En av många aktioner under COP21.
Många RS-medlemmar for till Paris för att vara med i klimatdemonstrationerna. Nedan följer en resedagbok från en av de ditresta.
Tisdag
Från Rättvisepartiet Socialisterna (RS) Västsverige är vi två medlemmar som hoppar på en av de två klimatresebussarna när de kommer till Jönköping. Där möter vi partikamrater från andra delar av landet samt aktivister från ett flertal organisationer. Ett brinnande engagemang märks tydligt när de inledningsvis får presentera sina organisationer.
Onsdag
Första dagen på ZAC, zonen för klimataktivister. Efteråt träffade vi kamrater från vårt franska systerparti Gauche Révolutionnaire. Cécile Rimboud informerade om den rådande situationen. Med terrordåd i färskt minne och undantagstillstånd på gatorna hade det i princip varit omöjligt att få tillstånd till att demonstrera.
Övriga vänsterns protester har till stor del varit sekteristiska – de kopplade inte samman fördömandet av terrordådet med en kamp för generell yttrandefrihet, religionsfrihet eller mot repressionen mot landets muslimska befolkning.
Någonting som jag särskilt reagerade på var att stora delar av den franska vänsterns och fackföreningsrörelsens intresse för miljöfrågor var ganska svalt, vilket gjort att de hade alienerat sig från miljörörelsen. På kvällen rapporterade media om att politikernas förhandlingar inte hade kommit särskilt långt.
Torsdag
På morgonen affischerar jag inför CWI:s möte. I vartannat gatuhörn och utanför alla skolor står det poliser och militärer rustade till tänderna med automatgevär.
På eftermiddagen är vi tillbaka på ZAC för höjdpunkten som alla har väntat på, en samling med Naomi Klein. Runt 3 000 personer fyllde salen. Den största delen av hennes tal beskriver problemen med en antydan till inomkapitalistiska lösningar. Slutsatserna av vad som verkligen bör göras får vi dra själva. Däremot är det ingen tvekan om att massorna i salen peppas av antikapitalismen och speciellt nyheter om kraftfulla gräsrotskamper som har lett till segrar i exempelvis Tyskland, Indien och USA.
Fredag
På morgonen får vi information på ZAC om att årtalen i det redan urvattnade förslaget till klimatprogram har strukits. Målen är alltså inte längre knutna till en viss tidpunkt. Inte heller är de bindande. Det finns alltså ingenting som tvingar länderna att leva upp till målen, utan de kan strunta i dem om de behagar.
En annan besvikelse var att de svenska politikerna, som hade lovat att möta gräsrotsrörelserna, inte dök upp. Svenska delegationen anordnade då en demonstration utanför ZAC. Arne Johansson från RS talade om kampen mot Förbifart Stockholm.
På kvällen anordnade CWI ett öppet möte. Mer än 50 personer från 12 olika länder fyllde rummet till sista stolen.
Lördag
Dagen för den stora demonstrationen. På samlingen är det glest i leden – antagligen på grund av en rädsla för nya terrorattentat – innan till sist över 10000 ansluter sig. Efter demonstrationen hade vi bokbord framför Eiffeltornet, där det samtidigt var tal och folkkök inför minst lika många.
Söndag
Hemfärd med samma buss som vi reste ner med. Folk är trötta och naturligtvis mindre pratsamma än på nedresan. Sammanfattningsvis har min resa inneburit mängder med information, möten och pepp.
