regeringen och Trojkan!
Universitetens administrativa personal är också ute i upprepade strejkaktioner (i tio dagar till att börja med), medan ett antal universitetsmyndigheter förstärker denna kamp genom att stänga universitet, till att börja med under en veckas tid.
DOE (grundskollärarfacket), som varande en av de största fackföreningarna är en väldig viktig sådan, uppmanade dock endast till anslutning till den 48-timmarsstrejk som utlystes av offentligfacket ADEDY samt en tretimmars arbetsnedläggelse. Detta är ett beslut som objektivt försvagar kampfronten och skapar besvikelse bland gymnasielärarna.
DOE-styrelsen tog ett beslut om en 48-timmarsstrejk trots att 21 av 36 de lokala grundskollärarråden på sina allmänna rådsförsamlingsmöten tog beslut för upprepade femdagarsstrejker (vilket med andra ord innebär en totalstrejk inom denna sektor). Det är inte någon tillfällighet att den inom DOE-styrelsen dominerande kraften är den fackliga fraktion som stödjer Ny Demokrati [regeringens huvudparti och Greklands Moderater] och PASOK [regeringens näst största parti och socialdemokratiskt]… Inte desto mindre finns det, beroende på i vilken omfattning gymnasielärarstrejken ”håller ut”, en möjlighet att grundskollärarna – genom trycket ”underifrån” – tvingar styrelsen att utlysa en mer stridbar strejkaktion, utefter gymnasielärarnas och universitetsadminstrationernas riktlinjer.
Kampen gäller inte bara den offentliga utbildningen!
Ytterligare tre fackföreningar är tillsammans med OLME ute i kontinuerliga femdagarsstrejker; de OAED-anställlda (bemanningsföretagens samorganisation) inom IKA (socialtjänstservicen) och personalen inom de organisationer som adminstrerar regeringens socialpolitik.
Utöver det ovanstående beslöt sig ytterligare fyra fackliga organisationer för anställda inom EOPYY (Nationella hälsovårdsorganisationen), Arbetsmarknadsministeriet, Nationella Försäkringsfonden (för de egenanställda) och från Skatteverket under sommaren för att uppmana ADEDY att samordna och organisera en obegränsad generalstrejk.
Så länge som ADEDY kontrolleras av PASOK:s och ND:s fackliga fraktioner är det emellertid naivt att förvänta sig att det någonsin skulle vara möjligt att de organiserar någon som helst form av kamp som mynnar ut i en obegränsad generalstrejk med målet att fälla ND/PASOK-regeringens rådande politik och regeringen själv.
Det är därför nödvändigt att de fackföreningar som nu befinner sig i kampens frontlinje ’kringgår’ ADEDY och omedelbart sätter sig i rörelse i riktning mot upprepade femdagarsstrejker tillsammans med OLME, utvidgar strejken till fler sektorer och sätter sig i rörelse för att skapa ett ’gemensamt centrum’ för kamp som tar på sig de uppgifters om ADEDY borde genomföra: samordning, planering och utvidgad mobilisering inom andra sektorer.
Den grundläggande förutsättningen för allt ovanstående är att gymnasielärarnas kan hålla ut och därigenom ger andra arbetargrupper tid att ansluta sig till kampen. Det är inte lätt, men det finns ingen annan väg.
Det är av stor vikt att denna kamp kopplas samman med den kamp som bedrivs av de anställda inom ERT [Greklands motsvarighet till Sveriges Radio och Television, som stängdes i somras]. ERT, som fortfarande befinner sig under de anställdas ockupation och styre, kan bli strejkrörelsens röst.
Arbetare inom de kommunala myndigheterna, hälsovården, den hellenistiska [grekiska] fordonsindustrin, på vattenverken, järnvägarna m m – nu är tiden inne!
Kommunalarbetarna var bland de första att finna sig stå i centrum för regeringens och Trojkans attacker (vilke de fortfarande är!).
