foto: Liv Shange
Över 10 meter långt blev barnens remissvar.
Tisdagen den 19 januari samlades föräldrar och barn från några av skolorna som hotas av nedläggning enligt Luleå kommuns förslag ”Framtidens Skola” för att räcka över barnens remissvar till Barn och Ungdomsnämndens ordförande Carina Sammeli (S). Den stora frågan barnen hade till Sammeli var ”VARFÖR?”.
Efter de stora protesterna mot Luleå kommuns ”Framtidens Skola”-plan på att lägga ned ett stort antal skolor och förskolor utlyste Barn- och Utbildningsförvaltningen (BUF) en andra remissperiod den 7-20 januari för ”utsedda remissinstanser” – skolans personal, fack, elevråd och andra så kallade intressegrupper.
De inkomna svaren, som måste hållas inom fyra A4 och hänvisa direkt till innehållet i de flera hundra sidorna rapporter som BUF har sammanställt, ska lämnas över som de är till Barn och Utbildningsnämnden (BUN). BUN planerar att ta beslut i frågan den 22 februari. Turen kommer sen till kommunfullmäktige den 4 april.
”Var finns barnen i allt det här?”, undrade föräldrar vid de hotade skolorna. Istället för fyra A4 som svar till den näst intill obegripliga – även för vuxna – byråkratiskan i Framtidens Skola-underlaget samlade eleverna på skolorna i Svartöstan, Vitå och Klöverträsk ihop sina teckningar och brev till politikerna på en stor rulle papp.
– Arbetsgrupperna för att rädda skolorna har hela tiden argumenterat för att kommunen behöver ”göra om och göra rätt”, med barnen i fokus. Så idag ville vi se till att barnen får komma till tals på sina egna villkor. säger Matilda Eriksson, en av föräldrarna.
Över tio meter långt blev barnens remissvar som omkring 20 barn och föräldrar lämnade över i stadshuset. Hundratals teckningar och texter gav uttryck för kärleken till skolorna och motståndet mot nedläggningarna. Den stora frågan var ”varför?”. Öga mot öga med Sammeli, som har drivit på för omvandlingen till stordrift från start, ställde de också frågan direkt. Till svar upprepade Sammeli mantrat:
– För att om ni ska ha bra skolor med lärare, som speciallärare och lärare i de skapande ämnena, kommer vi att behöva lite större skolor.
– Min lillebror behöver ha lugnt omkring sig. Nu har han just vant sig och börjar känna sig hemma på Svartöstadsskolan, och nu vill du rycka upp honom så att han får drunkna i mängden på en ny skola?, frågade en elev i sexan.
– Ja, så är det, medgav Sammeli, men försökte försäkra oss om att även om det kan vara ”jobbigt med förändringar” skulle det bli bättre i slutändan.
Efter många frågor och långa svar avslutades till sist debatten med förhoppningen om att argumenten under den dryga månad som återstår till BUN:s beslut skulle nå in i hjärta och hjärna.
De samordnade protesterna från alla hotade skolor har satt hård press på kommunledningen. Det tungt vägande (bokstavligt talat) remissvaret från barnen borde om något få de styrande politikerna att överge stordriftsvansinnet. ■
