Jimmie Åkesson är ”oerhört stolt över vad partiet har åstadkommit”. Det har varit ”fantastiskt roligt” att resa runt i landet och ”möta tusentals människor”. Men så kommer han ihåg verkligheten,”våra motståndares ihärdiga försök att få stopp på våra framgångar”, mediernas ”vedervärdiga kampanjjournalistik” och det han kallar för ”extremisternas omåttliga hat”, det vill säga de stora demonstrationerna mot rasism som följt honom varje steg.
Riktigt vad det är som SD har ”åstadkommit” är otydligt i hans brev. Men det kanske värsta är att det rasistiska högerpartiet normaliserats i media och i riksdagen, där de oftast behandlas som vilket parti som helst.
Just när Åkesson drog sig tillbaka – oklart för hur länge – höll jag på att läsa boken Bevara Sverige Svenskt – ett reportage om Sverigedemokraterna av Expressenjournalisten David Baas. Han publicerade järnrörsfilmen med ledande SD:are och han har avslöjat SD:ares grova rasism på internet.
Det mest slående med boken är SD:s organisatoriska svaghet. En kvartett i toppen – ”de fyras gäng” – har styrt SD de senaste 10 åren. Jimmie Åkesson, Björn Söder, Mattias Karlsson och Richard Jomshof är vänner sedan de gick på universitetet i Lund. De har följts åt från Skåne till riksdagen och har hela tiden behållit kontroll över minsta detalj i partiet.
De har också berikat sig själva och har numera miljoninkomster. Fruar, sambos och familjemedlemmar har anställts av SD. Nästan alla andra har rensats ut eller, antagligen med rätta, ansetts som helt inkompetenta. Det är därför logiskt att Mattias Karlsson nu ersätter Åkesson.
Att det strax före valet avslöjades att Jimmie Åkesson hade spelat bort 500 000 kronor på nätcasino säger mycket om deras livsstil. I boken om SD ger Baas en bild av det extrema festandet, där livvakterna får hänga med Kent Ekeroth och andra SD-toppar till Stureplan flera kvällar i veckan. Restaurangen mitt emot deras riksdagslägenheter har portat SD:arna.
Baas visar hur Åkesson och kompani agerat för att förändra bilden av SD, men att nya skandaler och rasistuttalanden kommer hela tiden. Järnrörsmannen Erik Almqvist fick hjälp av Åkessons press-sekreterare Linus Bylund att gå ut på YouTube för att säga att Soran Ismail ljög om vad som hänt. Almqvist nekade till allt, ända tills han förstod att Expressen hade filmen. Då gjorde han som Åkesson nu har gjort, skyllde på den press han varit under på grund av motståndet mot SD.
Boken om SD understryker hur partiet stärkts när de behandlas som andra partier, till exempel när Aftonbladet tryckte Åkessons hatartikel mot muslimer och islam.
Den som läser Bevara Sverige Svenskt vet att Jimmie Åkesson skulle säga vad som helst om det gynnar SD. Det är därför ingen kan veta om han verkligen vill ”stå i främsta ledet för en Sverigevänlig politik” i nästa val, som han skriver i sitt brev.
Oavsett vem som är partiledare för SD är partiets rasism och högerpolitik ett hot. Det senaste året har visat att gräsrotsorganisering kombinerat med kamp mot orättvisor är den bästa vägen för antirasismen. ■
