Gunnar J. Karlsson, Fridrik Pòr Gestsson och Ingunn Vilhjálmsdóttir.
Framför den grå parlamentsbyggnaden i centrala Reykjavik har demonstranterna samlats. Folk har tagit med sig allt möjligt som kan skapa oljud; kastruller, brandvarnare, visselpipor och trummor. Närmast kravallstaketet är ljudet som högst.
Òlöf Einarsdòttir och Begga Þontàr står till vänster om parlamentsbyggnaden.
– Vi kom hit när vi fick reda på att han (statsminister Sigmundur David Gunnlaugsson) tänkte sitta kvar i regeringen. Alla vi andra gör vårt bästa och sen får vi höra det här, det är så orättvist. Folk förlorade mycket under krisen, många vi känner blev drabbade. Vi behöver en helt ny regering.
– Det är mycket folk här, alla möjliga personer, säger Begga.
– Fast det är färre än i måndags, inflikar Òlöf avvaktande.
– Ja, fast jag tror att folk kommer att fortsätta. Vi kommer i alla fall komma hit varje dag om det krävs, avslutar Begga.
– Det här är parlamentbyggnaden, inte ett hus för brottslingar, säger Pàll Heiðar Aadnegard bestämt.
Han har varit på olika demonstrationer framför parlamentshuset ända sedan 2007. Pàll berättar att han sedan krisen har arbetat som volontär för att hjälpa personer som riskerar att bli vräkta.
– Vi lyckades fördröja en del vräkningar och stoppa några, men en del lyckades vi inte hindra. Jag har sett hemska saker. Det här är inte tillräckligt, men ett steg i rätt riktning.
– Jag är beredd att fortsätta så länge som det krävs! Vad vi måste göra är upp till de där inne, säger Pàll och pekar på den grå stenbyggnaden.
– Det är upp till deras moral, och jag gissar att den är ganska låg.
Ingunn Vilhjálmsdóttir, Gunnar J. Karlsson och Fridrik Pòr Gestsson har alla varit med och organiserat de två demonstrationerna.
– Det var 22 000 på demonstrationen i måndags och vi fick det till 6 574 deltagare på dagens demonstration, säger Fridrik.
Ingunn talade på den första.
– Huvudbudskapet i mitt tal var: ”Det här är inte okej, det här är vårt land, vår demokrati. Ni har fått sparken!”
– Vi blev alla berörda av krisen. Jag känner många som som blev av med jobb, bostad, allt, säger Gunnar.
Ingunn forstätter:
– Min man jobbar inom byggbranchen och efter kraschen stod alla byggen stilla på Island. Nu måste han jobba i Norge, ifrån familjen. Så har många tvingats göra, arbeta periodvis i andra länder där det finns jobb, eller flytta helt. Om du föds i en rik familj med makt kan du omöjligt förstå vad vi känner, vad vi genomlever.
– Det är ett problem att folk med makt utnyttjar systemet och gömmer pengar utomlands. Vi behöver nytt folk i regeringen, vanligt folk. Det här fungerar inte, kapitalismen fungerar inte och det är som att folk har börjat inse det.
Alla som Offensiv har talat med var med både under protestvågen efter krisen 2008 och på den rekordstora demonstrationen måndagen den 4 april och de är eniga: Det räcker inte med att enstaka ministrar byter uppgifter eller avgår. Det krävs ett nyval.
Fler protester är planerade till torsdag, fredag och lördag. När Offensiv lämnar demonstrationen är fönsterrutorna på parlamentsbyggnaden täckta av ägg och gamla bananer.
