foto: Arne Johansson
För en verklig förändring krävs det en massiv mobilisering underifrån.
Utfrågningen om uppgörelsen mellan regeringen och Vänsterpartiet om vinster i välfärden, arrangerad av Folkkampanjen för gemensam välfärd, var utan tvekan höjdpunkten under årets upplaga av Socialistiskt forum i Stockholm, inför en fullsatt Z-sal.
Kent Werne, författare till boken Den stora omvandlingen, inledde med en kort, slagkraftig och pedagogisk presentation, följt av smarta frågor till V:s partiledare Jonas Sjöstedt, S-riksdagsledamoten Veronica Palm och Miljöpartiets nya ekonomisk-politiska talesperson Janine Alm Ericsson.
Politikertrion gjorde sitt bästa för att förmedla det budskap om enig uppslutning kring en förträfflig uppgörelse, som publiken ville höra.
Även miljöpartisten Janine Alm Ericsson, som medgav att hennes parti bytt fot i frågan, ansåg kompromissen vara bra. Särskilt som MP lyckats krydda den med en strategi för att öka de icke kommersiella alternativens andel.
Jonas Sjöstedt hoppades att resultatet ska bli en större andel i offentlig regi och med mer av personal- och brukarinflytande än förr i tiden. Han förklarade att uppgörelsen knappast hade varit möjlig om inte Vänsterpartiet krävt den som ett villkor för sitt stöd till regeringens budget, men att den heller inte varit möjlig utan ett 80-procentigt stöd i den allmänna opinionen och långt in i både Socialdemokraterna och Miljöpartiet.
Enligt Sjöstedt innebär uppgörelsen, om den leder ända fram till riksdagsbeslut, världens största avkommersialisering, samtidigt som han menade att ”valfriheten” kommit för att stanna.
Om Riksdagen som ett första steg skulle godkänna regeringens förslag att upphäva tvångs-LOV i primärvården får landstingen snabbt tillbaka ett inflytande över var vårdcentralerna ska ligga. Men merparten av uppgörelsens innehåll ska nu utredas med sikte på att vara klar till i mars 2016.
Utredningen är enligt Sjöstedt nödvändig, för att till exempel avstämma förslagen mot både svensk grundlag och EU-rätt. För en utredning om så stora frågor ansåg han också att tiden var föredömligt kort. Han var heller inte orolig för vilka direktiv som ges, då dessa ska utformas gemensamt i enlighet med överenskommelsen.
En effekt som redan uppnåtts är att riskkapitalisterna inte har kunnat gå vidare med sina planer på att sälja vidare eller börsintroducera sina välfärdsföretag, på grund av den politiska osäkerheten.
Veronica Palm menade också att de kommuner som styrs av de rödgröna, och som i Stockholm av de rödgrönrosa, redan nu har fått en signal om att göra vad de kan för att driva igenom det som inte behöver vänta på riksdagsbeslut, som krav på kollektivavtal och öppen redovisning av vart pengarna tar vägen.
Men ingen kan blunda för den ekonomiska makt som riskkapitalisterna och deras lobbyorganisationer nu kommer att använda för att skjuta allt i sank. Och civilminister Ardalan Shekarabi, som hittills har uttryckt sig betydligt försiktigare än Palm, kommer redan samma tisdag som denna tidning går i tryck att grillas av kapitalisterna i frågan på ett seminarium med Studieförbundet Näringsliv och Samhälle.
Allt lät ändå överraskande radikalt, samspelt och kontrollerat ända fram till att Veronica Palm talade om vad som händer efter att utredningen är klar och ett antal propositioner ska läggas fram 2016 till en riksdag där regeringen och V är i minoritet. Då väntar nämligen förhandlingar med andra riksdagspartier om vilka blocköverskridande kompromisser som kan gå igenom riksdagen. Bättre att få igenom något än inget menade hon.
Med mindre än att S, MP och V löper linan ut och är beredda att ta nyval på frågan är risken stor att det inte blir mycket kvar av det omvända systemskiftet i vinstfrågan. Det gäller därför redan nu att förhindra att initiativet går över till riskkapitalisternas lobbyister genom fortsatt gräsrotskamp för en välfärd utan vinst. ■
