foto: Thomas Andre Syvertsen / IFRC / Flickr CC
På den grekiska ön Lesbos väntar över 15 000 flyktingar på att kunna ta sig vidare. Under tiden skördar EU:s flyktingmurar allt fler liv.
EU:s flyktingmurar dödar. Hittills i år har 2 800 flyktingar dött till följd av att det inte finns några säkra och legala vägar in i Europa.
Få bilder har haft ett sådant genomslag som de chockerande och brutala bilderna på den treårige pojken Alan Kurdi som hittades drunknad vid Turkiets kust. Den lille var, tillsammans med 20 andra, på flykt undan krigets fasor i Syrien. Men tolv människor dog, bland dem den treårige pojken och fyra andra barn, när deras två flyktbåtar kapsejsade.
Ansvaret för denna och många liknande tragedier vilar på de EU-politiker som har stängt gränserna. De murar och stängsel som Bulgarien och Grekland har byggt gentemot Turkiet tillsammans med den skärpta gränsbevakningen tvingar flyktingar, varav merparten är från Syrien, att ta den farliga sjövägen.
– Om det fanns en politik för öppna, säkra flyktingvägar från exempelvis Syrien till Europa skulle tragedier som denna förhindras, sa Peter Bouckaert från Human Rights Watch i en presskommentar till de skakande bilderna.
Visserligen har en del EU-länder under trycket från opinionen tvingats till att tillfälligt öppna gränserna och lova att ta emot fler flyktingar. Ett fortsatt tryck och kamp underifrån kan tvinga fram ytterligare eftergifter.
Men ingen ska förledas till att tro att EU-ledarnas och det borgerliga etablissemangets hjärtan nu har börjat klappa för flyktingar i nöd. Nya flyktingmurar är under uppbyggnad och EU-regeringarna vidtar samfällt nya åtgärder för att stärka gränsbevakningen samt lägger förslag som ska göra det ännu svårare för exempelvis romer från Kosovo att få stanna.
I fjol var det omkring hälften av alla asylsökande i EU som fick ja på sin ansökan. I år kan endast flyktingar från Syrien och troligtvis Eritrea räkna med att få stanna. Hundratusentals andra som flyr kommer att få nej efter att EU har placerat exempelvis Balkanländerna på sin planerade långa lista över så kallade ”säkra” länder som alla EU:s medlemsstater ska kunna snabbavvisa flyktingar och migranter till.
Syrienkriget har skapat vår tids största flyktingkatastrof – mer än hälften av landets befolkning, elva miljoner människor, är på flykt inne i landet eller har sökt skydd i ett annat land. I Turkiet, Libanon och Jordanien finns dryga 3,7 miljoner av de 4,2 miljoner människor som har tvingats fly till ett annat land. Ytterst få har lyckats nå Europa. Sedan år 2011 har 260 500 flyktingar från Syrien sökt asyl i något av EU:s medlemsländer.
Det nya förslaget om att de 28 EU-länderna över en tvåårsperiod ska ta emot 120 000 flyktingar som anländer till Grekland, Italien och Ungern är inget uttryck för en ny mänskligare flyktingpolitik, utan mer ett försök från EU-ledarnas sida att rädda ansiktet.
Även om förslaget skulle gå igenom är det fullt av kryphål. Flyktingkvoter blir till en handelsvara, där de EU-regeringar som inte vill ta emot flyktingar kan köpa sig fria. Vidare innebär förslaget att det blir lättare att snabbavvisa flyktingar till de länder som EU-regeringarna, inte flyktingarna, anser som ”säkra”.
Det är dock långt ifrån säkert att EU-länderna kan enas. Flyktingkatastroferna har också lett till ökad splittring och kris inom EU. När EU-kommissionen i våras föreslog att 40 000 flyktingar skulle tas emot förkastades det av EU-ledarna.
EU har under lång tid spenderat mer pengar på att hindra flyktingar från att nå Europa än på flyktingmottagning och asylprövning. Det är skälen till dagens flyktingkatastrofer och till varför flyktingar behandlas som kriminella. Den skärpta flyktingpolitiken är en del av EU:s högerpolitik.
Samtidigt som rätten till asyl inskränkts och flyktingar inte får det skydd som de har rätt till har andra demokratiska rättigheter attackerats för att hindra kamp och protester. Välfärd och anställningsskydd har raserats i takt med att flyktingmurarna har blivit fler och högre. Istället för nya bostäder och klimatsatsningar har polis och militär rustats upp.
När sedan regeringarna skyller högerpolitikens misslyckande och den påstådda bristen på pengar på flyktingarna får rasister och högerextrema blodad tand.
Vad som krävs för att återupprätta asylrätten och riva EU:s flyktingmurar är en massrörelse som förenar Europas arbetare och unga i en gemensam kamp mot rasism och högerpolitik – för ett demokratiskt socialistiskt Europa.
Rättvisepartiet Socialisterna säger:
- Riv Fort Europa. Säkra vägar till Europa för flyktingar. Avskaffa Dublinförordningen.
- Masskampanjer mot rasism och mot skuldbeläggning av flyktingar.
- Försvara rätten till asyl. Stoppa tvångsutvisningarna.
- Flyktingamnesti – nu.
- Gemensam kamp för jobb, välfärd och bostad. Låt de rika, storföretag och banker betala.
- Internationell solidaritet: Global kamp mot imperialismens krig och plundring. ■
