Socialistiskt valgenombrott i USA

2013-11-29 22:47:31


Med parollen ”15 dollar i minimilön” vann både Ty Moore och Kshama Sawant stort stöd i sina valkampanjer, något som också bl a snabbmatsarbetare har kämpat för under året.

I förra veckan stod det klart att Khsama Sawant från Socialist Alternative, Rättvisepartiet Socialisternas systerparti i USA, vann en historisk valseger med mer än 93 500 röster i valet till Seattles kommunfullmäktige. Socialist Alternative ställde även upp i valet till kommunfullmäktige i Minneapolis med Ty Moore, som även han fick massivt stöd med 42 procent av rösterna.

Mattias Bernhardsson, kommunfullmäktigeledamot för Rättvisepartiet Socialisterna i Haninge, besökte systerpartiet i Minneapolis under valkampanjen och berättar här om en unik valkampanj, arbetet med Occupy Homes Minneapolis, kampen för en minimilön på 15 dollar (ca 95 kronor) i timmen och det ­växande stödet för socialistiska idéer.

– Socialist Alternatives valkampanjer i Seattle och Minneapolis var det första seriösa försöket att fylla det politiska vakuum till vänster som undersökning efter undersökning visat på i flera år, berättar Mattias Bernhardsson.

I en färsk Gallup-mätning har både Demokraterna och Republikaner­na ett rekordlågt förtroende: bara 26 procent anser att dessa två partier gör ett bra jobb och representerar folket. Hela 60 procent svarade att det finns ett behov av ett tredje ­parti.
– Allt fler inser att Wall Street har två partier och att dessa två inte kan lösa deras problem. Fyra av fem amerikaner har erfarenhet av att vara arbetslösa, befinna sig under eller ­nära fattigdomsgränsen eller att ha ­behövt socialbidrag.

– Jag pratade med många som en dag köade i timmar till Frälsningsar­méns utdelning av gratis kläder mitt i centrala Minneapolis. Många av dem hade någon form av arbete, men har oftast inte råd med kläder till barnen och många av dem var ­också beroende av matkuponger.
– Det handlar alltså inte bara om utslagna människor, utan också om de som arbetar men inte kan täcka grundläggande behov som mat och kläder. Working poor (arbetande fattiga) är en grupp som växer, samtidigt som Obamaadministrationen fortsätter attackerna.
Mattias Bernhardsson berättar vidare om att nära 50 miljoner amerikaner drabbas när matbidragen sänks i månadsskiftet ­november-december. För en familj på fyra personer handlar det om 36 dollar (nära 230 kronor) mindre i månaden, en minskning med drygt 13 procent som slår direkt mot dessa familjers matkasse.
Nästan 15 procent av USA:s befolkning fick matkuponger under september månad i år, jämfört med strax under 9 procent år 2007, enligt CNN.

– Förhoppningarna hos många, om att Obamas politik skulle vara annorlunda, grusas alltjämt då det blir kännbart vad denna annorlunda politik är för något.
– På ytan ser avståndet gigantiskt ut mellan Obamas Affordable Care Act (Obamacare) och republikanska politikers frenetiska kritik av refor­men som något socialistiskt. Men nu får kommunanställda i städer styrda av Demokraterna känna på vad ACA innebär.
– I exempelvis Chicago tas subventionerna i pensionen och existerande sjukförsäkring bort och i Detroit elimineras hela sjukförsäkringen för alla förtidspensionärer under 65 år, som istället får en svältersättning på 125 dollar (ca 790 kronor) i månaden, medan de över 65 stoppas in i MedicAid (ett program för de som lever på mindre än 138 procent av nivån för fattigdomsgränsen).
– Staten Washington diskuterar nu att avskaffa de kommunanställdas sjukförsäkringar. Istället ska de in i Obamacare Exchange i händerna på giriga privata bolag. Så gör även fler och fler privata företag som IBM, Time Warner, Caterpillar och Du Pont – avskaffar företagets egen sjukförsäkring för anställda. Hela karusellen inleddes inför lanseringen av Obamacare Exchange. Det är inget annat än ett planerat angrepp på arbetares sjukförsäkringar.

– ”15 and a union!” är ett slagord som har spritt sig över hela landet.
– Den 29 november hålls protest­aktioner och strejker inom detaljhandeln och restaurantbranschen över hela USA.
– De anställda på matkedjan Target i Minneapolis tjänar 7 dollar (44 kronor) i timmen medan direktören tjänar 10 000 dollar (nära 63 000 kronor) i timmen. Det är svindlande. Vi tog ofta detta som exempel i valkam­panjen för att visa hur extrem kapitalismens exploatering är.
– Många hade gissat att direktörerna tjänar ”alldeles för mycket!”, kanske 300-800 dollar (1 890-5 040 kronor) i timmen. När de fick veta vidden av utsugningen – 10 000 dollar i timmen! – var reaktionerna väldigt kraftfulla. Folk blev rent ut sagt förbannade, berättar Mattias.

