foto: Mattias Bernhardsson
Livs har ställt Paus Bagarstuga under blockad då de vägrar att teckna kollektivavtal. Foto: Mattias Bernhardsson
Paus bagarstuga i Västerhaninge försöker mörka löner och villkor. Då har undertecknad grävt i frågan, kommit i kontakt med tidigare anställda och sen konfronterat ägaren med dessa uppgifter. De tidigare anställda har nu även själva kontaktat Livs. Undertecknad deltog även vid Livsmedelsarbetarförbundets blockad när den inleddes och uppmanar alla att göra som honom och stödja fackets krav på kollektivavtal.
Måndagen den 11 januari inleddes Livsmedelsarbetarförbundets blockad av Paus Bagarstuga i Västerhaninge. Detta efter att ägarna vägrat skriva på kollektivavtal för sina anställda. Att arbeta utan kollektivavtal är att arbeta utan rättigheter. Som enskild anställd befinner du dig i en beroendeställning mot arbetsgivaren. Därför behövs facket, ingen ska behöva hävda sina rättigheter själv.
– Vi kräver kollektivavtal för att de anställda ska garanteras schysta villkor. Vi kan inte acceptera att livsmedelsarbetare ska stå utan de skydd som kollektivavtalet innebär och vara ensidigt utlämnade till arbetsgivarnas godtycke, säger Jolan Wennberg, ombudsman för Livsmedelsarbetareförbundet.
– Det handlar om att ha rätt lön och villkor. Vi hade en liknande strid för några veckor sedan där heltidsanställda bara fick 9 000 kr i månaden och inte fick betalt för sitt arbete på söndagar. Nu har de skrivit på kollektivavtalet och de anställda har fått avtalsenliga löner och villkor, berättar Seppo Vikeväkorva som delar flygblad åt Livs utanför Paus.
Moderaterna i Haninge har tillsammans med ägarna inlett en grov hetskampanj mot facket. De talar om fackets ”socialistiska maffiametoder” (att Livs står utanför Paus bagarstuga, delar flygblad och informerar om varför de kräver kollektivavtal är ju jätte-maffia) trots att den fackliga blockaden är grundlagsskyddad. Ledande moderata kommunpolitiker mobiliserade till ”frihetsfika” på Paus under måndagen.
Moderaternas Martina Mossberg (M) hävdar på de deras hemsida att ägarna ”redan följer villkoren i kollektivavtalet och har nöjda anställda”. Och detta vet hon hur? Har hon talat med anställda? Tagit del av löner och villkor? Varför ifrågasätter ingen att ägarna vägrar tala om vilka löner och villkor som finns? Vad är de för något de är så rädda för ska komma ut?
Så här ligger det till: Paus bagarstuga har anställda i kassa, i kök och i bageri. Ägarna vägrar lämna ut de anställdas löner och villkor till facket och anställda vågar inte. Men enligt uppgifter jag fått så är det mycket sämre än respektive facks kollektivavtal. En bagare som sade upp sig i år hade 120,74 kr/h i lön, 12 kr/h i OB-tillägg för helg och knappt något för obekväma arbetstider på vardagar. Någon övertidsersättning fanns inte.
Detta är kraftigt under kollektivavtalet: Enligt Livs kollektivavtal ska ingångslönen ligga på 124,23 kr/h och efter ett års anställning 131,14 kr/h. OB-tillägget ska vara 39,26 kr för obekväma arbetstider vardag och 119,66 kr för obekväma arbetstider helg.
Jag har också kommit i kontakt med två tidigare serveringsbiträden samt en tidigare butiks- och personalansvarig. De borde haft avtalsenliga löner och villkor i enlighet med Hotell- och restaurangfackets (HRF) och Unionens avtal. Det hade de inte, långt ifrån.
– Jag höll på att jobba ihjäl mig. Det kunde hända att jag jobbade jag från kl 06.30 till kl 19. De anställer unga och byter ut dem när de vill. Många säger upp sig efter ett tag, berättar en före detta butiks- och personalansvarig som fick ut runt 19 000 kr i månaden.
Lönen är långt under vad ett avtal med Unionen för hennes position skulle innebära i en förhandling. Och hon hade varken OB-tillägg eller övertidsersättning. Hon bad gång på gång om att få ett skrivet anställningskontrakt. Ett tag var hon butiksansvarig för Paus bagarstuga både i Västerhaninge och Haninge Centrum. ”Vi vill inte ha med facket att göra”, fick hon höra när hon berättade om sitt medlemsskap i Unionen.
Två tidigare serveringsbiträden berättar också om att jobba utan anställningskontrakt och övertidsersättning:
– Jag jobbade ungefär ett år utan att få skriva något kontrakt. När jag tillslut skrev på så var det efter mycket påtryckning och tjat från min sida, det var heller inte bara jag som var utan kontrakt vid den tidpunkten. När man fick mer ansvar för butiken så ökade inte heller lönen tyvärr, mer jobb för samma peng. Övertidsersättning har jag aldrig hört nämnas i deras lokaler. Vi stämplade in och ut och fick betalt för de timmarna vi arbetade, övertid eller inte, berättar den ena serveringsbiträdet.
Ägarna hävdar att de följer HRF:s avtal. Men enligt uppgifter jag tagit del av har ett serveringsbiträde börjat på 89 kr/h med ett OB på 19 kr/h. Serveringsbiträdet var över 18 år hade och mindre än ett års yrkesvana, vilket enligt HTF:s serveringsavtal de skrivit med Livsmedelsföretagen borde inneburit en minimilön på 119,76 kr/h, inte 89 kr/h.
