Det är den så kallat rödgröna regeringens civilminister Ardalan Shekarabi (S) som har huvudansvaret för att vinstuppgörelsen mellan regeringen och Vänsterpartiet följs upp med en omfattande utredning och hur frågan sedan ska hanteras. Allt tyder dock på att samme Shekarabi redan håller på att slukas med hull och hår av riskkapitalisternas och de vinstdrivande bolagens lobbyorganisationer.
I en mycket avslöjande DN-intervju den 25 januari tydliggörs det hur regeringen har tänkt sig att smita ut ur den redan från början tämligen luddiga vinstuppgörelsen.
I intervjun, som görs med anledning av att regeringen och Vänsterpartiet denna månad ska vara klara med direktiven till den omfattande utredning som i sin tur ska vara klar i mars 2016, gör Shekarabi klart att regeringen då inte längre är bunden av vinstuppgörelsen med Vänsterpartiet. Hans uttalanden i DN tyder på att han redan svär sig fri.
Regeringens ambition är enligt DN-artikeln att en hitta en blocköverskridande uppgörelse med de borgerliga partierna. Och detta kryddas med uppseendeväckande citat av den socialdemokratiske civilministern som uppvisar ett häpnadsväckande avståndstagande från efterkrigstidens socialdemokratiska välfärdsreformer, som han kallar extremt statssocialistiska.
– På 1950-, 60- och 70-talen var det vänstern som krossade civilsamhället med en statssocialistisk hållning. Sen kunde borgarna med marknadsliberal ingång skada den
offentliga sektorn på 80- och 90-talen. Så båda sidor har ett ansvar för att vi i praktiken har varit ett extremt land, säger Ardalan Shekarabi.
Enligt DN är civilministern särskilt intresserad av en dansk lösning, där vinstdrivande aktörer inte tillåts inom skolan, men väl in-om andra områden som hemtjänsten.
– När vi har utredningens analyser på bordet är min tanke att sätta mig med de demokratiska partier som är intresserade av att ta ett ansvar för att pragmatiskt hit-
ta en lösning, säger Shekarabi.
Vänsterpartiets kommentarer till detta är också anmärkningsvärt svaga. Partiets ekonomiskpolitiska talesperson Ulla Andersson säger sig vara skeptisk till att samtal med de borgerliga partierna kan leda fram till en gemensam överenskommelse, men inser att en uppgörelse som stoppar vinsterna i välfärden blir svår att få igenom riksdagen.
– Så ser det ut och det är vi fullt medvetna om. Men om det blir på det sättet så får väl nästa valrörelse handla om det, säger hon.
Att ett stopp för vinstdrivande bolag bakas in i en kommande statsbudget är uppenbarligen inte något som ens V vågar kräva gentemot S och MP i regeringen. Och visst är sannolikheten mycket stor att detta, om S och MP mot förmodan skulle gå med på det, skulle leda till att Allianspartierna säger upp Decemberöverenskommelsen.
Mot detta står att en långsiktig uppgörelse om vinsterna mellan regeringen och Allianspartierna både skulle befästa det nyliberala systemskiftet på ett sätt som nästa valrörelse inte kan riva upp och även bädda för en ny högerseger i nästa val.
Slutsatsen måste bli att det nu krävs en ny och massiv rörelse utanför riksdagen.
Bara så kan initiativet återtas från riskkapitalisterna och den svaga S-ledda minoritetsregering, som idag gör sitt bästa för att underkasta sig och sänka alla förväntningar om att den ska stödja en strid för att återupprätta en gemensam välfärd med en fördelning efter behov och utan vinstintressen. Dessbättre klarnar insikten om vad som bör göras.■
