LO har kommit ut med en ny rapport om den svenska makt eliten. Rapporten visar att år 2013 tjänade de 200 tillhörande ”makteliten” i snitt, innan skatt, motsvarande 17 industriarbetarlöner. De 50 mäktigaste representanterna för näringslivet är ännu rikare, motsvarande 50 arbetarlöner.
Sedan år 1950 har inkomstskillnaden mellan ”makteliten” och industriarbetare ökat markant. Samtidigt haltar jämställdheten mycket långsamt framåt. Före år 2000 fanns det inte någon kvinna inom den ekonomiska makteliten. År 2013 var enbart tre av näringslivets 50 ledande chefer kvinnor, vilket visar på hur de patriarkala strukturerna och kapitalismen går hand i hand.
LO-rapporten går igenom hur många industriarbetarlöner det går på en chefs lön. Näringslivet ligger högst med 50 industriarbetarlöner, nästan 17 miljoner kronor, per person och år.
Värt att nämna är att även representanter för folkrörelseorganisationer, som borde leva i nivå med dem som de representerar, tjänar nästan sex gånger mer än vad en industriarbetare gör.
Rapporten redogör tydligt för de väldiga klassklyftorna, och det är bra för lokala fackföreningar att ha en studiecirkel kring rapporten och analysera den.
Det som rapporten däremot inte tar upp är fackföreningarnas passivitet. Det är viktigt att idag inte fastna i en klagoanda utan att även diskutera hur vi kan förändra situationen.
Det görs inte med appeller till arbetsgivarna utan genom facklig organisering, mobilisering och kamp. Då behöver medlemmarna också representanter som svarar direkt inför medlemsleden och lever som dem de representerar. ■