Men det stora rånet är hur de satt övertidsarbete utan övertidsersättning i system. Ett av serveringsbiträdena berättar att hon skulle jobba och få betalt för fyra dagar i veckan. Men med all övertid blev det i snitt ändå 35-40 timmar i veckan. Hon fick oftast inte ut mer än 11-13 000 kr i månaden, nästan hälften av den minimilön på 20 702 kr i månaden som HRF och Livsmedelsföretagen kommit överens om. Det enda som stämmer överens med avtalet är OB-ersättningen.
Ägarna hävdar att deras anställda är nöjda med sina villkor. Men är det verkligen så?
– Detta stämmer inte. Dessvärre vågar många av Paus anställda inte ställa några krav. Som medarbetare bakom kassan är det en dålig psykosocial arbetsmiljö. För gästerna är detta osynligt. Paus Bagarstuga är ett bra ställe som vi vill ha kvar, även jag. Men under rätt omständigheter. Det behövs ett kollektivavtal.
En av serveringsbitrödena berättar till mig att även hon jobbade utan anställningskontrakt och behandlas ofta illa:
– Under tiden jag jobbade där hade jag lägre lön än en anställd på Mc Donald’s och inget anställningsavtal. Det hade ingen av de andra tjejerna heller för den delen. Man fick alltid vara på tårna då man aldrig visste vilket humör [en av ägarparet] skulle vara på. Tackade man nej till tider eller sa ifrån till [en av ägarparet] så plockades man bort från schemat relativt kvickt. Har aldrig slitit så mycket som jag gjorde där, men ändå fick man alltid skit. Vi tycktes va [en av ägarparet] kräkpåse när annat var jobbigt. Personalomsättningen på Paus har i alla år var stor! Alltid ny personal, i mina ögon är det en varningsklocka.
Hon berättar att hon inte höll ut ens ett helt år innan hon sade upp sig.
När jag ringer ägaren Rainer Paus så medger han att personalomsättningen i serveringen är hög. Det beror enligt honom på att det är ”ungdomar utan yrkesutbildning och en väg in i arbetslivet”. Han kommenterar däremot inte berättelserna om att bli illa behandlad. När jag frågar om att jobba utan anställningsavtal så medger han att han ”i vissa fall släpat efter med det” och att anställda ”har fått tjata”. Men alla som jobbar på Paus bagarstuga har anställningskontrakt idag säger han.
När jag frågar om timlönen så vidmakthåller Rainer att de följer HRF:s avtal, men han vill inte förklara varför de i så fall inte har hängavtal. Rainers förklaring till uppgiften om en timlön på 89 kr istället för HRF-avtalets 119,76 kr är att det då handlat om ”ungdomar som inte fyllt 18 år”. Jag upprepar då att det handlade om en anställd som var väl äldre än 18 år. ”Det kan inte stämma”, svarar Rainer.
Rainer förnekar också att det finns övertidsarbete på arbetsplatsen, tvärtemot de tre tidigare anställdas berättelser. ”Alla våra anställda är nöjda”, säger Rainer. När jag då frågar honom om det inte i själva verket är så att det finns anställda som blivit chockade när de nyligen fått veta att de inte har pension så blir det tyst ett tag. Sedan medger han att lönen inte varit pensionsgrundad, men att det sedan nyligen är det. De har tecknat försäkring med Fora. Då frågar jag vilken de valde, den Fora har för arbetsplatser med kollektivavtal eller den utan kollektivavtal. ”Jag klickade i den utan kollektivavtal”, säger Rainer.
När jag tittar på de två försäkringarna på Fora så är den stora skillnaden är att den utan kollektivavtal inte innehåller omställningsstöd. Omställningsstödet är ett individuellt stöd som ska hjälpa den friställde att hitta ett nytt arbete eller en utbildning. Stödet gäller vid arbetsbrist, nedläggning eller rationalisering på ett företag. Det är utan tvekan så att Paus bagarstuga satt i system att just ha en hög personalomsättning. Anställda jobbar ett år eller längre utan anställningskontrakt. Oavsett om de sägs upp eller själva säger upp sig så sparar företaget stora pengar på denna villkorsdumpning.
”Vi har avtalsfrihet i Sverige” säger Rainer. Detta har Moderaterna också upprepat i denna fråga. Men de vill inte kännas vid det faktumet att 96 procent av alla löntagare inom arbetaryrken hade kollektivavtal år 2012. De företag som inte har kollektivavtal är de facto oseriösa arbetsgivare. Orsaken till att vi har kollektivavtal i Sverige är att vi inte har lagstadgade minimilöner som i många andra länder. Kollektivavtalet är det mest grundläggande skyddet för arbetare som finns. Och det tänker vi kämpa för att försvara.
Livs kommer att befinna sig på plats med flygblad under denna veckas vardagar mellan kl 07.00 och kl 18.00. Under helgen troligen mellan kl 11.00 och 16.00. Låt dem inte stå ensamma när moderatpolitikerna öser okvädingsord på väg in till sina ’stödfikor’ för lönedumpning! Kom och visa ert stöd till Livs, kom med hemmagjorda plakat: ”Vi stödjer Livs!” eller ”Kollektivavtal är en rättighet”.
Striden på Paus bagarstuga i Västerhaninge är en viktig strid för det mest principiella som finns i arbetarrörelsen, det fackliga löftet att inte tillåta lönekonkurrens och lönedumpning. Att när enskilda anställda befinner sig i en väldigt utsatt situation och inte förmår hävda sin rättigheter finna stöd av hela arbetarkollektivet. Striden på Paus angår oss alla.