Kampanjen för Ty Moore ­översatte socialismen i konkreta krav utifrån den kamp som står för dörren: 15 dollar i minimilön, ett stopp för utmätningar och vräkningar, mer resur­ser till de offentliga skolorna, stopp för kommunens mångmiljongåvor till näringslivet och höjda skatter för de superrika.
– Ty Moore reste också frågan om att sätta stopp för polisens rasprofilering och att polisen måste ställas under kontroll av en civil tillsynsgrupp av medborgarrättsaktiva.
Ty Moore hade stöd av The ­Green party, Occupy Homes MN, offentligfacket SEIU MN (största fackföre­ningen med 30 000 medlemmar) och över 150 volontärer.
– Styrkan i Ty Moores kampanj var att det inte bara var prat som med så många andra radikala kandi­dater. Ty hade spelat en avgörande roll i kampanjen för att stoppa nedläggningen av North High, att ­pressa igenom USA:s mest restriktiva regler mot militär rekrytering på skolorna i Minneapolis och har kämpat i Occupy Homes sedan start, bland annat genom att stoppa 9 utmätningar och flera vräkningar, förklarar Mattias.

– Bara i Tys valkrets (Ward 9) befinner sig 800 hem i en avslutad eller pågående utmätningsprocess.
– En kväll fick kamraterna reda på att Jaymie Kelly, en änka som har bott 25 år i sitt hus och betalat husets värde fem gånger om till banken, hade fått ett vräkningsbesked om att hon ska lämna sitt hus redan morgo­nen efter. Vi mobiliserade 150 grannar som på morgonen omringade huset tillsammans med Jaymie. Sheriffens bil körde bara förbi och tillba­ka till stationen, ler Mattias.

Aktivister i Occupy Homes hade nominerat Jaymie Kelly till borgmäs­tarposten, ett val som gick av stapeln samma dag som kommunfullmäkti­gevalet.
– Tidigt på valdagsmorgonen och utan regelrätt varsel, vräker polisen Jaymie och handfägslar henne, alltså en borgmästarkandidat på självaste valdagen! Occupy Homes mobiliserade snabbt, öppnade huset från de fastborrade metallplattorna för dörrar och fönster och flyttade in Jaymie igen.
– Polisens tilltag var samordnat med borgmästaren, inte bara för att statuera exempel mot Occupy ­Homes utan också för att sabotera Ty ­Moores kampanj som på valdagen är ute för att prata och påminna tusentals väljare om att rösta.
– Det fanns en stor skräck bland många i det politiska och ekonomiska etablissemanget över att Ty ­skulle kunna bli vald.
– Borgmästaren ordnade själv en stor insamlingsfest i det rikaste området Kenwood åt Demokraternas kandidat Alondra Cano. National Association of Realtors, en kapitalistisk lobbyorganisation som bara förra år­et spenderade 64 miljoner dollar (403 miljoner kronor) på att påverka valutgångar, gjorde massreklamutskick och betalade ”robo-calls”(automati­serade telefonsamtal) åt Cano. Syftet var att begrava frågan om att stoppa bankernas utmätningar. Samma organisation som backade upp galna Tea Party-politiker som Michelle Bachmann och Ted Cruz öppnade plånboken för en kandidat för Demo­kraterna i en stad de aldrig lagt sig i tidigare. Allt för att försöka ­förhindra att en kämpande socialist vann valet, konstaterar Mattias.

Khsama Sawants kampanj i Seattle, som engagerade mer än 300 volontärer och fick stöd av en lång rad fackliga organisationer, ledde till en historisk seger och ett socialistiskt valgenombrott. Men 42 procent för en socialist i Minneapolis var också en seger.

– Redan på valvakan när det stod klart att rösterna förmodligen inte skulle räcka, inleddes ett koalitionsbygge mellan Socialist Alternative, Occupy Homes, fackliga och lokala aktivister.
– I federal skala tar Socialist Alter­native initiativ som vänder sig till alla socialister, fackliga och sociala rörelser: Låt oss ställa upp med 100 oberoende arbetarklasskandidater i en gemensam koalition i mid-termvalen (halva mandatperioden) 2014.
– Tvåpartisystemet i USA håller på att spricka upp. Viktiga steg tas nu i riktning mot möjligheten att under den kommande tidens strider formera ett massarbetarparti, avslutar Mattias Bernhardsson.