Specialstyrkor stormar en kurdisk by för att slå ned en demonstration mot statens våld.
Det turkiska parlamentsvalet den 7 juni var en framgång för det prokurdiska vänsterpartiet HDP och ett nederlag för president Erdoğans styrande AKP som blir allt mer islamistiskt.
Att HDP fick otroliga 13 procent har gett självförtroende till den kurdiska minoriteten och vänstern.
Efter valnederlaget och misslyckandet med att bilda en ny regering har AKP med hänvisning till ”terrorhotet” startat krig mot vänstern och PKK samt utlyst nyval till den 1 november. Regimen hoppas att kriget mot PKK och ”terrorismen” ska ge röster. Men färska opinionsundersökningar ger AKP samma siffror som i valet i juni och stödet till HDP pendlar från 12,8 till dryga 14,1 procent.
I skydd av regimens angrepp och retorik genomför fascistiska Grå vargarna attacker mot kurdiska butiker, restauranger och civila.
President Erdoğan har anammat en militär chockdoktrin i hopp om att ett polariserat och splittrat Turkiet ska ge honom majoritet i det nyval som ska hållas senare i år.
Den 1 augusti bombades staden Zergele i Baschur (irakiska Kurdistan) i ett luftangrepp mot civila med dödlig utgång, sedan dess har bomberna fortsatt att falla över södra Kurdistan samtidigt som polis och militär genomför räder i Bakur (Norra Kurdistan, Turkiet).
Ökad repression mot fredsaktivister och vänstern inne i Turkiet var en del av krigsinsatserna, som inleddes efter att 33 socialister mördats i ett självmordsattentat i Suruç den 20 juli. Bara dagar efter terrorattentatet inledde Turkiet sina flygbombningar över Kurdistan, både i Baschur och Rojava.
Den turkiska armén har belägrat och angripit en rad städer och byar. Vittnen avslöjar utomrättsliga avrättningar, försvinnanden och statsterrorism.
Regimens militära offensiv riktas mot Kurdistans arbetarparti (PKK) som står nära HDP, men bomberna faller främst över civila byar. Erdoğan anklagar HDP-ledaren Selahattin Demirtaş för uppvigling och för att ”styra PKK” och hotar att åtala honom. Mot AKP:s och Erdoğans våldsamma offensiv står kurderna och vänstern.
De som har den kollektiva kraften att stoppa kriget och se till att nyvalet genomförs utan fusk är den organiserade arbetarklassen.
Bara massornas enighet, solidaridet och kamp kan besegra den turkiska staten. HDP bör fokusera på att bygga stöd i fackföreningsrörelsen, uppmana till strejker och andra massprotester och enat försvar mot AKP och de Grå vargarna med målet att forma en stark enhetsfront mellan turkiska och kurdiska arbetare med ett demokratiskt och socialistiskt alternativ till den turkiska regeringens reaktionära politik.
Samtidigt bör man använda det massiva stödet i Bakur med uppemot 80 procent för att bygga en folkmakt baserad på arbetarnas och de fattigas organisering underifrån.
Viljan till detta ses redan i att en rad städer börjat utropa autonomi – i Silvan, Batman, Cizre, Van, Diyarbakır, Varto med flera städer. Turkiet svarade med att sätta in militär och specialstyrkan ockuperar staden Silvan. ■