Om det inte blir något stopp på denna storma av ’Memoranda’ [nedskärningar] kommer skolpersonal och annan kommunal personal att följas av tusentals andra arbetare, inklusive nyckelsektioner av sophämtningasrbetarna, som står på tur att överlämnas till storprivatkapitalet (följderna av att sophanteringen sköts av ’nationella’ privata megakontraktsinnehavare kommer att bli katastrofala för såväl våra plånböcker som miljön).
Ledningen för Kommunal ser hittills inte ut att vara villiga att sätta sig i rörelse i en gemensam front tillsammans med andra fackföreningar i ett försök att organisera och samordna fler och obegränsade strejkaktioner inom många sektorer, med inriktning på en obegränsad generalstrejk.
Trycket ifrån gräsrötterna måste öka och alla fackklubbar som kan, måste omedelbart ta beslut om att strejka tillsammans med OLME – detta är den viktigaste formen av tryck.
De sjuk- och hälsovårdsanställda måste omedelbart ansluta sig till denna gemensamma strejk, i kamp mot de Memoranda som kräver att av 140 sjukhus förblir endast 80 i drift och att den rådande personalstyrkan på 80 000 anställda måste skäras ner till 40 000 fram till år 2015.
Regeringen är skrämd av möjligheten att den kan komma att ställas inför en bred och obegränsad strejkfront och den utfärdar nu därför olika löften och garantier till de ’hotade’ sektorerna. Regeringen ’lovade’ via olika kabinettsmedlemmar fram till nu, att inga grund- och gymnasieskollärare, anställda på skatteverket eller sjuk- och hälsovårdspersonel kommer att avskedas. Detta är dock uppenbara lögner, med syftet att bryta upp rörelsen och vinna tid för koalitionsregeringen.
Arbetare inom den grekiska fordonsindustrin, på vattenverken, järnvägsanställda och alla anställda inom hjälpmedelsföretagen – vilka kommer att få känna av privatiseringar eller nedläggningar – måste också ansluta sig till strejkaktionerna.
Denna kamp måste
naturligtvis också få stöd från den privata sektorns anställda, de arbetslösa
och pensionärerna, av hela samhället, för kunna omvandlas till en total och
obegränsad generalstrejk – det enda sätt vi har för undvika den katastrof som
arbetande människor står inför och för att störta de som orsakar den.
En total generalstrejk utan tidsgräns är det starkaste vapen som arbetarrörelsen har gentemot sin tyranner.
Om detta vapen används på ett obeslutsamt sätt, utan någon plan och tillräckliga förberedelser och kampanjer på de olika arbetsplatserna kan det bakbinda massrörelsens. Om det används på ett korrekt sätt, det vill säga om den obegränsade strejken har massiv uppslutning, beslutsamhet, utvidgas till många sektorer och i synnerhet om den trappas upp till en obegränsad generalstrejk kan den störta inte bara den politik som bedrivs utan också regeringen i sig själv.
Ledningen för den
fackliga centralorganisationen GSEE och ADEDY kommer inte att något initiativ
till en obegränsad generalstrejk. En obegränsad generalstrejk kan dock tvingas
fram underifrån, med den fulla vetskapen om att även om den centrala fackliga
ledningen förmås till att anta detta förslag, så gör den det i syfte att
sabotera det, leda in det i en återvändsgränd och till dess nederlag.
Detta är
skälet till att kontrollen över kampen måste läggas i massrörelsens händer; med
regelbundna allmänna rådsförsamlingar på varenda arbetsplats; med demokratiskt
valda, och återkallningsbara mandat,
strejkommitteer som kontrollerar och vid behov byter fackliga styrelser;
med strejkvaktsteam, med kommunikationsteam som besvarar de privatägda stora
tv-kanalernas och de stora dagstidningspublikationernas smutskastning till stöd
för regeringen och Trojkan, samt ett centralt kampsamordningsorgan som inte kommer att tillåta att de
fackliga ledningarna går emot kamprörelsens intressen.
Från det Xekinimaflygblad som delades ut under lärardemonstrationen i måndags och på ADEDY-demonstrationerna i onsdags.
