Labour-högerns försök att kuppa bort Jeremy Corbyn som partiledare möter ett massivt motstånd från de hundratusentals gräsrötter som valde honom som partiledare mot hela partietablissemangets vilja.
Som vi berättat i Offensiv har partibyråkratin efter Brexit-omröstningen startat den koordinerade attack på Corbyn som planerats ända sedan han valdes förra året.
Efter att ha misslyckats med att stoppa honom från att ställa upp till omval har de chockhöjt avgifterna för att bli medlem i Labour samt beslutat att bara de som gått med före 1 januari har rätt att rösta i partiledarvalet.
Men Corbyns politiska budskap har skapat en enorm entusiasm och attraktion hos alla de som drabbats av högerpolitiken som både Labour och Tories stått för under de senaste 20 åren. I en debattartikel i lördags attackerade han storföretagens girighet i allmänhet och BHS och dess ägare Sir Phillip Green i synnerhet.
Detaljhandelsföretaget BHS gick nyligen i konkurs med miljoner i skulder till de anställdas pensioner. Ägaren Sir Phillip Green, som adlades av förra Labour-ledaren Tony Blair, anses ha använt företaget som en privat ”uttagsautomat” och bara lämnat skulder efter sig.
Corbyn kräver nya lagar som förhindrar nya BHS-skandaler, att företag med mer än 250 anställda måste ha kollektivavtal, nya lagar mot osäkra jobb, ett stopp för privatiseringarna av vården, nej till militär upprustning och massiva investeringar i infrastruktur, bostäder med mera.
Med sådana budskap spelar det ingen roll att hans senaste kampanjmöte i Liverpool utlystes med bara två dagars varsel. Mellan fem och tio tusen människor slöt upp i det största kampanjmötet hittills i partiledarvalskampanjen.
Detta kan jämföras med de knappt hundratal som kom till högerutmanaren Owen Smiths möte i samma stad några dagar tidigare. Trots det är det Corbyn som framställs om ”ovalbar” i en massiv mediakampanj, där rapport efter rapport visar hur media gör allt för att förlöjliga eller framställa Corbyn på ett negativt sätt. Owen Smith hävdar att han är ”lika radikal som Corbyn” men verkligheten visar något annat.
Visserligen låter han mer radikal än förr men efter Corbyns entré på den politiska scenen har andra fått anpassa sig. Till om med premiärminister May har talat om ”arbetarklassfamiljer som kämpar för att klara sig”!
Owen Smith har jobbat som lobbyist för läkemedelsjätten Pfizer, röstade inte mot Tories ökända nedskärningspaket på välfärden samt försvarade nyligen Tory-högerns plan att lägga 41 miljarder pund på en uppgradering av kärnvapenubåtarna Trident. Smith antas få stöd av mer eller mindre alla 177 labourparlamentsledamöter som försökt kuppa bort Corbyn, medan Corbyn bara stöds av ett fyrtiotal.
Partiledarstriden kommer att avgöra Labourpartiets öde. Vinner Corbyn finns chans att partiet kan återtas som ett parti för arbetare, pensionärer och unga som ett verktyg att kämpa mot kapitalets makt. För att verkligen utnyttja potentialen krävs en organisering underifrån, där de som stödjer Corbyns program, oavsett om det är fackföreningar, andra partier, personer ”inne” eller utanför Labourpartiet samlas i gemensamma aktioner och i en federal struktur – precis som en gång Labour var organiserat när partiet byggdes upp.
Vinner å andra sidan högern kommer de att göra partiet immunt från allt folkligt inflytande och ett säkert verktyg för de 1 procent som tjänat på att Labour-byråkratin blivit som i vilket högerparti som helst. Även om det skulle vara ett bakslag skulle det på sikt inte stoppa motståndet mot högerpolitiken – som istället skulle ta sin form utanför Labour. ■
