foto: Natalia Medina
Alexey Sachnin.
Det har nyligen framkommit att journalisten Egor Putilov, som bland annat har skrivit i vänstertidningen Arbetaren, aldrig har existerat utan bara har varit en pseudonym. I själva verket heter han Alexander Fridback och har sedan februari i år varit officiellt anställd av Sverigedemokraterna. Men mycket tyder på att samarbetet med SD har pågått i flera år.
Fridback har publicerat konspirationsteorier, dels på sin egen hemsida Putilov.org, men även i Arbetaren, Aftonbladet, Expressen och Sveriges Radio. Dessa har sedan delats flitigt på sociala medier, främst av Sverigedemokraternas toppskikt, men också liberaler och vänsterpersoner.
År 2014 intervjuade Alexander Fridback – under pseudonymen Putilov – Alexey Sachnin, rysk socialist och medlem i den ryska organisationen Vänsterfronten som hade flytt till Sverige från Ryssland 2013. Han och hans kamrater hade varit med i att bilda Bolotnajarörelsen som organiserade protester där 200 000 deltog i demonstrationer mot Putin och riskerade sex års fängelse för ett fabricerat åtal om upplopp.
Fridback presenterade sig för Sachnin som ukrainsk-rysk vänsteraktivist och intresserad av Sachnins historia. Tre månader efter intervjun publicerade Fridback, utan att ha talat med Sachnin, en sex sidor lång artikel i Arbetaren där Alexey Sachnin anklagades för att vara en agent som hade tagit sig till Sverige för att arbeta för Putin och Kreml. Detta på grund av att Sachnin, liksom många andra ryska och ukrainska socialister, inte stödde Maidanrevolten i Ukraina mot den dåvarande presidenten Viktor Janukovitj. Maidanrevolten kom efter bara några veckor att domineras helt av nazister, vilket många inom den autonoma vänstern länge har vägrat att inse.
Fridback gav Arbetaren den bild som många borgerliga medier fortfarande har idag, att alla som motsätter sig Maidanrevolten skulle vara Putinvänner. Idag finns det knappast något fog för de åsikterna då ledarna för Maidanrevolten i Ukraina reser statyer över judemördare från 1940-talet, har förbjudit Första majdemonstrationer och är exakt lika homofoba som Putinregimen.
Artikeln i Arbetaren spred inte bara en stark misstro mot Alexey Sachnin, utan fick värre konsekvenser. Han blev utesluten från ett samarbete som han hade initierat med Ordfront om Bolotnaja-rörelsen, där man skulle bygga solidaritet med de från rörelsen som hade fängslats av Kreml. Han blev även utfryst från flera medier och debattforum.
Arbetaren försvarade först sitt agerande gentemot Alexey Sachnin med kommentaren att det känns djupt oroväckande att de hade arbetat med en SD-sympatisör på tidningen, men att ingen av artiklarna hade med migrationspolitik eller invandring att göra. Som om det skulle vara den enda reaktionära politik som SD för. SD har självklart även ett intresse av att splittra vänstern.
Daniel Wiklander, den tidigare chefredaktören, tog inte heller avstånd från innehållet i artikeln om Ryssland, inte ens när Putilovs verkliga politiska kopplingar uppdagades. Efter kritik från tidningen Internationalen bad dock Arbetarens nuvarande chefredaktör om ursäkt, men endast i stora drag. Samtidigt kvarstår Daniel Wiklanders hållning.
Offensiv har pratat med Alexey Sachnin från Vänsterfronten angående det inträffade.
Vad har smutskastningen och lögnerna mot dig fått för konsekvenser för dig personligen?
– Jag blev nekad till att ha fortsatt samarbete med skribenter på Ordfront om stödet till Bolotnajafångarna eftersom jag anklagades för att vara Putinagent, men även på grund av att jag anklagades för att ha en prorysk hållning i Ukrainafrågan, vilket inte stämmer.
