Klyftan mellan rika och fattiga i västländerna är den största på 30 år, larmar OECD i en ny rapport om den växande ojämlikheten.
OECD, som är västländernas samarbetsorganisation, var länge en stark anhängare av den nyliberala politik som man numera försöker distansera sig ifrån.
– Vi har nått en kritisk punkt, tvingades OECD:s generalsekreterare Angel Gurría erkänna i samband med att rapporten presenterades i förra veckan.
Sverige är det land där inkomstskillnaderna vuxit mest under senare år menar OECD och hänvisar bland annat till att socialförsäkringar och skatter inte längre fungerar utjämnande.
Det är den berättigade oron för sociala revolter och faktumet att den växande nyfattigdomen även hämmar den ekonomiska tillväxten som numera får OECD att efterlysa fler trygga anställningar och exempelvis höjda skatter på förmögenheter.
Den dramatiska ökningen av antalet otrygga jobb och deltidsanställningar är en starkt bidragande orsak till de växande inkomstklyftorna. En tredjedel av alla sysselsatta inom OECD har en otrygg, tillfällig anställning alternativt jobbar deltid. Sedan mitten av 1990-talet har nära hälften av alla nya jobb som har skapats inom OECD varit tillfälliga och/eller på deltid.
Sedan den globala kapitalistiska krisen slog till år 2008 har allt fler av de nya jobben varit tillfälliga, lågavlönade deltidsjobb.
Dessutom har arbetarnas reallöner stått stilla eller sjunkit. Det i sin tur har gett upphov till ett växande antal ”arbetande fattiga”, som trots arbete och lön blir kvar i fattigdomsfällan.
De rika har dragit ifrån som aldrig förr. Idag tjänar en verkställande direktör i USA 331 gånger mer än en arbetare. För 30 år sedan tjänade direktören 40 gånger mer.
”Trenden mot växande ojämlikhet tycks finnas strukturellt inbäddat i vår ekonomi och kan därför vara svår att vända. Att ändra institutioner, politik och relationer mellan ekonomins aktörer kommer inte att vara lätt”, hävdar OECD i ett tafatt försök till att förklara varför ”de fattiga alltid kommer att vara hos oss”.
Sant är dock att kapitalismen och dess exploatering (utsugning) av arbetarna innebär att ojämlikheten är inbyggd i systemet. Det är från arbetarnas obetalda merarbete som kapitalisterna hämtar sina vinster och inkomster. I spåren på kapitalets globalisering och nyliberalismen har en ökad utsugning och ett intensifierat race mot botten vad gäller löner och arbetsvillkor följt. För att vända den utvecklingen krävs organiserad, beslutsam kamp, lik den som nu förs i USA för att öka minimilönen till 15 dollar i timmen.
Kampen för högre lön, trygga jobb och välfärd blir idag till en omedelbar utmaning av kapitalismens upptrissade vinstjakt och krav på fortsatt omfördelning från de fattiga till de rika.
För att vinna varaktiga framgångar krävs en kamp för att avskaffa kapitalismen och skapa ett socialistiskt samhälle där fördelningen av allt som vi gemensamt skapar bestäms enligt mottot: ”Av var och en efter förmåga – åt var och en efter behov”. ■
”Vi har nått en kritisk punkt”
2015-05-27 22:17:01
foto: REBECCA COOK