Polisen slog ner mot de demonstrationer som ägde rum den 25 januari, men arbetarkampen kommer oumbärligen att blossa upp igen under året.
Det ovanligt kalla och fuktiga vädret i Egypten den 25 januari, årsdagen av revolutionen, i år kom att symbolisera den besvikelse som finns fem år efter den heroiska revolutionära resningen.
Det brutala undertryckandet av all opposition har tilltagit sedan president al-Sisi grep makten i juli 2013, efter massiva demonstrationer mot den dåvarande presidenten Mohammed Morsi från Muslimska brödraskapet.
I slutspurten inför årsdagen blev fyra ledare för ungdomsrörelsen 6 april, som spelade en viktig roll i att trigga igång resningen 2011, arresterade. Polisen genomförde masshusrannsakan av lägenheter i centrala Kairo, nära Tahrirtorget. En ledande aktivist som är läkare, Taher Mokhtar, arresterades i en gryningsräd tillsammans med sina två rumskamrater, båda studenter. Över 3 000 studenter, av vilka 2 200 är fängslade på politiska grunder, har tvingats att slutföra sin examen i fängelse.
Strejkande arbetare och protesterande ungdomar beskrivs som ”terrorister”, vilket tillåter säkerhetsstyrkorna att slå ner mot varje som helst opponent mot regimen eller dess storföretagsallierade.
Samtidigt har attackerna mot polisen och armén tilltagit, med ett växande antal dödade och skadade. IS-anknutna ”Sinaiprovinsen” tar på sig ansvaret för många av dem, inklusive sprängningen av det ryska flygplanet från Sharm el-Sheikh i oktober ifjol.
Turistnäringen har förlorat 2,2 miljarder egyptiska pund (dryga 2,5 miljarder kronor) i månaden – den värsta förlusten på 20 år. En uppskattning ger vid handen att 400 000 jobb försvinner.
Valet i november förra året resulterade i ett parlament dominerat av Sisianhängare, varav många med band till storföretagen och Hosni Mubaraks forna regim. Muslimska brödraskapet förbjöds att ställa upp, medan vänsterpartierna bojkottade valet.
Salafistiska Nour, det enda islamistiska parti som ställde upp, förlorade stort jämfört med valet 2012. Valdeltagandet var rekordlågt, endast 28 procent mot 62 procent 2012.
Demonstrationerna den 25 januari var små – ett dussintal protesterande i ett antal demonstrationsmarscher i Kairo och andra städer. Polisen bröt upp en del och andra skingrade sig därför innan polisen anlände.
Vissa var organiserade av anhängare till det förbjudna Muslimska brödraskapet, andra av aktivister från 2011 års resning. Banderoller med texter som ”Var är brödet och friheten?” refererade till revolutionsparollen ”Bröd, frihet och social rättvisa”.
Trots repressionen genomfördes fler strejker ifjol och ny arbetarkamp kommer att utvecklas under 2016 allt eftersom gapet ökar mellan Sisis löften och den bistra verkligheten med låga löner, otrygga anställningar, bostadsbrist, dålig och otillräcklig utbildning och hälsovård med mera. Erfarenheten av resningen den 25 januari 2011 visar att statligt förtryck inte kan förhindra att en beslutsam massrörelse störtar en hatad diktatur.
Det visar också på nödvändigheten av att aktivister organiserar sig och bygger ett revolutionärt socialistiskt parti med rötter i arbetsplatserna, universiteten och skolorna.
Det behövs ett parti med ett program som kan knyta ihop de dagliga problem som arbetare, de fattiga och de unga ställs inför med behovet av demokratisk socialism – och med en strategi för att upprätta arbetarregeringar över hela regionen. ■
