foto: Imbecillsallad / Flickr CC
Det blir inga storregioner, mycket tack vare motståndet underifrån.
Regionindelningsreformen är död. Det började med att Jämtland lyftes ur. Sedan beslöts det om att slopa resten av Stornorrland innan hela regionindelningen lades ner den 24 november.
Idén om storregion handlar ytterst om att än mer kunna banta de offentliga utgifterna. Det skulle vara ett slag mot främst glesbygden och inlandet. Även de tätbefolkade orterna, som Sundsvall, skulle drabbas hård av en än mer centraliserad och nedbantad vård och infrastruktur. Men det finns starka faktorer till det hårda motståndet mot storregion i det glesbefolkade inlandet, som i Jämtland där motståndet i princip dödade hela förslaget, bland annat efter en namninsamling som fick ett massivt gensvar.
De norrländska kustregionerna har en industriell historia, något som inlandsregionerna inte har i samma utsträckning. Här har man sett råvarorna (timret och malmen) transporteras till kusten för förädling. Där har rikedomarna samlats, men främst i ett fåtal rikas händer.
Så här har det också sett ut i andra inlandsområden. Där har man dock historiskt haft handel med Östersjökusten. I Jämtland och Härjedalen har det historiskt sett bedrivits handel med Atlantkusten i högre grad än med Östersjökusten.
I Jämtland och Härjedalen är det många som vill betrakta sig som östtrönder. Området tillhörde Norge fram till år 1645.
Bristen på historiska band med Östersjökusten är en del av avogheten till Stornorrland. Få ser hur det skulle gagna området. Många anar att administrationen skulle flytta till kusten, långt från Jämtland och de problem som finns här. Man litar inte på Ardalan Shekarabis tal om att storregioner är förutsättningen för en jämlik utveckling i hela landet.
Motståndet mot Stornorrland har inte bara funnits i Jämtland utan också i andra delar av Norrlands inland, det vill säga de delar som ligger längst från ett blivande centrum och de delar som har sett sina råvaror föras till kusten för förädling.
Det handlar inte bara om timmer och malm, utan också om vatten- och vindkraft. Naturresurserna utnyttjas av hela landet, men förtjänsterna hamnar i ett fåtal kapitalistiska fickor. Det är dags att ta strid för jobb, välfärd och utveckling i hela landet. ■
