Natten till söndag den 1 mars skedde ett fruktansvärt mord på trebarnsmamman Elin Falk, tidningen Folkbladets lokalredaktör i Lycksele. En man som hon haft en relation med sitter anhållen för mordet. Både mordet i sig samt att det inte skapar större nyhetsrubriker och debatt är ett starkt skäl till att gå och demonstrera på kvinnodagen den 8 mars.
Var fjärde kvinna i Sverige har någon gång blivit utsatt för våld i nära relationer, enligt en undersökning av Brottsförebyggande rådet (BRÅ). Det går inte att förneka det faktum att mäns våld mot kvinnor är ett stort samhällsproblem.
I fjol anmäldes 28 200 misshandelsfall mot kvinnor över 18 år, varav 17 700 har begåtts i hemmet av någon offret har haft en relation till. Antalet anmälda våldsbrott mot kvinnor ökade med fem procent i fjol jämfört med år 2013.
Mörkertalet är stort. BRÅ uppskattar att knappt fyra procent av de utsatta har gjort en polisanmälan. De två vanligaste skälen till att inte anmäla är att offret har betraktat misshandeln som en småsak eller inte velat blanda in utomstående. Av de brott som anmäls har bara 20 procent lett fram till att någon har blivit misstänkt. Det är få gärningsmän som blir dömda och straffen är mycket låga.
Att kvinnoförtrycket återspeglas i rättsväsendet är bara en av många märkbara effekter av det strukturella kvinnoförtrycket som präglar staten.
Den genomsnittliga fängelsetiden för kvinnomisshandel är fyra månader och i genomsnitt sju månader för grov kvinnomisshandel.
Var tredje kvinna som har utsatts för grov misshandel har skadats så allvarligt att hon har behövt uppsöka sjukvård. Ungefär 20 kvinnor misshandlas till döds varje år.
Mäns våld mot kvinnor omfattar inte bara kvinnomisshandel utan även våldtäkt, incest, prostitution, hedersrelaterat våld och det våld som drabbar barn. Barn drabbas av mäns våld mot kvinnor inte bara genom att de själva blir utsatta för misshandel utan också genom att de tvingas bevittna våld och andra former av förtryck mot mamman. Detta kan också komma att påverka barnens syn på könsroller och maktstrukturer.
Det bör också klargöras att mäns våld mot kvinnor inte enbart rör sig om fysiskt våld. Psykiskt, sexuellt och materiellt våld lämnas ibland utanför debatten och är svårare att kartlägga statistiskt.
Våldet sker i det fördolda, bakom stängda dörrar, men våldsstrukturen och våldets effekter är ett globalt samhällsproblem. Kvinnan har globalt sett mindre makt; ekonomiskt, politiskt och över sin egen kropp. Detta medför en svagare position i samhället. Att jämställa kvinnans makt med männens är en förutsättning för ett fungerande samhälle.
Biståndsmyndigheten Sida har gjort en undersökning som tydligt visar på sambandet mellan jämställdhet och fattigdom. I ett hierarkiskt samhälle, präglat av ojämn fördelning av makt och resurser, är förtryck, fattigdom och ojämlikhet ofrånkomligt.
Det krävs en organiserad, gemensam kamp som enar alla rörelser som kämpar mot våld, diskriminering och förtryck.
Varken mäns våld mot kvinnor eller bristen på jämställdhet mellan könen är isolerade frågor. Det krävs medvetenhet och kunskap om roten till problemen för att tydligt se hur vi kämpar mot samma system, oavsett om det rör sig om rasism, sexism eller andra våldsstrukturer.
Kvinnor som är utsatta för våld i hemmet befinner sig ofta i en beroendeställning. Det kan röra sig om rädsla, hot om att hon ska fråntas vårdnaden om gemensamma barn eller att hon är ekonomiskt beroende av sin partner och inte ser någon möjlig utväg. Viktigt att nämna är att den utsatta kvinnans förutsättningar kan vara avgörande för hennes möjligheter att ta sig ur våldsrelationen. Exempel på sådana faktorer kan vara etnicitet, klass, sexualitet, ålder, inget permanent uppehållstillstånd, missbruk eller funktionsnedsättning.
För att göra det möjligt för kvinnan att lämna relationen måste det finnas tillgång till skyddade boenden och även billiga hyresrätter för att möjliggöra ett normalt liv. Just ekonomin och bostadssituationen kan vara avgörande beroendefaktorer.
Kommuner måste avsätta ekonomiska resurser för att se till att det finns akuta boenden och personal som är kunniga och engagerade inom området mäns våld mot kvinnor. Oftast drivs de skyddade boendena av ideella kvinnojourer, som ibland får bidrag från kommunen.
År 2013 tvingades två av tre kvinnojourer att neka våldsutsatta kvinnor och deras barn plats. Detta är fullkomligt oacceptabelt. Det måste finnas resurser och stöd för kvinnor vars förutsättningar har begränsats, till exempel tillgängliga lägenheter för funktionshindrade och att tvåårsregeln för uppehållstillstånd på grund av anknytning avskaffas.
En grundläggande förutsättning är att kvinnan har en säker plats att söka sig till, exempelvis ett skyddat boende eller en egen hyresrätt. Bostadsbristen har lett till svårigheter att lotsa våldsutsatta kvinnor vidare till ett eget, permanent boende. Det krävs betydligt fler billiga hyresrätter för att tillgodose dagens behov.
Ett annan viktigt krav är att alla som utsätts för våld inom nära relationer erbjuds specialiserad vård och stöd för att kunna klara av att ta sig ur de ofta starka känslomässiga banden till gärningsmannen.
Det stöd som finns idag är långt ifrån tillräckligt för att tillgodose de behov som finns.
Kvinnojourer är idag beroende av volontärer och donationer för att driva sin verksamhet, trots att hjälpen som ges borde vara en grundläggande mänsklig rättighet.
Alliansen och SD röstade ner satsningen på 100 miljoner kronor till landets kvinnojourer i riksdagen i höstas. Det krävs resurser för att skapa möjligheter för våldsutsatta kvinnor att förändra sin situation. Detta innefattar inte bara ekonomiska resurser, utan även utbildning, myndigheter och andra som arbetar med våldsutsatta kvinnor och deras barn.
Här finns en lista med tips och råd till dig som har blivit utsatt för våld eller har en anhörig som har blivit det.
Det behövs en enad kamp för att synliggöra mäns ofta dolda våld mot kvinnor. Kvinnojourer måste ges tillräckliga resurser att hjälpa de våldsutsatta kvinnorna och deras barn. Dessutom krävs ett aktivt motstånd mot all form av sexism som förstärker den vidriga kvinnosynen. ■