– Jag skrev en artikel mot kriget i Ukraina, mot högerextremismen och mot Maidan, men aldrig till stöd för separatisterna. Jag är emot kriget och jag är emot oligarkiska nyliberala experimentet. Att jag är emot Ukrainas regering betyder inte att jag är för separatisterna. Jag har aldrig stött separatisterna. Jag tycker att båda är hemska regimer. På ett internationellt möte i Stockholm med ryska oppositionsgrupper och vänstern blev jag utkastad med våld av personerna som arrangerade det.
Men de som var inbjudna på mötet stödde mig och undrade varför jag inte fick delta. Jag blev även nekad att skriva debattartiklar i många tidningar.
Vad har det fått för konsekvenser för dig med beskedet om Putilovs kopplingar?
– Jag har tänkt en del men är fortfarande lite osäker på det. När det kom ut att Putilov jobbade för Sverigedemokraterna tror jag att det viktiga är att se hur media agerat precis när det kom ut.
Många journalister på stora tidningar säger nu att Putilov antagligen är rysk agent. Men det visar att de inte lärt sig någonting. Självklart tänker jag inte vara hans advokat, men jag tror det blir en väldigt farlig utvekling om man hela tiden pekar på någon: Han är agent! Nej han var köpt! Nej det var han!
Det blir ett väldigt farligt debattklimat och farligt för hela samhället. Han lyckades som skribent för att han sa att han kämpade mot rysk imperialism. Och varför han kunde ta sig så långt var för att alla medier är så pass pro-Maidan. Jag tror att folk som kämpar mot Putin inte bör använda samma taktik som putin:
att splittra rörelser och vänstern, och sprida paranoida konspirationsteorier. Putilov publicerade även artikeln om mig i en rysk liberal tidning. Där fick några kända vänsteraktivister och folvalda skriva ett svar på artikeln, där de kritiserade artikeln för att vara konspiratorisk.
De kritiserade att Putilov använde samma metoder som Putin.
Vad tror du att avslöjandet får för konsekvenser kring debatten om Ryssland och Ukraina i Sverige?
– Det är svårt att säga. Men jag hoppas att vissa inom vänstern kan erkänna att de har ställt sig på fel sida.
Skulle du vilja säga något till de journalister som har stött och bidragit till lögnerna om dig och Vänsterfronten?
– Främst tror jag inte att det gjort mest skada för vänstern i Ukraina, utan i första hand hur folk i Sverige ser på Bolotnajafångarna. Det som det drabbat mest är kampanjen för de politiska fångarna i Bolotnajarättegångarna.
– Jag förstår att folk kan göra politiska felsteg. Om man är en ansvarig aktivist borde man säga rakt ut: ”Det här var fel, vi gjorde fel”. De borde säga rakt ut: ”Vi startade en propagandistisk kampanj mot rysk och ukrainsk vänster och diskrediterade dem och det var fel”.
Vad tror du vänstern kan lära sig av det här som helhet? Och hur borde vänstern agera?
– Det är uppenbarligen väldigt lätt att komma med enkla lösningar. Ungefär så här: ”Vi är emot Putin och Kreml, och vi stödjer mänskliga rättigheter. Då måste alla som är emot Putin vara bra.” Vissa tar bara den motsatta sidans parti utan att göra en analys, även om den motsatta sidan är lika reaktionär som Putin. Det leder till att hela den sociala utvecklingen blir missförstådd. Jag känner också folk i Ukraina som arbetade i olika människorättsorganisationer som skapats och stötts av väst. På några få dagar ändrade de totalt sina åsikter och sina ideal och köpte deras åsikter helt.
Helt enkelt för att de inte vill gå emot hela den samhälleliga diskursen. Men mycket på grund av att de helt enkelt inte vill bli av med sitt arbete. Och om alla inom vänstern bara kämpar för sina frågor, antifascism, hbtq-rättigheter, mänskliga rättigheter men det inte finns övergripande analys kan det gå väldigt fel. Folk blir rädda för att bli stämplade så istället följer de en lista med dogmer.
– När det blir krig och människor dör blir enkla positioner lätta att ta. Om man inte har en analys om kapitalismen och hur den fungerar blir det väldigt lätt att gå på olika sidors propaganda.
